ÅSIKT

Åse, ge oss 238 miljoner

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Hej Åse Kleveland, vd för Svenska filminstitutet.

I tisdags morse blev jag uppringd av SVT som undrade om jag ville möta dig i en direktsänd tv-debatt. Tyvärr tackade du nej. Därför skriver jag nu ett brev till dig istället.

Guldbaggejuryns beslut och galan i hela dess glans och prakt är i sig inte upprörande. Den är till och med ganska intressant genom att den tydliggör vad ni på Filminstitutet betraktar som er uppgift. Att tillmötesgå marknadens önskemål om underhållning och kommersiellt gångbar film.

Det märkliga är ju bara att SFI en gång startades i motsatt syfte: att främja den icke-kommersiella filmen.

En konsekvens av ert nuvarande förhållningssätt rörde kulturminister Leif Pagrotsky vid i sitt tal före utdelningen av årets dokumentärfilmsbagge. Han sa att dokumentärfilmens uppgift är att spegla och berätta något om sin samtid.

Det är ett, om än omedvetet, klarsynt uttalande. Den rollen ikläder sig fiktionsfilmen på tok för sällan i sin nuvarande skepnad av ”Mitt livs novell”-historier. En berättarstruktur som i ärlighetens namn har väldigt lite med verkligheten att göra, för att knyta an till Pagrotskys uttalande.

Och det är den typen av film som ju större delen av SFI:s pengar faktiskt går till.

SFI ska kanske få fortsätta att bedriva sin nostalgiska och bakåtsträvande verksamhet. Men i så fall tycker jag att det är på sin plats att vi som intresserar oss för annat än konventionell underhållning får ett alternativ. Ett alternativ där det finns en möjlighet att undersöka och utveckla det filmiska uttrycket utan att det lastas med de nostalgiska värderingar som ordet film tydligen bär med sig.

En sådan bidragsfond behöver dock mycket större budget än Konstnärsnämndens lilla filmstöd på 4,5 miljoner som nu skandalöst tvingats på ett sparbeting på hela 32 procent.

Jag har ett förslag. SFI avsäger sig statens bidrag på 200,5 miljoner och SVT:s bidrag på 38 miljoner. De 238,5 miljonerna flyttas till en ny stiftelse, låt oss kalla den för Institutet för rörlig bild. Detta ska verka utifrån den visuella värld vi lever i i dag. Med allt vad det innebär. Allt utdelat stöd från Institutet för rörlig bild är ett lån som skall betalas tillbaka vid en eventuell vinst.

För är inte det lösningen, att vi separerar kommersiell film från icke-kommersiell? Skulle det inte vara skönt att få slippa texten i SFI:s verksamhetsbeskrivning om att ”... utveckla filmen i kultur och samhällslivet...”? Den uppgiften tror jag nämligen att ett Institut för rörlig bild skulle kunna ta betydligt bättre hand om.

Med vänliga hälsningar

Ruben Östlund (regissör)