ÅSIKT

Varje år jobbar kvinnor 59 dagar utan lön

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Socialdemokrater: Så vill vi minska lönegapet mellan män och kvinnor

Nyligen presenterade EU-kommissionen ny statistik över lönegapet mellan kvinnor och män. De senaste siffrorna gäller för 2011. Precis som tidigare är situationen usel. Den genomsnittliga kvinnliga timlönen är 15,8 procent (Sverige) respektive 16,2 procent (EU) lägre än den manliga.

Det handlar alltså om rejäla skillnader. I jämförelse med männen och utslaget över årets alla dagar jobbar kvinnor 58-59 dagar gratis.

Den långsiktiga trenden är att lönegapen minskar, men de senaste åren har minskningen gått väldigt långsamt både för svensk och europeisk del.

Till viss del har löneskillnaderna att göra med faktorer som ålder, utbildningsnivå, yrke och position. Det går dock inte att bortse från att substantiella delar av gapen är oförklarade och snarast bör beskrivas som lönediskriminering.

Att Sverige – som i andra avseenden ligger långt framme på jämställdhetsområdet – bara presterar i nivå med EU-snittet är riktigt illa. Detta är något av ett svart hål i det svenska jämställdhetsarbetet.

Jämställdhetsminister Arnholm har talat en del om lönegapet, men har i praktiken inte levererat mycket. Diskrimineringsombudsmannen har fått några extra miljoner för arbetet med lönekartläggningar. Det är bra. I övrigt har dock de rejäla insatserna lyst med sin frånvaro.

I våra ögon är situationen oacceptabel. Så här går det inte att ha det. Mycket behöver göras för att i en omfattande process minska gapen. Några startpunkter:

EU-kommissionen ska nu göra en genomgång av hur jämställdhetsdirektivet från 2006 efterlevs – särskilt när det gäller principen om lika lön för lika arbete. Enligt kommissionen presterar bara två länder – Nederländerna och Frankrike – tillräckligt bra i detta avseende. Alla andra länder, inklusive Sverige, har hemläxor att göra. Kommissionen bör ges full uppbackning i detta jobb.

Det behövs en satsning på EU-nivå för att bygga upp en heltäckande statistik över kvinnors och mäns löner. EU-kommissionen producerar redan i dagsläget en del generell statistik på området, men med en mer detaljerad analys skulle bilden bli bättre.

Det svenska Medlingsinstitutet bör ges ett tydligt uppdrag att aktivt verka för jämställda löner. Att institutet inte tar hänsyn till en så central aspekt är inte rimligt.

Svensk lagstiftning måste ändras så att arbetsgivare med minst tio anställda blir skyldiga att varje år göra en lönekartläggning och en handlingsplan för mer jämställda löner. Denna ordning gällde innan regeringen i en ambitionssänkning år 2008 såg till att endast företag med minst 25 anställda måste göra detta vart tredje år. Att jämställdhetsperspektivet kontinuerligt finns med som en del i de vanliga lönerutinerna är avgörande för att kunna åstadkomma förändring.

I ett högerstyrt Europa har jämställdhetsarbetet alldeles för länge gått på tomgång. I Sverige har ett antal år slösats bort av en regering som i stora delar struntat i jämställdhetsfrågorna. Detta håller inte. Det är nu mycket hög tid att börja den bristande jämställdheten på allvar.

För oss socialdemokrater är det en självklarhet att mycket aktivt jobba med jämställdhetsfrågorna. Att minska lönegapet har högsta prioritet. Inför de fyra val som hålls nästa år – hela vägen från europeisk till kommunal nivå – är en sak mycket tydlig: En röst på S är en röst på ökad jämställdhet. 

Ellinor Eriksson,

Förbundssekreterare SSU

Anna Hedh,

Europaparlamentariker (S)

Olle Ludvigsson,

Europaparlementariker (S)

Carina Ohlsson,

Förbundsordförande S-Kvinnor

ARTIKELN HANDLAR OM