ÅSIKT

Civil olydnad i moderat tappning:

DEBATT

Hans Dahlqvist: ”Nya moderaterna” smiter också från lagar och avgifter

1 av 3

Alliansen gick till val 2006 med ett manifest grundat på hög moral och med udden riktat mot alla former av mygel i samhället.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I spåren av dataintrångsaffären och de fuskande moderata ministrarna har moraldebatten tystnat. Ingen i toppskiktet av alliansen har stått upp för den moralism som de alla tidigare sagt sig värna. Framför allt har statsminister Reinfeldt varit förvånansvärt tyst. Inte minst mot bakgrund av hans kända och ofta uttalade hållning till fusk inom etablissemanget. Läs gärna Reinfeldts artikel i Göteborgs Posten 28 december 2004. Där skriver han bland annat följande: ”Gränsen mellan rätt och fel förskjuts. Det påverkar sedan den gängse synen på saker som svartjobb, civil olydnad, skatteflykt och bidragsutnyttjande.” I bestämd ton lyfter Reinfeldt här fram svartjobb, civil olydnad och skatteflykt som exempel på fördärvliga handlingar, handlingar som Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilo (samt en hel radda med moderater som inte betalt tv-licensen) ägnat sig åt.

De har ägnat sig åt handlingar som Reinfeldt själv beskrivit som tecken på att vi lever i en ”girighetens kultur”; ”då våra värderingar trasas sönder och de små övertrampen inte möts av tydliga reaktioner öppnar det för den värsta formen av girighet, den rena brottsligheten.”

Det är en girighet, som enligt Reinfeldt, hotar ”de värderingar och den moral som bär upp ett fungerande samhälle”.

Moderaterna är det parti som tidigare starkast försvarat rättsstaten och som starkast vänt sig mot civil olydnad. Lagar är till för att följas, även de man inte gillar. Reinfeldt har uttryckligen kritiserat grupper som har egna uppsatta regler och inte följer de lagar vi gemensamt satt upp: ”Sverige måste åter”, hävdar Reinfeldt, ”bli ett land som kan skilja på rätt och fel”.

Det utbredda moderata tv-licensskolket kan inte betraktas som någonting annat än ett ideologiskt och medvetet handlande, det vill säga som ett typexempel på civil olydnad.

Ändå reagerar inte statsministern. Han beklagar tvärtom sin kulturministers avgång. Slutsatsen som kan dras är att han inte tycker det är så farligt att smita från vissa typer av skatter och avgifter. Civil olydnad kan accepteras om den är sprungen ur en nyliberal ideologi. Man hade annars åtminstone kunnat förvänta sig att Reinfeldt skulle ha blivit ordentligt förbannad på sina fuskande ministrar, att han satt ner foten och sagt att det här ställer de nya moderaterna inte upp på. ”Det ska”, som Reinfeldt skrev i GP, ”vara rätt att följa lagar och regler, samt fel att begå brott eller skada andra”.

Men det är ju just detta som är själva grejen, det är inga nya moderater vi har att göra med. Det visar sig framför allt i den ekonomiska politiken, som nu presenterats i budgetform. Regeringen Reinfeldt har valt att lägga skulden för arbetslösheten på de arbetslösa. Sänkta ersättningsnivåer hävdas få fler i arbete. Det antyder att det finns lediga arbeten att söka, men att människor på grund av ett för generöst trygghetssystem väljer att stanna hemma. Genom att ytterligare öka pressen på de potentiella arbetstagarna ska de tvingas ut i arbetslivet.

Det förödande felslutet ligger i det faktum, att det ju faktiskt inte alls finns arbete åt alla. Viviane Forrester ställer i boken ”Den ekonomiska terrorn” frågan vad som händer med människor ”när det som krävs blir omöjligt”. Vad händer med människor när de på heltid tvingas stå till arbetsmarknadens förfogande ”och söka ett arbete som inte finns”? Det enda som sänkta ersättningsnivåer åstadkommer är att försvåra tillvaron för dem som redan har det svårt.

Regeringen Reinfeldt för en traditionell högerpolitik, vars mest karakteristiska drag är att den skapar växande klyftor i samhället. Det mest magstarka mitt i allt detta är att moderaterna inte skäms för att lansera sig som det nya arbetarpartiet.

Dagens debattör

Foto: Hans Dahlqvist, Fil. dr. i historia, Lektor i arbetsvetenskap vid Malmö högskola.

Hans Dahlqvist