ÅSIKT

Vi hugger på hyckleri

DEBATT

Anders S Nilsson: Så länge folk garvar åt Parlamentet fortsätter vi

Foto: Inpelning av TV4:s ”Parlamentet” – som fyra år i rad utsetts till Sveriges bästa tv-program men som nu får kritik för att gå för långt och vara för grovt. I dag slår producenten och programledaren Anders S Nilsson tillbaka.

Tv-kritikernas röster att ”Parlamentet” är för grovt och snuskigt har ekat i tre års tid. Publiken har dock sagt något annat och TV4 har kunnat registrera en stadig ökning av tittandet sen 2002.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Parlamentet” har enligt tidningarna gjort livet surt för Anna Lindmarker och orsakat ett TV4-bråk som resulterat i att kanalen gjort den något paradoxala aktionen att anmäla sig själva.

Lindmarker, kungen, TV4 och ”Parlamentet” var mumma för pressen så man passade på att granska våra skämt. Resultatet blev en tvåsidig extravaganza om hur ”hovet rasar”.

”Rasar” då hovet? Nja, tillåt mig att lättsamt spekulera i följande scenario. Aftonbladet ringer hovet och säger:

Hej hovet, ”Parlamentet” kallar TV3 programmet om Silvia för ”Hitlers hantlangare”. Vad tycker hovet om det?

Hovet svarar: Det visste jag inte men det var ju inte så roligt.

Reportern vill har mer: Kränkande till och med, kanske?

Hovet: Ja det får man nog säga?

Tack å hej, hovet rasar! Jag raljerar men scenariot är i linje med hur kvällstidningar brukar jobba. Inbilla er hur som helst inte att hovet ringer tidningarna och rasar.

I fallet med återgivandet av tidningen Solos skvaller om kungens älskarinnor gäller devisen: ta avstånd men redovisa alla detaljer!

Ingen visste vilka kungens älskarinnor var därför att nästan ingen köper Solo. Aftonbladet återger Solos skvaller. De kunde lika gärna ha skickat med ett gratisex av Solo när man köpte Aftonbladet. Hyckleriet är flagrant och där hugger ”Parlamentet”.

Allt eftersom ”Parlamentet” växer till en kategori 5-storm i Aftonbladet uppstår också rena tossigheter signerade tidningens tv-krönikör Jan-Olov Andersson.

I en känslomässig artikel den 3/10 menar han att ”Parlamentet gräver sin egen grav”.

Det har vi enligt Jan-Olov gjort i tre–fyra år nu! Vi kanske hade kunnat gräva färdigt om det inte vore så att Jan-Olov lagt sig i hålet! Tv-kritiker är nämligen ofta pålitliga bollplank. På redaktionen har vi en devis: tror vi att Jan-Olov Andersson, Kerstin Hallert med flera skrattar åt ett skämt – stryk det. Det verkar ha funkat hittills. Tack för det!

Lika skelögt är det när man i Aftonbladet kallar ”Parlamentet” för kvinnoförnedrande och hänvisar till skämt om Kate Moss, Natasha Peyre, Anitra Steen etc. Varför nämns inte Runar, Nuder, Göran Persson (som var den som häcklades och inte Anitra), Orup, Loket, kungen och så vidare?

Skräckscenariot för ”Parlamentet” är inte att gå för långt, utan att folk blir likgiltiga.

Har vi då gått för långt? Svaret är självklart ja.

Och nej.

Det vissa tycker är förkastligt tycker andra är förbaskat skojigt. Får man då skämta om allt? Nej, inte om det inte är roligt. Vem bestämmer det? Det gör du. Vi tänjer på gränserna. Du slår fast var de går.

Så länge folk garvar åt ”Parlamentet” fortsätter vi. Tystnar skratten byter vi spår.

För mig finns ingen låg eller hög humor, bara roligt eller inte roligt. Och att som kritiker indirekt hävda att miljoner svenskar som bänkar sig framför ”Parlamentet” varje söndag har dålig smak samt är för korkade för att skilja på vad som är vad, är en rätt rejäl kränkning i min bok.

Egentligen är historien enkel. Vi producerar ett humorprogram varje söndag som nära 1,5 miljoner tittare skrattar till och som vunnit pris för Sveriges bästa tv-program fyra år i rad i Aftonbladets (!) egen tävling. Vi vill inte skryta men? eller förresten det vill vi visst. Lite.

Anders S Nilsson , producent och programledare , ”Parlamentet”