ÅSIKT

Ni flyter i mitt blod – men var blev ni av?

Debattören: Som lärare möter jag oroliga flyktingbarn som skickas runt som boskap

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
DEBATT

DEBATT. Hadassah, Eisa, Muhammed och Assim. Era namn. Ni snurrar i min skalle. Jag tar sommarlov nu. Vad gör ni?

Barnkonventionen säger att ni ska bli lyssnade på i alla beslut som rör era liv. Att Sverige ska se till ert bästa. Alltid. Gäller det verkligen er? Ni är nyanlända flyktingbarn och jag är en lärare som vill hjälpa. Gjorde jag det? Jag försökte. Vi skrattade och ibland vred jag ut och in på mig själv. Hela mitt kött på utsidan och all min hud på insidan.

Det finns barn som inte står ut, men de kämpar ändå. Det finns andra som säger att vi inte kan hjälpa alla, att alla inte får plats i Sverige. Kanske menar de att vi inte har råd?

Snälla. Assim. Jag står inte ut. Ditt namn i mitt huvud. Tänker på dig när du vaknar på morgonen. Kanske orkar du inte gå upp idag. Bara dagar kvar nu tills du måste lämna Sverige. Blev du lyssnad på? Är det här det bästa för dig? Gäller barnkonventionen också dig? Är du fjorton eller sjutton och spelar det någon roll?

Någon har bestämt att du är över arton så du får inte stanna. Lilla pojken. Jag ser så tydligt hur liten du är. En liten pojke bara. Skör och blek. Men ändå stark, för du tog dig hela vägen hit. Vem undersökte dig? Hur bestämde de att du är arton? Var din knäled väldigt lång eller hade du redan fått en visdomstand?

De säger att det inte finns någon säker metod för att åldersbestämma människor. Ändå bestämmer de att du är arton. Spelar det någon roll? Är det hela skillnaden mellan Gustavsberg och Kabul? Mellan krig och fred? Mellan liv och död? Jag vill hjälpa dig Assim men jag kan inte.

Mina egna barn. De leker med lego nu. Vill börja på parkour och drömmer om ett nyare tv-spel. Ibland blir de så hungriga att de nästan inte står ut.

Drömmer du, Assim? Vad drömmer du om? Jag tänker på din mamma i Afghanistan. Långt upp i bergen utan internet och utan telefon. Hon som du inte har pratat med på två år. Står hon ut?

Roja, Samira, Amir och Saleem. Era namn. De flyter i mitt blod nu. Så många jag inte kunde hjälpa. Kanske hjälpte det något att jag klappade på era axlar, att jag lyssnade på er. Några lämnade oss mitt i terminen. En annan kommun långt upp i norra Sverige skulle ta hem sina egna flyktingar nu.

Är det så man gör med boskap? Lånar ut kossorna till en annan kommun och tar sen hem dem igen. Jag vet inte. Så gör man i alla fall med flyktingbarn. Skickar dem från Örebro till Värmdö och sen vidare till Sundsvall.

En onsdag när vi såg på Ronja Rövardotter måste ni plötsligt åka. Långt bort, och det var bara att tömma skåpen och lämna tillbaka datorn. Ni visste inte namnet på den nya staden. Hade ni något att säga till om? Var det här det bästa för er? Jag önskar bara att det finns andra som lyssnar där. Att ni orkar börja om en gång till.

Dareh. Ditt namn. Du som inte orkade. Du som inte stod ut. En dag tog ditt liv slut innan det ens hade börjat. Femton år var du och du avslutade ditt eget liv.

En långsam asylprocess, och månader blev till år av ovisshet. Skulle du få stanna eller skulle de skicka dig tillbaka till det du flydde från? Var det här det bästa för dig? Bänken med ditt namn stod kvar i vårt klassrum hela terminen. En avskavd tejpbit där SO-läraren skrivit ditt namn i bläck. Vi som var kvar. Vi tänkte på dig. Vi grät och vi önskade en annan värld. Vi som såg. Vi var lärare och nyanlända flyktingbarn och vi står inte ut.

Det här är Sverige i dag. Ett parallellt samhälle till det där andra, vanliga samhället. Behöver vi lyssna på de här barnen? Behöver vi se till deras bästa också? Eller gäller barnkonventionen bara för barn som har svenskt medborgarskap?

Jag är en lärare som går på sommarlov nu. Era namn, de är i min kropp och jag tror att de stannar där för alltid.

Sofie Hellgren, språkkonsult och lärare i svenska som andraspråk på Farstavikens skola

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM