Hjälp Ryssland städa upp

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Martin Kragh: Korruption och flaskhalsar måste bort

Rysk ekonomi är i kris, men det beror inte på den globala finanskrisen utan på den utbredda korruptionen och landets strukturella flaskhalsar som gör att nationella satsningar fördyras enormt. Sverige och Sida kan bidra till en positiv utveckling. Det ligger i allas intresse att Ryssland och EU kommer närmare varandra, skriver Martin Kragh.

Det är i år exakt tio år sedan en global finansiell kris drev Östeuropas och Asiens länder till ruinens brant. Sedan dess har den ryska ekonomin vuxit oavbrutet, ett för landet historiskt rekord. När nu nästa finanskris dominerar dagordningen och krutröken över Georgien börjar lägga sig, finns där goda skäl att titta närmare på den ryska ekonomins utveckling.

Sedan Sverige förlorade Finland 1808 (ett annat minne att i år högtidlighålla) har Ryssland representerat det kanske största geopolitiska hotet. Hur detta lands ekonomi utvecklas är därför av intresse.

De två verkligt stora utmaningarna för Ryssland, på vilka den fortsatta tillväxten och välfärden vilar, är korruptionen och vad vi kan benämna strukturella flaskhalsar.

Vad innebär detta?

Korruptionen i landet har endast ökat under Putins år vid makten. I en nyligen utförd undersökning svarade 73 procent av ryssarna att korruptionen i landet är hög eller väldigt hög. De borde verkligen veta.

En tankesmedja i Moskva beräknar att ryska medborgare årligen betalar 319 miljarder dollar i mutor, eller 2 280 dollar per invånare.

Hårdast drabbade i absoluta tal är företagen. Många stora företag har personal som inte är sysselsatta med annat än att administrera dessa frågor.

Efter att ha installerats som landets nya president i mars nu i år instiftade Medvedev en antikorruptionskommitté. Den förefaller i dag att ha kommit en bit på vägen med konstruktiva lagförslag, men konkreta resultat kan vi förvänta oss först om ett par år.

Landets andra utmaning är de strukturella flaskhalsarna. Enkelt uttryckt innebär det att nationella projekt, som investeringar i infrastruktur och utveckling, har en förmåga att fördyras enormt. Detta sätter konkreta spärrar på regimens förmåga att med stabiliseringsfondens reserver spendera sig ur en framtida konjunkturnedgång. Risken är att sådana satsningar försvinner i ekonomins svarta hål.

Låt oss ta ett konkret exempel:

Partikelacceleratorn i Genève beräknas ha kostat 370 miljoner dollar per kilometer. Smått obegripligt kostar den nya motorvägen som nu byggs runt Moskva 716 miljoner dollar per kilometer, och ja, de använder betong och asfalt, inte guldtackor.

För att undvika att hamna i en fullständig återvändsgränd är det nödvändigt att Rysslands regering kraftfullt reformerar det nuvarande systemet i grunden. Givetvis är korruption och flaskhalsar två sidor av samma mynt, ineffektivitet och resursslöseri.

Anhängare av teorin att Rysslands nuvarande problem är ett resultat av den globala finanskrisen och kriget i Georgien bör komma ihåg två saker. För det första, Moskvabörsens fall inleddes redan före krigsutbrottet den 8 augusti. För det andra, det ryska banksystemets problem har inte varit en alltför frikostig kreditutlåning, tvärtom har motsatsen snarare varit regel. Som vi såg ligger Rysslands problem mycket närmare.

Att på ett produktivt sätt frigöra Rysslands enorma resurser förblir den största utmaningen. Ryssland har en välutbildad arbetskraft samt enorma jordbruksarealer och naturresurser. Det stora ansvaret ligger hos den ryska regeringen, men Europa och Sverige kan spela en konstruktiv roll.

Sida borde återinföra ett tidigare lyckat projekt, nämligen program för ryska ungdomar att under en period arbeta på svenska företag. Sådana erfarenheter har positiva spridningseffekter senare i hemlandet.

Långsiktigt ligger det i allas intresse att Ryssland och EU kommer närmare varandra.

Martin Kragh

Publicerad: