ÅSIKT

Polisens huliganer ger oss inget skydd

DEBATT

Svante Brandén är inte bara vikarierande chefsöverläkare vid Rättsmedicinalverket. Han är AIK-fan också.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter matchen mellan AIK och IFK Göteborg i förra veckan var det huliganer Svante först tänkte fly från. Men det var polisen som slog honom.

– Thomas Bodström, ska jag behöva vara rädd för polisen?

Foto: BLEV MISSHANDLAD Svante Brandén kände sig hotad efter en match på Råsunda och försökte ta skydd vid polisen. Det slutade med att polisen misshandlade honom med en fjäderbatong. Nya metoder för säkerheten krävs: ”En förening skulle kunna välja att endast anlita personer som både är utbildade och lämpade för uppdraget”, skriver han.

På väg mot T-banan efter matchen på Råsunda mellan AIK och IFK Göteborg den 15 juli hörde jag plötsligt skrik och springande fötter, varför jag stannade till vid en uniformerad polisman för att söka trygghet. På klingande göteborgska frågade polismannen förbispringande IFK-supportrar varför de ”ställde till med sådant här?”

I norra änden av tunneln framför södra läktaren, såg jag en trio vältränade unga män beväpnade med fjäderbatonger av stål som skrämde alla inom synhåll på vild flykt.

Jag var ensam, med en AIK-tröja på mig, och kände mig som ett mycket lättfångat villebråd så jag fruktade för mitt liv! Jag höll mig därför tätt intill polismannen och frågade varför de inte ingrep mot huliganerna. Han svarade tveksamt med ett ”Jaaa??”. Jag upptäckte då att det bara fanns enstaka poliser i närheten vilka han nu ropade åt.

Efter en stund kom Stockholms kravallutrustade polisstyrka rusande, dold bakom sköldar och hjälmar med visir, och den lugna göteborgspolisen försvann dessvärre. Kravallstyrkan spärrade av huliganernas reträttväg bakåt ur tunneln och min flyktväg till T-banan, så huliganer och kvarvarande civilister kom åt mitt håll. Jag gick fram till kravallpoliserna närmast T-banenedgången och ropade att de skulle avväpna huliganerna men möttes bara av en massiv mur som skrek ”STICK!” och knuffades tillbaka i riktning mot huliganerna! Dessa stod nu tillsammans rygg mot rygg, viftande med batongerna framför mig och polismuren, och såg föga förtroendeingivande ut.

Desperat sprang jag tillbaks mot de närmaste poliserna och skrek att de skulle gripa ligisterna, men möttes bara av samma reaktion som förut. Eftersom jag inte vågade gå ensam förbi huliganerna försökte jag istället ta mej runt polismuren för att fly ner till T-banan. Jag stoppades och plötsligt ropade den närmast stående polisen, dold bakom sin utrustning, att han kände igen mig (jag är en liten tunnhårig femtioåring med grått skägg och glasögon med progressiv slipning!).

Jag blev sedan totalt överrumplad då han utan förvarning plötsligt börja misshandla mig med sin batong.

Jag måste reflexmässigt ha fått upp vänsterarmen för att skydda huvud och hals, för de flesta slagen träffade underarmen och gav typiska avvärjningsskador på utsidan närmast handen.

Plötsligt kände jag igen batongen! Poliserna hade likadana svarta fjäderbatonger som huliganerna – en skrämmande misstanke väcktes till liv. Jag ropade mot polismuren ”Är det poliser som klätt ut sig till huliganer där på andra sidan?” och fick ett jakande svar. Arg och besviken med en halvt förlamad värkande arm höll jag mig på mer än armslängds avstånd, när jag passerade den polistrupp jag hade trott skulle ge mig trygghet.

Jag vet inte när (om någonsin) jag vill gå på ett polisövervakat idrottsevenemang igen. Jag kan ju åter bli ”igenkänd” av någon polisman som vill spöa upp en AIK-märkt liten gubbe. Fotbollen var tyvärr inte värd skräckupplevelsen att bli sviken och misshandlad av en polisstyrka, som jag desperat – men tydligen naivt – sökte stöd hos inför hotet från vad som visade sig vara deras eget anonyma huligankommando. Jag har efteråt från annat håll fått höra att man åtminstone på Råsunda regelmässigt brukar använda sig av anonyma civilpoliser på detta sätt, poliser vilka precis som idrottens egen huligansvans sprider skräck med sin beväpnade aggressivitet, fastän i det föregivna syftet att stoppa våld.

Om det är så polisen tror sig kunna förebygga kravaller är jag rädd att det föreligger ett allvarligt systemfel i det strategiska tänkandet, och ett behov av en ny ledning.

låta föreningarna själva ansvara för säkerheten.

Dagens infiltrationsmetoder riskerar ju att skapa och sprida skräck på ett sätt som underblåser okontrollerbara utbrott av massvåld. Och om kravallstyrkan lärt sig att man ska använda batongen mot en ensam liten gubbe som desperat kräver hjälp mot huliganer som är på väg att skrämma livet ur honom, så undrar man hur taktiken ser ut när de ställs inför hotfulla situationer?

Vilka metoder använde man sig egentligen av vid kravallerna i Göteborg? Jag har inte någon önskan att ställa enskilda polismän till svars då de också kan ses som offer i dramat. På sitt sätt lika övergivna som jag, lämnade utan den kloka ledning och den nödvändiga professionella kunskap man förväntat sig att ansvarigt befäl skulle se till att de har, i sin mycket utsatta position!

Du Thomas Bodström, vill ge lagens stöd åt polisinfiltration och brottsprovokation. Med mina erfarenheter av konsekvenser när man redan idag tydligen arbetar på ett snarlikt sätt, känner jag mig tyvärr långt ifrån övertygad om att dagens polisledning kan hantera sådana befogenheter på ett acceptabelt sätt. Risken verkar överhängande för att den rättsliga såväl som den personliga säkerheten – för både allmänheten och för de polismän som tilldelas sådana uppgifter – sätts på spel. För idrottens del kanske det bästa vore att på något sätt låta föreningarna själva ansvara för säkerheten. Polisen saknar ju intresse och tydligen även kompetens för detta, medan en förening skulle kunna välja att endast anlita personer som både är utbildade och lämpade för uppdraget.

Men om det ska gå till som idag måste jag konstatera att liksom film är bäst på bio så är sport bäst på TV. Är det någon som vill köpa mitt säsongskort till Råsunda? – jättebilligt!

Svante Brandén , vik chefsöverläkare Rättsmedicinalverket , AIK -medlem sedan 1978