ÅSIKT

Låt inte rövarbandet IS påverka synen på islam

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Eli Göndör: Nu sprids grova generaliseringar om vanliga muslimer

Det unikt bestialiska uttrycket för islamism, IS (al-Dawlah al-Islāmīyah Islamiska staten), utför folkmord på minoriteter i Mellanöstern och övergrepp på andra oliktänkande muslimer. Under tiden används händelserna för grova generaliseringar om islam och muslimer. Bilder på IS brutalitet sprids på sociala medier och beskrivs som normativ muslimsk religiositet. Andra bilder tas ur sitt sammanhang och kommenteras med rena lögner.

En blid som fått stor spridning påstås föreställa ett massäktenskap mellan vuxna män och minderåriga flickor men är egentligen en bröllopsceremoni där flickorna är en form av brudtärnor.

På Världen i dags blogg den 8 augusti görs fördom till sanning: ”Sanningen är att islam har en militant genetik och historia. Den genljuder på jorden idag, högre än på länge.”

IS mördande rövarband säger varken något om islam eller muslimer i allmänhet. Muslimer är inte per automatik islamister. Islamism är det förenklande begreppet som samlar föreställningen att islam bör vara det samhällsbärande systemet och att sharia ska reglera samhällets alla funktioner. Forskning visar dock att de flesta muslimer i Mellanöstern inte vill att prästerskapet eller religiösa ledare ska få mer makt eller mer inflytande över samhället.

Drivkraften bakom islamism är missionsbudet dawa (kallelse) som uppmanar muslimer att sprida Koranens budskap. Hur det ska göras råder det olika uppfattningar om. Den vanligaste uppfattningen bland religiösa muslimer är att man bör föregå med gott exempel och vara god människa, utan att använda våld eller omkullkasta samhällsordningen. Jämförbart är den kristna missionsbefallningen och hur den vanligtvis utövas.

Bland islamister råder det olika åsikter om hur målet ska uppnås. En del ägnar sig åt inåtvänd fromhet och avstår politik. Andra vill använda politik för att etablera shariastyrda stater och en del menar att målet legitimerar våld. Enkelt uttryckt är alla islamister på väg mot samma mål men inte på samma sätt.

Muslimska brödraskapet (MB)-organisationers institutionaliserade islamism skiljer sig från IS, al Qaida och deras adapter. I forskning har de kallats neofundamentalister.

De sistnämnda opponerar sig mot demokrati, och mänskliga rättigheter, som de menar är västerländska påfund. Institutionaliserade islamister försöker bevisa hur dessa värden kan uppnås genom att följa islam.

Neofundamentalister vill snarast återinföra kalifatet där den muslimska gemenskapen umma ska leva, enligt deras reaktionära tolkning av Koranen och sharia, som för 1400 år sedan.

I MB-organisationer är många välutbildade och rörelsen ägnar sig åt hjälpinsatser till fattiga, bygger skolor eller sjukhus. Neofundamentalister har inget intresse av att fylla sociala behov. Idén är en flykt från ett politiskt och socialt dödläge. Världslig vetenskap förkastas och att världen förändrats sedan Profetens dagar bryr de sig inte om.

Trots skillnaderna finns gemensamma föreställningar. En är att umma befinner sig i ett kritiskt tillstånd och är politiskt och kulturellt belägrat av väst som är fienden. En annan är att islam och sharia bör styra samhällets vardag och dess institutioner.

Den islamistiska vågen drabbar Mellanösterns minoriteter på ett fruktansvärt sätt. Men den drabbar också muslimer som opponerar sig mot hela idén.

Det förkastliga i att sprida myter om grupper med utgångspunkt i pågående konflikter har debatterats ivrigt. Resultatet av ett komplicerat och oroligt Mellanöstern kan vara förhastade slutsatser. Det kan dock aldrig ursäkta medvetna drev med syfte att avhumanisera muslimer som grupp och framställa islam som inget annat än ett system för obarmhärtig ondska.

Eli Göndör

Fil.dr. i religionshistoria med inriktning på islamologi och Mellanöstern

Redaktör för antologin ”Religionen i demokratin” Timbro 2013