ÅSIKT

Kristen veckopress sprider intolerans

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Svensk antidiskriminerings- och rättighetslagstiftning, som ju också omfattar unga, har de senaste åren genomgått en stor och positiv förändring. Men hur skyddas homosexuella och bisexuella barn och ungdomar från den dolda diskrimineringen i form av fördomar och vanföreställningar som finns i det egna hemmet?

Föräldrarnas sätt att reagera bakom hemmets dörrar när deras barn tar sina första stapplande steg och berättar om sin läggning, är en mer förborgad verklighet. Barn och ungdomars erfarenheter skiljer sig här mycket beroende på familjeförhållanden, omständigheter och bakgrund.

De föräldrar som möter sina barn med förståelse när han/hon kommer ut som homo- eller bisexuell blir ett mentalt och socialt stöd som i många fall kan bli helt avgörande för barnets framtida utveckling. De som redan i hemmet möts av förståelse upplever dessutom den förankring och den fristad som så väl behövs i ett samhälle som rymmer alltför många fickor av intolerans. Utifrån barnets bästa är det därför inte etiskt försvarbart att förvägra sina barn fullt stöd och uppbackning när de tar sina första steg ut ur garderoben. Barnet blir inte mindre bi- eller homosexuellt i en omgivning som inte accepterar deras läggning, däremot helt säkert mer olyckligt som individ.

Dessvärre anser många föräldrar att det inte är deras skyldighet att stödja sitt barn i en sådan process. Barnets argument grusas med orealistiska krav och förväntningar, tysta protester, hot om förlorad familjeheder och till och med våld. Andra kommer från hem där religiös renlärighet eller evangeliska förenklingar väger tyngre än barnets lycka och längtan att få bli accepterad som den man är. Somliga har betalat ett högt pris för sin ärlighet och kommer till oss förkrossade och i vissa fall även förvisade hemifrån.

Många av de fördomar, förenklingar och förutfattade meningar föräldrar åberopar i bemötandet med sina homo- och bisexuella barn har sin källa i religionen. Utan diskussion används religiösa urkunder som utgångsläge i många föräldrars resonemang. Religiös dogmatik är rika källor fyllda till bristningsgränsen med fördomar, förenklingar och förutfattade meningar.

Hyllmeter av religiösa publikationer är författade av redaktioner, många av dom rustade till tänderna för kampen mot den homosexuella livsstilen.

Vecka efter vecka hamrar den kristna veckopressen ut sitt budskap, ibland balanserande på diskrimineringslagens kant, allt i namn av religionsfrihet. Utan större ansträngning kan föräldrar som har en överensstämmande värdegrund bokstavligen ösa ur överflödet av förenklade religiösa klyschor och argument som cementerar hetero-normativiteten.

Så länge barn eller tonåringar inte behandlas med samma rättigheter på grund av sin homo-, bi- eller transsexualitet – inom hemmet eller vid de konfessionella friskolorna – måste varje sten vändas tills vi skapat ett samhälle fritt från religiöst maktmissbruk.

Carl Pether Wirsén (Fil mag. Psykologi / Kurator RFSL Stockholm)