ÅSIKT

Svenska soldaterna betedde sig vidrigt

Tora Granberg, fd KFOR-soldat: Den grabbiga kulturen blev som värst på utlandstjänsten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Jag fick se och tyvärr ta del av hur killar fostras in till ett väldigt tufft beteende där toppen på det faktiskt kan bli brottsligt, skriver den före detta soldaten Tora Granberg. (Bilden är en genrebild)
DEBATT

DEBATT. Jag har lite grann gått och väntat, så kom det, upproret från kvinnliga militärer i Försvarsmakten. 1 730 personer har skrivit under. Här kommer ett namn till.

Det är en plats där jag själv varit, dock för många år sedan. Jag är 34 år i dag. När jag var 18 gjorde jag lumpen och den tiden kan jag ändå minnas som i det stora hela ganska kul – men enbart för att jag gjorde mig till en ”av grabbarna”, jag var lite ”stridspitt” jag med. Men det kvinnorna berättar om, den här kulturen bland killarna och männen, såg även jag, trots att de lät mig leka på deras planhalva.

Var tyst och lyd order. Och var jävligt macho. Prata om tjejer som om vi enbart vore ett enda stort kön. Var hård, disciplinerad och framför allt bit ihop.

Det var precis vad jag gjorde. Jag bet ihop. Byggde upp en mur omkring mig så att alla sexskämt kunde studsa rakt av mig, så att när jag kom på grabbarna med att kolla porrfilm ihop så gick jag bara rakt ut ur rummet utan att säga något till dem och försökte glömma allt jag såg och hörde. Bit ihop och gilla läget. ”Allt utan blöja går att töja”. ”Töm tarm och task innan strid, de tre tena” – jag lät det bara studsa av mig.

Så här i efterhand kan jag ändå känna; okej de var unga grabbar, ganska omogna och vi hade kul i det stora hela. Men sedan gjorde jag ett stort misstag, ett megamisstag.

Ungefär två år efter lumpen gjorde jag utlandstjänst i Kosovo. Där vändes allt det omogna hos grabbar i grupp till något äckligt och vidrigt hos män i grupp.

Så här i efterhand var det inte alls kul. ”Du måste ha sett så mycket hemskt” säger en del när jag berättar om min vistelse där. Ja, absolut men enbart kring hur svenska män betedde sig.

Denna gång bet jag inte ihop och gillade inte läget. Kanske för att vi var i ett land där människor levde med minnen av krig och där våldtäkt mot flickor och kvinnor användes som en krigshandling. Inte som att kräla i en skog i Sverige och skjuta med träplugg och skrika lite åt varandra. En kul tid att minnas.

Nej denna gång sa jag ifrån. Jag orkade inte längre med sexskämten som dagligen haglade och när jag röt ifrån så tyckte ett av mina befäl ”att det passar sig inte riktigt med din feminism här”.

Vi var inte så många tjejer på kompaniet och sista gången jag sparkade bakut och svor ifrån på frågan om ”jag inte kunde fixa nån av de andra tjejerna till oss (grabbar)” så fick jag till svar. ”Du vet vad som gäller, du har gjort lumpen. Det är bara att anpassa sig efter oss här. Det bara är så”.

Deras värld. Männens värld. Det talades till och med bland en del grabbar om att ”straffknulla” några kvinnor på kompaniet. Jag förklarade för en av männen som varit med i diskussionen att det de talade om var att våldta. ”Aha, ja i och för sig…” Det omogna i en grupp med grabbar blev vidrigt.

Ekvationen av detta blir, att det inte är en bra miljö för någon, inte för män och inte för kvinnor – även om en del minnen är roliga.

Jag fick se och tyvärr ta del av hur killar fostras in till ett väldigt tufft beteende där toppen av det faktiskt kan bli brottsligt – för hur nära en handling är man om en grupp kan hetsa varandra till att välja ut vilken av de kvinnliga soldaterna som behöver våldtas. Vad kommer sedan?

Jag har undrat och undrat om det kan ha blivit bättre inom Försvarsmakten. Tydligen inte.


Tora Granberg


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM

MeToo

Kosovo