Svenska hästar far illa – vi måste tänka om

Debattören: Lärandet inom ridsporten behöver ändra kurs

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter tusentals möten med hästar och hästägare på alltifrån ridskolor till stora tävlingsstall – så måste jag konstatera: Alldeles för många hästar lever under oetiskt tvång och utnyttjande, skriver Mikkel Oster.
Foto: Isabell Wedin
Efter tusentals möten med hästar och hästägare på alltifrån ridskolor till stora tävlingsstall – så måste jag konstatera: Alldeles för många hästar lever under oetiskt tvång och utnyttjande, skriver Mikkel Oster.

DEBATT. Det finns mängder av hästmänniskor som gör ett fantastiskt jobb!

Ridsporten engagerar en halv miljon svenskar och är vår näst största ungdomsidrott. Oräkneliga timmar investeras dagligen av alltifrån ridskoleelever, hästägare och tävlingsryttare – till ridsportförbundet och områdets högre utbildningsinstanser.

Men, efter tusentals möten med hästar och hästägare på alltifrån ridskolor till stora tävlingsstall – så måste jag ändå konstatera: Hästarna vill ha förändring, nu! Lärandet inom ridsporten måste ändra kurs. Alldeles för många hästar lever under oetiskt tvång och utnyttjande.

Verksamheten på dagens ridskolor har sina rötter i det militära, där målet var att få så många icke hästkunniga som möjligt att framföra en häst. Arvet är tydligt än i dag.

Eleverna, oftast barn, lär sig främst ridteknik och fokus ligger mer på prestation än på mötet med hästen som individ och dess grundläggande behov. Budskapet blir att en lyckad stund tillsammans med en häst är lika med att hästen gör som ryttaren vill och helst ska detta också manifesteras i form av priser på tävlingar.

Eventuella protester från hästen ska slås ner direkt, oavsett orsak. Kommunikationen blir ensidig och i det närmaste diktatorisk.

Dessutom behandlas hästarna ofta som objekt i samma enformiga verksamhet dag ut och dag in, utan naturlig och tillräcklig stimulans. Det skapar frustrerade hästar och i förlängningen mängder av så kallade ”problemhästar” – helt i onödan.

Jag vet, för det är mig man ringer in som räddaren i nöden när en häst blir svårhanterlig eller farlig. 

Orsaken är en skriande brist på grundläggande kunskaper i hästpsykologi. Skötsel och träning bedrivs i stor utsträckning utan hänsyn till de mest basala faktorer – som att hästar är flock- och bytesdjur.

Att samarbeta med rovdjur går emot deras natur. Det finns en naturlig barriär för samarbete mellan hästar och människor, som vi måste hjälpa hästen att komma igenom. Annars blir resultatet avstängda, uttråkade och frustrerade hästar eller rädda och stressade hästar.

En annan konsekvens blir att elever som inte trivs med fokuset på prestation och dominans antingen slutar rida eller fortsätter, till priset av att gå emot sina egna känslor och värderingar, vilket blir destruktivt för dem. 

Så, vad gör vi? Vi kan ändra kurs på lärandet. Det behövs kunskap om hästpsykologi, om partnerskap och samarbete genom ömsesidig kommunikation.

Nyckeln ligger i att stimulera hästens naturliga drivkrafter: säkerhet, komfort och utveckling. Gör vi det så kan vi överkomma barriären rovdjur versus bytesdjur och bli en del av hästens flock. Blir vi en del av hästens flock så kan hästen börja samarbeta frivilligt och då öppnar vi upp för ett naturligt partnerskap mellan häst och människa.

Det kan låta romantisk, men handlar strikt om att utgå från etologi och hästpsykologi. I ett partnerskap behöver vi inte längre kompromissa med våra känslor eller värderingar heller. 

Hur kommer vi dit? Min tes är att vi är många som verkar på olika håll och olika sätt inom ridsporten, och att vi – och framförallt våra hästar – skulle ha mycket att vinna på ett mer ödmjukt och konstruktivt utbyte.

Dagens polarisering och rivalitet mellan olika inriktningar och ”läror” inom hästsporten är destruktiv. Alltför många bevakar hellre sina egna positioner och sina egna lärors revir, än söker gemensamma lösningar. Jag tycker att vi måste bygga broar i stället för att gräva diken!

Jag tror och hoppas att ett ökat fokus på hästars psykologi skulle kunna förena många av oss, oavsett varför vi ägnar oss åt hästar.

Själv tänker jag fortsätta att bjuda in och möta alla som vill utforska hästpsykologins betydelse för slutmålet: Att relationen mellan hästar och människor blir gladare och att båda får lika stor glädje av träningen och relationen.


Mikkel Oster, driver Hearts and Horses Hästakademi och är aktuell med boken ”Partnerskap – Det du inte lärde dig på ridskolan, men borde ha gjort”


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN