ÅSIKT

Vi talar om nyanlända – inte med dem

Lärare: Vi lämnar människor utanför och anklagar dem när de inte förstår landet lagom

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Getty
För mig blir det helt bisarrt att vi gång på gång talar om de nyanlända som en homogen grupp, men vi talar inte med dem om det som vi anser brister i integrationen, skriver läraren Annelie Danling Brash. Bilden är ett montage.
DEBATT

DEBATT. Partierna i svensk politik tävlar om att lösa integrationen. Diskussionen går het om hedersförtryck, förbud mot hijab, Ramadan och dess konsekvenser, värdegrund, vikten av det svenska språket.

Listan kan göras lång och debatten blir ofta svart eller vit. Partierna tävlar om att vara restriktiva, att kavla upp ärmarna och visa att “nu jävlar får det vara nog, nu ska ordning skipas”.

I alla diskussioner och utspel blir det tydligt att det handlar om en envägskommunikation där några bestämmer och andra , läs de nyanlända, ska inrätta sig i ledet.

För mig blir det helt bisarrt att vi gång på gång talar om de nyanlända som en homogen grupp, men vi talar inte med dem om det som vi anser brister i integrationen – trots att det finns tydliga lagar angående könsstympning och hedersrelaterat våld/tvångsgifte.

Kanske själva kärnan ligger här i vår osäkerhet och ibland feghet att inte våga tala om hur vi vill ha det i Sverige, om rättigheter och skyldigheter. För om vi gör det kanske någon blir sur, eller att vi ställer grupper mot varandra eller för att vi kanske är rasister om vi har modet att ställa oss upp och säga vad som gäller här i Sverige, vilka grundlagar vi har och hur vårt samhälle fungerar.

Är det verkligen värdigt en demokrati att inte våga prata med dem det berör, att se människor som offer och att inte förklara vad vi vill och varför? Vad är vi så rädda för? Vad är det värsta som kan hända om vi tar debatten med dem det faktiskt berör och när ska allt snack från våra politiker bli verkstad på riktigt?

Jag har tagit den här debatten på Nyköpings Högstadium under fem år med dem det berör, både med elever och föräldrar till nyanlända, då jag insåg redan 2015 under den stora flyktingvågen att detta var nödvändigt.

Jag insåg tidigt att det var omöjligt för nyanlända att förstå vårt samhälle och vad vi förväntade oss om jag inte förklarade detta enkelt och rakt av. Det började med några föreläsningar om jämställdhet, vårt skattesystemen, vår demokrati, hedersrelaterat våld, könsstympning, homosexuellas rättigheter, antisemitismen, vårt skolsystem, varför det är så viktigt att både män och kvinnor jobbar i Sverige, polisens roll, socialtjänstens roll och annat.

Därefter beslutade jag att schemalägga dessa diskussioner varje vecka enligt ett koncept som innehöll diskussion och analys så att djuplärande i ett aktivt förhållningssätt involverade samtliga elever.

När det uppstått något dilemma i undervisningen har samma koncept gällt med föräldrarna till de nyanlända eleverna. Vi har haft regelbundna diskussioner om vad det gäller t.ex. badhuset, att våga duscha offentligt, badkläder, Ramadan, hijab, jämställdhet, det svenska skolsystemet samt att vi hade besök av olika samhällsfunktioner såsom polis och socialtjänst.

Allt detta för att skapa trygghet, att skapa förståelse, för att eleverna ska slippa bli föräldrar till sina föräldrar, för att skapa demokratiska forum och för att slutligen mötas i mitten.

Jag som lärare har lärt mig otroligt mycket om olika kulturer och blivit ödmjuk och stärkt inför uppdraget. Att berätta hur debatten går i Sverige i olika integrationsfrågor är oerhört viktigt just för att skapa förståelse om varför dessa debatter uppstår. Då får vi en möjlighet att mötas och jag kan berätta vår historia i Sverige t.ex. om kvinnans kamp för jämställdhet.

Under alla dessa möten har det aldrig någonsin uppstått en konflikt och samtliga föräldrar har alltid kommit till möten då de vet att vi kommer att diskutera olika frågor utifrån vår värdegrund där de alltid får en möjlighet att aktivt delta, ställa frågor samt att förstå.

Att jobba i ett team är nödvändigt och detta arbete hade aldrig varit möjligt utan duktiga studiehandledare från olika länder som blir brobyggare för våra nyanlända elever, deras föräldrar och mina ständiga frågor om deras kulturer och varför och hur det uppstår krockar ibland.

Studiehandledare som är väl förtrogna med våra styrdokument samt Sverige och vår värdegrund som kan lyckas förena och förstå när det uppstår eventuella konflikter i det nya landet.

För att lyckas med integrationen måste vi ta hjälp av varandra, men framförallt måste vi prata med varandra och inte om varandra. Den dagen vi gör det kommer ömsesidig respekt och kunskap att uppstå och jag lovar att det inte är farligt, men absolut nödvändigt för lyckad integration.

Vi kan inte lämna människor utanför och samtidigt förvänta oss att allt är självklart och sedan anklaga dem för att de inte förstår i landet lagom.


Annelie Danling Brash, förstelärare/samordnare för nyanlända och lärande på Nyköpings Högstadium


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.