Debatt

Därför hjälper jag Bush att vinna valet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

President George W Bush går in i valspurten med svensk hjälp. I dag landar Daniel Somos, 21, i Washington DC för att jobba som volontär.

– I Bush ser jag något jag desperat saknar i Sverige: en politiker som gör frågan om människors grundläggande frihet till mer än en punkt på dagordningen på ett betydelselöst möte, skriver Daniel Somos.

Jag har haft den enorma glädjen att få växa upp i fred och demokrati. Det var på intet sätt givet att så skulle bli fallet. Mina föräldrar är från Östeuropa. Jag och alla svenskar har turen att vara födda i eller ha kunnat flytta till ett demokratiskt land.

Miljontals andra har inte haft samma tur. Ödet och oturen har placerat dem i länder som styrs av diktatorer eller religiösa fanatiker.

Dessa människor har samma rätt till friheten att bestämma över sina liv och ledare som vi. Som människor är det vår skyldighet att upprätthålla denna rättighet, världen över, med våld om så krävs.

I dag, den 26 oktober, landar jag i Washington DC för att vara med i slutspurten på det amerikanska presidentvalet och hjälpa republikanska partiet, med George W Bush i spetsen, till en valseger.

På eget bevåg kommer jag att slänga mig in i det amerikanska valarbetet och ge mitt bidrag till en republikansk valseger.

Resultat av det amerikanska valet påverkar inte bara amerikanerna utan kan få effekt på hela världen och öka hoppet om en framtid där diktaturer är ett minne blott. Därför är det viktigt för mig att få vara på plats och påverka utgången.

Mitt ställningstagande att stödja det republikanska partiet möts av många jag talat med i Sverige med samma skepticism som kyrkan visade mot de första vetenskapsmännen som hävdade att jorden var rund.

Det är tråkigt att Sverige har ett så otroligt likriktat och inskränkt politiskt debattklimat. Tar man ställning för den förste politiska ledaren som på mycket länge bidragit till att världen fått fler demokratier blir man av etablissemanget behandlad som en galning. Vad värre är – många bemödar sig inte ens att lyssna på mina argument.

Jag ser i Bush en statsman som följer en stolt politisk tradition som bygger på tron att människor, oavsett hudfärg, religion, etnicitet eller andra attribut, har rätt till frihet. På pappret håller många politiker med honom. Exempelvis politiker i Sverige som är stolta över att hålla folkmordskonferenser och pampiga seminarier om mänskliga rättigheter.

Men om någon blir ombedd att lyfta ett finger för att förändra något i verkligheten vågar få svenska politiker ta ett steg framåt.

I Sverige diskuterar vi i veckor vilket substantiv vi ska använda för att beteckna den omfattande slakt av befolkningen som sker i Darfur. För mig spelar det i sanningens namn ingen roll om vi kallar det för folkmord, politiska motsättningar eller ”kanariefågel” – det viktiga är att man gör något!

Bush är i grunden en frihandelsvän som tror att handel mellan länder leder till förståelse, utveckling och i slutändan välstånd.

Därför är frihandel effektivare än vilka massförstörelsevapen som helst i kampen mot den globala terrorismen. Länder som är öppna för handel producerar sällan terrorister.

Det förutsätter att människor lever i en demokrati. Därför är det vitalt att världen slutar acceptera diktaturer och börjar främja handel. Det är något jag mycket starkt sympatiserar med, dock något Kerry tar avstånd ifrån.

Ett annat exempel är att Bush vill lindra de omfattande miljardstämningar mot läkare som drivit upp priset på sjukförsäkringar och införa skattefria sparkonton reserverade för sjukvårdsutgifter. Ett av flera konstruktiva och sunda förslag för att ge fler amerikaner tillgång till kvalificerad sjukvård.

Jag vill slutligen betona att Bush inte är den bästa amerikanska politikern jag sett.

Det finns många republikaner som säkert skulle vara bättre än Bush. Men i honom ser jag något jag desperat saknar i Sverige: en politiker som gör frågan om människor grundläggande frihet till mer än en punkt på dagordningen på ett betydelselöst möte. I Kerry ser jag däremot en klassisk kappvändare som tycker det som är mest lämpligt för stunden.

Därför åker jag i dag till USA för att bistå W i sin valspurt.

Daniel Somos (21 Pluggar på Handelshögskolan i Stockholm och jobbar som Kommunikationskonsult)

Publisert: