ÅSIKT

Lärare och rektorer – lär er om alla elever

Debattörerna: Skolans personal behöver utbildas om barn och unga med funktionsnedsättning

Foto: JOHNÉR
För att skolan ska kunna vara inkluderande och ta emot, möta och undervisa elever med varierande behov, krävs större kunskaper kring funktionsnedsättning, elevers rättigheter och vilka konsekvenser en bristande lärmiljö får, hos både lärare och rektorer, skriver företrädare för funktionsrätt och förbunden för funktionsnedsättning.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Vi ser ett akut behov av att den grundläggande lärarutbildningen och rektorsutbildningen ses över.

För att skolan ska kunna vara inkluderande och ta emot, möta och undervisa elever med varierande behov, krävs större kunskaper kring funktionsnedsättning, elevers rättigheter och vilka konsekvenser en bristande lärmiljö får, hos både lärare och rektorer.

Regeringen har i en rad utredningar uppmärksammats på behovet av stärkt kompetens hos lärare och rektorer. Ett viktigt exempel är Skolinspektionens kvalitetsgranskningsrapport från 2016 om skolans arbete med extra anpassningar där det framgår att det finns stora brister. Ofta lyckas inte skolorna identifiera elevers behov, något vi ser är särskilt vanligt när det handlar om osynliga funktionsnedsättningar.

För att komma tillrätta med problemen har regeringen initierat flera välkomna satsningar inom det specialpedagogiska området. Fokus har legat på vikten av tidig upptäckt av stödbehov och tidiga insatser. Läsa-skriva-räkna garantin eller åtgärdsgarantin, som är tänkt att träda i kraft 1 januari 2018 är ett exempel.

Men när garantin ska genomföras ställs nya krav på lärarna – de ska uppmärksamma och analysera elevernas behov, de ges en nyckelroll i både genomförande av stödåtgärder och i uppföljningen av insatserna. En roll som ställer höga krav på kompetens och erfarenhet.

En kompetens som lärarna inte får med sig från lärarutbildningen och som när den saknas innebär att många elevers behov förbises och att även bedömning och betygssättning riskerar att ske på ett inkorrekt sätt. 

Vi menar därför att lärarutbildningen måste kompletteras för att omfatta gedigna grundkunskaper om elevers olika förutsättningar och behov, men också metodik och didaktik med specialpedagogiskt fokus för att lärare ska få tillräckliga verktyg i sitt pedagogiska arbete.

Något som Skolkommissionen konstaterat redan i sitt delbetänkande Samling för skolan (SOU 2016:38) och i sitt slutbetänkande (SOU 2017:35).

En inkluderande lärmiljö där alla elever är delaktiga kräver ett sammanhang som är pedagogiskt, socialt och fysiskt anpassade för alla.

Här visar Skolverkets nationella studie ”Tillgängliga lärmiljöer?” från 2016 en mörk bild av tillgänglighetsarbetet i svenska skolor. Den visar stora skillnader mellan hur skolhuvudmän, rektorer och lärare ser på tillgänglighetsarbetet. Rapporten visar att ett framgångsrikt tillgänglighetsarbete kräver systematik och att alla inblandade drar åt samma håll. Här har rektorerna en central position och viktig roll mellan huvudmannen och pedagogerna i skolan.

När regeringen nyligen lanserade sitt förslag till en ny funktionshinderspolitik välkomnade vi betoningen av universell utformning, som är en central del i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Principen kan och borde överföras till skolan och då i form av Universal Design for Learning, UDL, som är ett känt begrepp i USA. Metoden utgår från olikheten som grund och att alla elever ska ges samma chans till lärande. I en heterogen undervisningsmiljö är det självklart att arbeta flexibelt och anpassa undervisningen till de olika elever som går i klassen.

Vi ser positivt på flera av de satsningar som regeringen gjort inom skolans område. Men vi saknar helt förslag inom den grundläggande lärarutbildningen. Vi saknar också en stödfunktion hos Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM gällande aktuell kunskap om olika vanliga funktionsnedsättningar hos elever, exempelvis autism, ADHD, astma och allergi, dyslexi, språkstörning och diabetes.

När Funktionsrätt Sverige påtalar problemet för ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson får vi veta att Sveriges lärosäten utifrån givna ramar är fria att lägga upp utbildningen som de vill.

Sverige har ratificerat både Barnkonventionen och Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den förstnämnda är på väg att bli lag. I båda dessa konventioner är rätten till utbildning central. Det är statens ansvar att konventionernas rättigheter uppfylls. Så sker inte idag.

Vi förväntar oss nu att regeringen axlar detta ansvar och genomför nödvändiga förändringar som garanterar att:

Den grundläggande lärarutbildningen kompletteras med:

Kunskaper om vilka hinder i lärmiljön som har betydelse vid olika funktionsnedsättningar, om olika funktionsnedsättningar samt om elevers rättigheter.

Kunskaper om metodik och didaktik med specialpedagogiskt förhållningssätt.

Rektorsutbildningen kompletteras med:

Kunskaper i vad ett funktionsrättsperspektiv innebär i skolan. Denna kunskap och en vilja att driva detta perspektiv är en förutsättning för ett kvalitetsarbete som leder till en inkluderande skola med en tillgänglig lärmiljö.

Lars Ohly, ordförande Funktionsrätt Sverige
Lars Berge Kleber, ordförande Afasiförbundet
Fredric Helgesson, ordförande i Föräldraföreningen för dyslektiska barn
Thomas Jansson, ordförande FUB
Bengt-Erik Johansson, ordförande Dyslexiförbundet
Maria Lundqvist-Brömster, ordförande Hjärnskadeförbundet, Hjärnkraft
Anne Lönnermark, ordförande Autism- och Aspergerförbundet
Ann-Kristin Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention
Maritha Sedvallson, ordförande Astma- och Allergiförbundet
Linda Sundberg, ordförande Hjärtebarnsförbundet


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.