ÅSIKT

Stela regler gör att Krav-djuren far illa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Veterinär: Släpp ideologin för djurens skull, Krav

Foto: Svenska Djurhälsovården fann en ordentlig ökning av sjukdomsanmärkningar hos Krav-grisarna under en tioårsperiod fram till 2008. Grisarna på bilden har inget med artikeln att göra.

Det ska sägas först som sist: den ekologiska djurhållningen enligt Kravs regelverk är i många stycken mer anpassad för djuren än konventionell uppfödning. Kravs djur garanteras bland annat längre utevistelse, grisar ska kunna böka, djuren har större minimimått att röra sig på, slaktkycklingarna tillåts växa i långsammare takt än vanliga kycklingar. Allt detta är positivt för att ­stimulera djurens naturliga beteende och god djurvälfärd.

Tyvärr grumlas den djurvänliga bilden fortfarande av några ihärdiga Krav-regler som bygger mer på ideologi än verklighetsförankrat djurhälsoarbete.

Huvudrubriken på Kravs hem­sida är ”Krav står emot kemi­samhället”. Den målsättningen kan drivas fullt ut när det gäller växtodling – men vid omvårdnad om djur måste djurens ­välfärd komma före renlärighet.

Krav har visserligen tagit bort gamla käpphästar i regelverket som orimligt långa karenstider för djur som behandlats med antibiotika och förbud mot vissa mediciner. Det är bra. Men det finns mer att göra. Här är tre Krav-regler som veterinärförbundet anser måste ändras för att djuren ska må bra:

Tillåt förebyggande medicinering

I dag är det förbjudet att behandla Kravdjur i förebyggande syfte. Det medför större hälsorisker och ökad sjuklighet för djuren, särskilt med tanke på deras utevistelse. Miljön utomhus är svårare att smittrena än ett stall, och framför allt parasitinfektioner får lätt fotfäste i en beteshage. Det handlar både om utvärtes parasiter som fästingar och om inälvsmaskar. Ibland finns inget alternativ till förebyggande läkemedel, om djuren ska ha bästa möjliga hälsa.

Här uppstår konflikten i den ekologiska djurhållningen. Om man väntar med att behandla parasitinfektioner tills djuren fått kliniska symtom, som regelverket kräver, utsätts djuren för onödigt lidande.

Exempelvis blir tackor lätt ­sjuka av maskar under ­hög­­dräktig­heten och en del dör. Många tackor får en ”påse” under hakan, ett så kallat ödem i underkäken. Även lammen dör ibland. De kan också få diarré, hosta eller allvarlig blodbrist, men den gemensamma nämnaren är de inte växer som det ska. Från veterinärt håll finns därför en önskan om lättnader i reglerna kring förebyggande behandlingar. Gärna en fortsatt sparsam hållning till antiparasi­tära medel, men möjligheten att använda detta verktyg måste finnas.

Tillåt tidig avskiljning av kalvar

Krav har en annan regel som i praktiken motverkar att djuren mår bra. Den säger att kalvar ska dia under hela råmjölksperioden, vanligen minst tre dygn. Detta låter naturligt och bra, men innebär en hel del problem.

Kalvningsboxen där kon och kalven går blir ofta en smitthärd och djuren riskerar att drabbas av sjukdomar senare i livet.

Efter tre dygn har dessutom ett så starkt band bildats mellan ko och kalv att mamman blir mycket stressad när kalven tas ifrån henne. Det är därför bättre att skilja kalven från kon redan under kalvens första levnadsdygn. Smittrycket hinner inte byggas upp och inte moderskänslorna heller. Tyvärr hindrar Krav-reglerna detta.

Utveckla reglerna för stallar och beten

Inom slaktsvinsproduktionen har Svenska Djurhälsovården granskat besiktningsfynd vid slakt under en tioårsperiod fram till 2008. Man fann en ordentlig ökning av sjukdomsanmärkningar hos Krav-grisarna under dessa år. Speciellt för ledskador, ledinflammationer och skador efter inälvsmaskar hade Krav-grisarna tre till sex gånger fler anmärkningar än konventionella grisar under de senaste åren. Dessutom sågs en klar ökning av lunginflammationer hos de ekologiska grisarna, medan konventionella grisar uppvisat en kraftig minskning av dessa problem sedan slutet av 1990­talet.

Här beror inte problemen på befintliga Krav-regler, snarare på bristen på regler för den miljö som Krav-djuren rör sig i.

En Krav-gris är inte alltid en glad gris.

Med detta inte sagt att ekologisk djurhållning är sämre än konventionell, för det är den inte. Den är inte heller i alla avseenden bättre för djuren, båda systemen har sina för och nackdelar. De nackdelar som beror på ett stelt regelverk känns dock onödiga och borde snabbt kunna åtgärdas.

Krav inledde dessbättre nyligen en dialog med bland andra veterinärförbundet, för att diskutera de motsättningar som finns kvar i djurreglerna. Förhoppningsvis kan det leda till att veterinärkåren utan förbehåll kan framhålla den ekologiska djurhållningen som ett föredöme.

Johan Beck-Friis