Stoppa hetsen mot hundarna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattörerna: Hets mot folkgrupp är inte tillåtet i Sverige men inom hundvärlden frodas rasismen

Lars Ohly med hunden Vilja.
Lars Ohly med hunden Vilja.

Hunden är människans bästa vän brukar det ju heta. För alla oss hundägare är det självklart, och det finns även vetenskapliga bevis på hur vi människor mår bättre både fysiskt och psykiskt av att ha hund. Inom vården växer användningen av hundar eftersom de ofta kan nå fram, när mänskliga försök misslyckas.

Men den kärleksfulla beskrivningen av hundar generellt gäller uppenbarligen inte alla hundar. Just våra hundar kallas i stället ofta för ”mördarhundar”, framförallt i kvällstidningsjournalistiken. I flera bostadsbolag har man inskrivet i lägenhetskontrakten att hundar av våra raser inte får vistas i deras hus. Och nu föreslår Kristdemokraterna till och med ett förbud mot våra hundar.

Vad är då en kamphund och är de farligare än andra hundar? En kamphund är en hund som tränats att slåss, oaktat ras. Våra raser är hundar av kamphundsras. Det vill säga deras förfäder användes bland annat till hundkamper, vilket inte att förglömma var ett folknöje förr i tiden. I övrigt användes de som familje- och brukshundar. Hundkamper är i lag förbjudna i Sverige. I Storbritannien ända sedan 1835. Att hundkamper ändå kan förekomma bland kriminella element kan ses på samma sätt som att det enligt lag är förbjudet att bära vapen. Trots förbud begås de flesta brott med hjälp av vapen.

Gemensamt för den här typen av hundar är deras stora människovänlighet och stabilitet. Våra raser avlas sedan mycket lång tid endast på egenskaper för sällskap, bruks, och utställning. Staffordshirebullterriern går även under epitetet ”Nanny dog” tack vare sitt älskvärda sätt mot barn. Det stämmer ganska dåligt in på den desinformerande bild media ger, eller hur? Av 816 utförda mentalbeskrivningar på hundar av våra raser, visade endast 1 säger 1, ett oacceptabelt beteende. Det säger något om stabiliteten.

Vi har stor respekt för att det finns hundrädda människor. Som hundägare ska vi självklart visa hänsyn och ha sådan uppsyn över våra hundar att de inte skrämmer dessa genom sin blotta närvaro. Vi är medvetna om att våra hundar är starka och kraftiga och därmed kan orsaka skada vid ett eventuellt ”råkurr”, vilket självklart ställer krav på oss. Precis som för ägare av alla kraftiga raser. För ett tjugotal år sedan ansågs schäfern verkligt farlig, det ställer inte många upp på i dag. Precis som alla schäferägare på den tiden inte var olämpliga, är inte heller i dag alla ägare till hundar av kamphundsras olämpliga. Uppgifter från Danska Kennelklubben visar att i 97 procent av de fall där en hundindivid ställt till med en incident, och angetts vara amstaff, var hunden inte rasren utan av blandras och ofta av tvivelaktig kombination.

Det finns ingen statistik i Sverige som pekar på att hundar av kamphundsras skulle bita oftare än andra. Tillgänglig statistik pekar i stället ut tax och golden retriever som de raser som oftast är inblandade i bitolyckor. Men mot dessa raser föreslår ingen ett rasförbud, inte vi heller. För det är inte hundar av särskilda raser som är problemet. Det är den som håller i kopplet. I länder som Italien och Nederländerna där man haft hundrasförbud, har dessa gradvis reducerats, för att helt tas bort under 2008 och 2009.

Det går att få vilken hund som helst aggressiv. En hund som blivit illa behandlad under en längre period eller som har ont har lättare till aggressivitet än en fullt frisk och harmonisk hund.

Det finns många hundägare som borde förbjudas att ha hund, men att kollektivt bestraffa en hel rasgrupp och dess ägare kan aldrig försvaras. Vi har valt den här typen av hundar för deras positiva egenskaper. De är glada, stabila och kärleksfulla. Till skillnad från jakt- och vakthundar är de inte framavlade vare sig för att jaga andra djur eller skälla eller attackera.

Vi tar dagligen emot fördomar från människor som skapat sig en bild genom media. I några fall har dessa fördomar inneburit att hundar avlivats på mycket godtyckliga och helt osakliga grundar. I några fall tvingas vi som ägare flytta för att hyresvärden inte accepterar våra hundar, grundat på utseende. Nu skall vi dessutom tvingas slåss för våra hundars rätt att få finnas över huvud taget. Samtidigt väljer människor som jobbar med vårdhundar i allt större utsträckning någon av våra raser just för att de är så vänliga och stabila.

Hets mot folkgrupp är inte tillåtet i Sverige. Men vad som nu håller på att hända är en oönskad rasism inom hundvärlden. Vi ber att få slippa hetsjakten på våra älskade familjemedlemmar!

FOTNOT: Sedan texten publicerades har följande stycke förtydligats: Uppgifter från Danska Kennelklubben visar att i 97 procent av de fall där en hundindivid ställt till med en incident, och angetts vara amstaff, var hunden inte rasren utan av blandras och ofta av tvivelaktig kombination.

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN