ÅSIKT

Ge alla barn samma chans till återförening

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Täpp till luckan i lagen – ni har haft sex år på er

Foto: Foto: JERKER IVARSSON
Dagens debattör tycker att barn som av olika anledningar kommit från sina anhöriga har rätt att återförenas med familjen om det inte går emot vad som är bäst för barnet.

Den 14 maj 2009 hände något ovanligt: högsta domstolen i migrationsärenden (Migrationsöverdomstolen) bad lagstiftaren om hjälp. Domstolen hade upptäckt ett hål i svensk lagstiftning: Det saknades regler för att kunna pröva barns ansökningar om att få återförenas med släktingar. Barn har enligt svensk rätt inte någon möjlighet att själva sätta i gång en process. Det innebär att en ställföreträdare, alltså barnets föräldrar eller en annan särskilt utsedd person, måste bekräfta barnets ansökan för att den ska kunna prövas.

I många fall är det oproblematiskt. Men problem uppstår när en ställföreträdare inte finns eller när det inte går att bevisa att någon är ställföreträdare. Kommer man ifrån exempelvis Afghanistan eller Somalia, där handlingar som utfärdas anses ha lågt bevisvärde, är det i stort sett omöjligt att kunna bevisa att man är ställföreträdare. Om ingen vuxen kan visa att den har rätt att representera barnet prövas inte barnets ansökan.

När Migrationsöverdomstolen upptäckte problemet bad den regeringen och riksdagen att ändra lagstiftningen så att även barn kunde få sina ansökningar om återförening prövade.

I dag har det gått sex år sedan Migrationsöverdomstolen bad lagstiftaren om hjälp, men hjälpen har ännu inte kommit. Barn hindras fortfarande från att få återförenas med sina familjer.

Barn som av olika anledningar har kommit ifrån sina anhöriga har rätt att återförenas med familjen om det inte går emot vad som är bäst för barnet. Ibland ska återföreningen ske i Sverige, ibland i ett annat land. En ansökan om familjeåterförening beviljas bara om lagens krav är uppfyllda. En rätt till prövning är alltså inte detsamma som en automatisk rätt till uppehållstillstånd. Men om ett barn inte kan få tillgång till en prövning kommer barnet aldrig att kunna beviljas återförening i Sverige – även om lagens krav för att få återförenas här är uppfyllda.

Ett exempel är de två systrar, 16 och 18 år gamla som efter att ha förlorat sina föräldrar blev omhändertagna av sin farbror. Efter att ha tvingats fly Somalia beviljades farbrodern permanent uppehållstillstånd i Sverige. Flickorna ansökte om att få återförenas med honom. Den äldre systern beviljades uppehållstillstånd. Den yngre flickan fick däremot inte sin ansökan prövad. Eftersom hon var omyndig och farbrodern och hans fru inte kunde visa att de hade rätt att bekräfta hennes ansökan avvisades ansökan utan att prövas i sak – och de två systrarna skiljdes åt. Den äldre fick uppehållstillstånd, den yngre fick det inte.

Regeringen har tydliggjort att barns rättigheter är ett prioriterat område. Barnkonventionen ska göras till svensk lag. Det är bra. Men ytterligare åtgärder måste till för att barns rättigheter ska betyda något i praktiken. Att göra barnkonventionen till lag är ingen universallösning och kommer inte att lösa barns möjligheter att få sina ansökningar om återförening prövade. För att komma till rätta med detta problem krävs specifik lagstiftning.

Att omöjliggöra för barn att återförenas med sina familjer är fruktansvärt och strider mot bland annat Europakonventionen och principen om barnets bästa. Avsaknaden av regler får stora konsekvenser genom att barn lämnas ensamma. Det kan inte vara en kontroversiell fråga att barn ska ha rätt till en prövning. Det går inte att försvara att Sverige systematiskt kränker barns rättigheter.

Åsa Regnér och Morgan Johansson, det har gått sex år sedan problemet uppmärksammades. Ni är ansvariga ministrar. Låt inte barnen vänta längre.

Louise Dane