Polisen måste prioritera brott mot småföretagare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Företagarna: Oskyldiga luras på löpande band

Elisabeth Thand Ringqvist.

Socialdemokraternas Veronica Palm och Moderaternas Magdalena Andersson presenterar förslag men inga helhetslösningar för de allvarliga och komplexa problem som bluffakturor skapar för våra småföretagare. De kriminella kan fortsätta sina ”affärer ” utan störningar om inte frågan utreds ordentligt.

Att en helhetslösning tas fram är nödvändigt för att inte detta ska fortsätta växa, BRÅ:s statistik från förra året visa att anmälningar ökade med 29 procent. Dagens hearing i civilutskottet är ett viktigt steg att samla de aktörer som behöver föra en dialog för att lösa det här. Vi tror att de är nödvändigt att återkommande samla all kunskap kring bluffakturor och kommer därför att bjuda in organisationer och myndigheter som är berörda av detta för att diskutera, utbyta erfarenheter och följa den politiska utvecklingen.

Vi har tidigare föreslagit att frågan om eventuell ångerrätt, förändring av avtalslagen och kreditupplysningslagen behöver utredas för att det är avancerad kriminalitet som hittar nya och mer sofistikerade metoder snabbare än polis och lagstiftare hinner se.

I debatten lyfts ångerrätten fram som den enda lösningen. Det är enkelt att tro att en ångerrätt löser alla problem med bluffakturor. Företagarna menar att det visst är något att se över i en utredning, men ser samtidigt att en sådan åtgärd kan skapa mer problem än nytta. Ångerrätt är en vilseledande benämning – en småföretagare kan inte ångra ett avtal som hon inte ingått. Negativa konsekvenser för seriös verksamhet är uppenbara, det föder olika gränsdragningsproblem och tilltron till ingångna avtal kan skadas kraftigt. Om den vara som ”säljs” är en tjänst så är det lätt att hävda att den redan har tagits i bruk och därför inte går att häva. Risken är tyvärr att åtgärden blir verkningslös – de kriminella har hittat nya metoder och kryphål innan lagen är klubbad.

Många företagare vittnar om en hjälplöshet när de har blivit utsatta – trots att det finns organiserade kriminella bakom dessa brott så ses de fortfarande som mindre bedrägeribrott eftersom de enskilda fakturorna ofta är på relativt blygsamma belopp. Få brott är så decentraliserade som bluffakturorna. Ett par anmälningar till varje polismyndighet innebär de facto ett 50-tal anmälningar mot samma person.

Polisen måste därför prioritera hanteringen av detta med en nationell enhet som kan dels ta ett större brottsförebyggande ansvar, men också få en helhetsbild över hur de kriminella bakom dessa brott verkar i hela landet. En samlad bild kommer också göra det tydligt att det handlar om grövre brott som i praktiken borde ge mer än två års fängelse.

Svensk Handel har uppskattat att bluffakturorna omsätter 1,2 miljarder kronor per år. Pengar som tas från hederliga företagare, som inte skyddas från dem som på ett cyniskt sätt lurar oskyldiga på löpande band. Det är viktigt att konkreta åtgärder kan sättas in snabbt, så att inte ytterligare ett år går utan att vi ser någon vändning i statistiken över anmälningar.
 

Elisabeth Thand Ringqvist