Medicin mot Covid-19 dröjer inte länge

Slutreplik från Stefan Einhorn om strategin mot coronaviruset

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Martin Kulldorff bortser ifrån att mycket har skett inom det biomedicinska området sedan den första behandlingen för aids. Min gissning är att det bara handlar om månader innan vi har medicin mot Covid-19, skriver Stefan Einhorn.
Foto: TT
Martin Kulldorff bortser ifrån att mycket har skett inom det biomedicinska området sedan den första behandlingen för aids. Min gissning är att det bara handlar om månader innan vi har medicin mot Covid-19, skriver Stefan Einhorn.

SLUTREPLIK. Harvardprofessorn Martin Kulldorff och jag förefaller vara överens om mycket, som att smittspridning vid Covid-19 sker även när man inte har symtom, att detta är en viktig bidragande orsak till att de gamla som har äldreomsorg har farit så illa och att ålder är en central riskfaktor.

Jag instämmer också i att antalet döda i relation till antalet infekterade skulle vara viktig information, men att vi saknar förutsättningar att beräkna detta i dagsläget.

Det som skiljer oss åt är frågan om vi inom en överskådlig framtid kommer att få en medicinsk behandling som gör att överlevnaden hos Covid-19 patienter blir avsevärt bättre.

Här är jag mer försiktig när jag skriver att vi med stor sannolikhet kommer att få medicinska behandlingar mot Covid-19 (min gissning är att det handlar om månader).

Kulldorff i sin tur är säker på att ”vi kommer tyvärr att få brottas med Covid-19 tills vi når flockimmunitet” och baserar bland annat sin slutsats på att det tog flera år att få fram mediciner mot hiv/aids.

Men här verkar Martin Kulldorff bortse ifrån att mycket har skett inom det biomedicinska området sedan den första behandlingen för aids (AZT) introducerades i mitten av 80-talet.

Jag satt då själv på ett forskningslab i Philadelphia och arbetade med långsamma och klumpiga metoder för att analysera tumörcellers arvsmassa. När SARS-CoV-2 gjorde sin entré tog det kinesiska forskare några dagar att analysera hela arvsmassan hos viruset.

Till detta tillkommer att ett antal patienter redan får behandling med olika mediciner och i ett fall (Remdesivir) har lovande resultat publicerats den 10 april. Samtidigt pågår studier med minst femtio andra mediciner vid Covid-19.

Att i det läget vara säker på att det inte kommer att komma en medicinsk behandling för sjukdomen är ett intressant ställningstagande.

Men som alltid – framtiden kommer att visa vem som hade rätt och till dess verkar Martin Kulldorf och jag vara överens om att vi måste fokusera våra krafter för att förhindra smittspridningen, främst bland våra äldre.

De jämförelser mellan olika länder som presenteras har väckt frågor. I artikeln uppger jag data för dödlighet från 7–9 april (de senaste vardagarna före påsk) och anger Worldometers som källa.

Data kommer ursprungligen från European Centre for Disease Prevention and Controls (ECDC) hemsida som i sin tur får sina data från svenska myndigheter.

Skillnaden mellan EU:s data och de som åberopas av Folkhälsomyndighet beror på att den ena beskriver den dag som data rapporteras in och den andra dödsdagen. Om man ska jämföra länder i närtid finns det problem med båda metoderna (till exempel släpar registreringen efter i Folkhälsomyndighetens siffror medan ECDC:s siffror beskriver händelser som kan ligga några dagar tidigare i tiden).

Sedan tillkommer med all säkerhet ett mörkertal (t ex avlidna där man inte ställt diagnosen Covid-19).

Under alla omständigheter – vilket underlag man än väljer – så har Sverige betydligt fler dödsfall per invånare än våra nordiska grannländer. På den punkten, dristar jag mig att säga, är vi alla överens.


Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi och ordförande i Centrum för social hållbarhet vid Karolinska Institutet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Publicerad:

LÄS VIDARE