Debatt

Ingenting har förändrats inom partipolitiken

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Per Gahrton om Camilla Lindbergs (fp) partikarriär: Anpassning – eller bort

Jag skulle bli förvånad om Camilla Lindberg finns kvar i folkpartiet vid valet 2010. Inte för att hon har brutit mot lagen om partipiska.

Utan för att hon brutit mot en mycket starkare lag i riksdagens interna arbete – jantelagen.

Trilskande ungdomar? Efter att ha röstat nej till FRA-lagen måste Camilla Lindberg bli en politisk maskin för att kunna stanna i folkpartiet, menar Per Gahrton. Räkna med att se Fredrick Federley (c) och Birgitta Ohlsson (fp) som superlojala partimedlemmar inför valet.
Trilskande ungdomar? Efter att ha röstat nej till FRA-lagen måste Camilla Lindberg bli en politisk maskin för att kunna stanna i folkpartiet, menar Per Gahrton. Räkna med att se Fredrick Federley (c) och Birgitta Ohlsson (fp) som superlojala partimedlemmar inför valet.

Inte nog med att hon som enda borgerliga ledamot röstade nej till FRA-lagen och därmed över en natt förvandlades från doldis till kändis. Det är sådant som riksdagens många okända ”backbenchers” drömmer om men sällan lyckas förverkliga.

Redan däri utmanade hon jantelagen minst lika mycket som partipiskelagen. Men dessutom har hon gått ut offentligt och berättat om den mobbning hon har utsatts för. Därmed är förstås alla broar rivna.

Nu kommer naturligtvis ingen längre att ”skrika och hota” henne. I stället kommer hon att frysas ut tyst och systematiskt. Det kommer att märkas och kännas i fikarummen, i riksdagsrestaurangen och vid utnämningar till allehanda poster inom och utom partiet, till exempel statliga utredningar, som ständigt delas ut till ledamöterna.

Om detta inte till slut leder till avhopp är Camilla Lindberg ett mänskligt unikum.

Själv stod jag inte pall när jag hamnade i en liknande situation för trettio år sedan. Jag valde att lämna både folkpartiet och riksdagen, vilket jag hade som bakgrund till min doktorsavhandling i sociologi – ”Riksdagen inifrån – en studie av parlamentarisk handfallenhet i ett samhälle i kris” (1983). Numera anser jag att det var mitt livs klokaste beslut!

Parlamentarism betyder inte att regeringen skall styra utan hänsyn till riksdagen. Den partipiske- och jantelagsstorm som vällt fram över de borgerliga FRA-tvivlarna går långt utöver det som är normalt och legitimt i en fungerande parlamentarism.

Det är således varken Camilla Lindbergs eller parlamentarismens fel att hennes karriär i folkpartiet nu är slut. Utan den traditionella maktpolitikens.

Ingenting tycks ha ändrats sedan jag själv hoppade av 1979.

Allt tal om ökad individualisering och egenansvar, alla förändringar av grund- och vallagar för att stärka den enskilde riksdagsledamotens ställning, all insiktsfull oro för att ungdomen vänder partipolitiken ryggen för att den uppfattas som full av mygel och taktiskt fifflande – till intet har detta lett.

När en prestigeförlust hotar en grupp maktpolitiker drar de igång precis samma kontrollmaskineri som förr.

De trilskande ungdomarna har förstått budskapet. De flesta har redan börjat sin anpassningsprocess. Den kommer att fortsätta.

Under tiden fram till valet kommer vi att få se Fredrick Federley som fullblodscenterpartist och Birgitta Ohlsson som super­lojal fp-taleskvinna. Camilla Lindbergs enda chans är förödmjukande intern avbön, en tid av total tystnad och därefter framträdanden endast som representant för hela partiet, aldrig för egna övertygelser.

Jag funderade själv några gånger åt det hållet 1979.

Kanske skulle jag i så fall kunnat göra karriär i folkpartiet. Men jag skulle i så fall inte varit jag. Jag skulle ha tvingats till en total personlighetsförändring. Jag skulle blivit en krossad människa, en politikmaskin. Sådana personlighetsförvandlingar finns det tyvärr alltför många i politiken.

Vi ser början på några av dem just nu. Jag hoppas att Camilla Lindberg inte faller för karriärfrestelsen.

Dagens debattör

Per Gahrton

65 år, Täby.

På 1970-talet riksdagsledamot för folkpartiet. Senare bland annat EU-parlamentariker (mp) och leder i dag den gröna tankesmedjan Cogito.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt