ÅSIKT

Straffa inte individer för vad nationen gör

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Replik om vänskapsmatchen mot Iran från Anosh Ghasri

Amineh Kakabaveh vill att vänskapsmatchen mellan Sverige och Iran ställs in. Jag förstår tanken. Iran är det land efter Kina som avrättade flest människor förra året. Jag delar avståndstagandet från den iranska regimen, och oron för kränkningarna av medborgares mänskliga fri- och rättigheter. Men en bojkott av landet är orimlig.

De som spelar eller besöker matchen behöver inte samtycka till den iranska regimens förtryck. Iran arrangerar inte, utan spelar matchen. Det är 22 individer med iranskt medborgarskap som Kakabaveh, förmodligen omedveten och i all hast, vill bojkotta. Hur är spelarna delaktiga i de brott som regimen gör sig skyldig till? En bojkott vore lika orimligt som att avkräva Kakabaveh personligen på ansvar för Vänsterpartiets historia, eller dess samröre med mindre demokratiska krafter.

Anser Kakabaveh att vi även bör bojkotta Eurovision när Rumänien eller Grekland, med sina brister när det gäller hur minoriteter behandlas, deltar? Bör vi i samma anda bojkotta Kina, Turkiet och Eritrea i andra tävlingssammanhang? Poängen är att sådana bojkotter endast ser staten, och inte individerna som straffas. Bojkott kan vara en effektiv metod, men inte när den helt missar målet.

VM 1998 gav iranska spelare möjligheten att förverkliga sina drömmar och spela för europeiska klubbar. Det hade inte varit möjligt om inte Iran deltagit i mästerskapet. I dagens värld kan något så enkelt som fotboll vara en biljett till ett bättre liv för den enskilda spelaren. Jag är övertygad om att många av oss skulle, åtminstone tillfälligt, kunna blunda för regimens handlingar om det gav våra barn möjligheten till ett bättre liv.

Anosh Ghasri