ÅSIKT

Grannar måste lära sig leva med ljud i staden

Debattören: Reformera de nationella regelverken nu

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Att ett fåtal grannar upplever att de störs måste kunna vägas mot en levande stad som kan få fyllas med kultur och idrott. Jag ser ingen annan väg än att reformera de nationella regelverken för att balansera upp intressen mellan grannar och viktiga verksamheter i omgivningen, skriver Jonas Naddebo (C).

DEBATT. Jag vill att Stockholm ska vara en levande kultur- och idrottsstad. Det kräver platser där kultur och idrott kan utövas. Det låter självklart men det är inte alltid lätt i praktiken när olika intressen ska samsas i en storstad som Stockholm. Just nu upplever vi en konflikt mellan människors rätt till ljudupplevelser och regelverk som ska skydda människor från ljud. Jag vill påstå att de här regelverken är både trubbiga och alltför restriktiva, i synnerhet när det gäller ljud från konserter eller barn som spelar fotboll.

Vägen framåt är inte att utmåla somliga stockholmare som surgubbar eller tråkmånsar för att de inte kan tåla lite musik i sommarkvällen eller stojet från barn. Att raljera över människor som upplever att de blir störda leder ingen vart. Särskilt inte som myndigheter och domstolar ändå ger dem rätt i slutänden.

I pågående rättsfall ser vi en skev maktbalans, där ett fåtal närboende kan stoppa viktiga och populära musik- och idrottsanläggningar. Vi måste ställa oss frågan vilka städer vi vill ha i framtiden. Vill vi ha städer där vi inte kan gå på konserter eller låta våra barn spela fotboll utomhus? Många svarar nej på den frågan, men tyvärr är det dit vi är på väg.

Ett aktuellt exempel är att Länsstyrelsen nyligen upphävde stadens beslut om att ge spelstället Trädgården vid Skanstull rätt att arrangera 29 utomhuskonserter mellan klockan 20 och 22 under sommarsäsongen. Detta på en plats där konserter arrangerats varje sommar sedan 2003 och som lockat besökare långt utanför Stockholms gränser.

Nyinflyttade grannar överklagade stadens beslut i ett försök begränsa Trädgårdens konsertverksamhet. Som en följd skickade Länsstyrelsen tillbaka ärendet till stadens miljö- och hälsoskyddsnämnd: ljudet från konserterna måste begränsas eller stoppas, annars hotas människors hälsa. Stadens bedömning att störningen är ringa och tillfällig, och att konserter som slutar klockan 22 har en liten effekt med tanke på allt lågfrekvent ljud som är mer eller mindre konstant i en storstad, accepteras inte av Länsstyrelsen.

Ett annat aktuellt exempel är Södra teaterns möjlighet att arrangera utomhuskonserter. Ett fåtal grannar har överklagat stadens beslut om att arrangören ska kunna genomföra 21 utomhuskonserter under 2020. Även i detta fall handlar det om konserter före kl. 22 och dessutom i ett område som varit en viktig nöjesplats sedan 1700-talet.

Vi ser ett liknande mönster med idrottsplatser. Den uppmärksammade domen kring Boovallen i Nacka riskerar att bli prejudikat och idrottsföreningar kan tvingas bygga bullerskydd för miljontals kronor. Mark- och miljööverdomstolen har utvecklat en smått absurd praxis som likställer ljud från barn som spelar fotboll med industribuller.

För få till en förändring krävs antingen en ny domstolsbedömning eller att regelverken ändras. Men domen har redan inneburit att fotbollsanläggningar tvingats till kraftiga begränsningar av verksamheter när grannar haft synpunkter på ljudnivåerna.

Exemplen ovan visar hur verkligheten ser ut för kulturarrangörer och idrottsföreningar i Sverige. Jag förstår att riktvärden, föreskrifter och lagstiftning har ett välvilligt syfte att skydda människors hälsa. Men vi har fått en maktförskjutning mellan olika intressen som inte gagnar den utveckling de flesta som bor här vill se. Det kanske tydligaste exemplet är när barn inte kan utöva idrott i närheten av bostäder.

Att ett fåtal grannar upplever att de störs måste kunna vägas mot en levande stad som kan få fyllas med kultur och idrott. Jag ser ingen annan väg än att reformera de nationella regelverken för att balansera upp intressen mellan grannar och viktiga verksamheter i omgivningen, i synnerhet när verksamheterna funnits före bostäderna.

I myndigheternas bedömning måste det allmänna intresset om en levande stad väga tyngre i framtiden. Annars riskerar vi få såväl färre bostäder som färre kultur- och idrottsplatser i våra städer.


Jonas Naddebo, kultur- idrotts och stadsmiljöborgarråd (C)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

ARTIKELN HANDLAR OM