ÅSIKT

USA:s drönarkrig kan vara krigsbrott

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Valter Mutt (MP): Reinfeldt måste tala klarspråk med Obama om det dödliga drönarkriget.

Drönarprotest

På morgonen den 17 mars 2011 sitter en grupp byledare samlade till jirga, rådslag, i den pakistanska staden Datta Khel. Plötsligt hörs ett vinande ljud och ögonblicket senare brakar en hellfire-missil, avfyrad från en amerikansk drönare, in bland de församlade och dödar 42 personer. Den här och en lång rad liknande ”incidenter” står att läsa om i rapporten Living Under Drones, som skildrar USA:s drönarkrig i Pakistan ur civilbefolkningens perspektiv.

Rapporten består till stor del av vittnesmål från människor som överlevt attacker av drönare, obemannade flygplan, och är utgiven av den juridiska fakulteten vid Stanford, ett av USA:s mest ansedda universitet. Rapportförfattarna uppskattar att runt 3 000 människor fått sätta livet till i detta aldrig deklarerade krig och bedömer att endast en bråkdel av dessa – kanske inte mer än ett par procent – verkligen utgörs av ledande personer inom al-Qaida och närstående terrornätverk.

Ett av många makabra inslag i detta krig är att amerikanerna tycks ha satt i system att anfalla två gånger mot samma mål, där den avslutande anfallsvågen skördar offer bland de som skyndar till för att hjälpa de först drabbade. Den sydafrikanske folkrättsprofessorn Christof Heyns, som är FN:s specialrapportör för utomrättsliga avrättningar, har sagt att det här kan röra sig om krigsbrott och han har nu fått i uppdrag av FN:s människorättsråd att utreda den folkrättsliga grunden för USA:s krigföring.

Under Obamas tid i Vita huset har inte bara antalet drönarattacker mångfaldigats utan de sker även på betydligt lösare grund. I vissa fall räcker det med en ”suspekt” livsstil för att hamna på Obamas kill list – de utomrättsliga avrättningar som, ytterst, presidenten beviljar – och talespersoner för Pentagon har i vissa fall tvingats erkänna att man inte känner till identiteten på de personer som dödats.Drönarattackerna drabbar inte enbart enskilda individer utan slår även hårt mot samhällslivet i stort. Människor blir rädda för att samlas till rådslag, begravningar och fester och det ständiga surrandet från obemannade luftfarkoster åstadkommer psykiskt lidande i stor omfattning. I ett samhällsklimat där den sociala sammanhållningen minskar och uppgivenhet och desperation grasserar blir det lättare för fanatiker och fundamentalister att få gehör. Stanfordrapporten beskriver drönarkriget som påtagligt kontraproduktivt och upplyser om att 74% av Pakistans befolkning i dag betraktar USA som en fiende. ”Jag insåg inte att min huvudsakliga uppgift här gick ut på att döda folk”, yttrade USA:s tidigare ambassadör i Pakistan, Cameron Munter, i samband med sin avgång ifjol.

USA driver drönarkrig också i Jemen, där även amerikanska medborgare dödats, och i Somalia och har nyligen etablerat en drönarbas i Niger i Västafrika. Och föga förvånande är nu ett femtiotal länder i färd med att följa efter och själva skaffa sig drönarkapacitet. En ny typ av asymmetrisk krigföring håller på att växa fram, där drönarpiloter sitter i underjordiska ledningscentraler hundratals mil från sina offer och rör en joystick framför en skärm; redan 2015 beräknas USA ha fler drönarpiloter än konventionella stridspiloter.

Fredrik Reinfeldt har ett gyllene tillfälle att tala klarspråk om utomrättsliga avrättningar när Obama besöker Sverige den 4 september. Och för den norska nobelkommittén finns egentligen bara ett sätt att återupprätta sitt skamfilade rykte: återkalla fredspriset till Obama.

Valter Mutt