ÅSIKT

”Använde ovanliga och skickliga grepp”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Retorikexperten granskar Maud Olofsson

Maud Olofsson pratade fort som en sportkommentator men höll sig lugn och fokuserade på lösningar.

Det säger Aftonbladets retorikexpert Elaine Bergqvist som har analyserat Centerpartiledarens framträdande i SVT:s partiledarutfrågning.

Elaine Bergqvist.

Helhetsintryck:

Olofsson är lugn och säker trots att hon vid tillfällen pratar lika snabbt som en sportkommentator. Hennes retorik är lösningsorienterad. När hon får problem presenterat för sig pratar hon om lösningar och om det Alliansen har åstadkommit ”Vi går åt rätt håll”. Hon verkar lugn, fokuserad och blir aldrig hotad av de kritiska frågorna som utfrågarna ställer.

Hägglund och Reinfeldt hade lila slips, Olofsson tar steget längre hon är hellila – lila tröja, kjol, klocka och läppstift. Det kan man kalla en slutkläm! Strategisk färg för att smälta in i studion och/eller visa enad front? Hon ger hursom ett självsäkert intryck.

Huvudbudskap:

”Det är mycket som staten inte ska ägna sig åt just för att konkurrensutsätta”.

”Man tror att staten är den bäst lämpade ägaren, det tror inte jag som Liberal”.

”Vi gör mycket för unga, vi har sänkt arbetsgivaravgiften för dem”.

”Tryggheten måste ligga att vi har ett kompetenssparande”.

”Jag regerar inte med kommunister”.

Kroppsspråk:

Samlat och dynamiskt kroppsspråk – det är alltid i harmoni med det hon säger och det inger trovärdighet. Hon skrattar hjärtligt åt den ”ouppfostrade trubaduren” och ser allvarlig ut när hon markerar sitt avstånd från Lars Ohly.

Återkommande ord/fraser: ”Skattebefrielse”, ”Vi har förbättrat”, ”Det måste jag erkänna”, ”Invandrare”, ”Det är så här”, ”Jag regerar inte med kommunister”, ”Det svenska folket”

Bevingade ord:

”Man får leva med saker och ting även om man inte älskar det”.

”Ju fler tankar, ju fler nya jobb”.

Argumentation:

”I 35 år har jag försökt att avveckla kärnkraften, det har gått sådär måste jag säga. Därför har jag varit beredd att kompromissa.” Hon använder sina egna erfarenheter (etos) för att få ofrälsta väljare att tänka i hennes banor, ett ovanligt men skickligt grepp: (hypotetiskt exempel, obs – inte Mauds ord) Jag var socialdemokrat men så blev jag vis och blev Centerpartist. Många politiker i Sverige gör motsatsen och predikar till redan frälsta; (hypotetiskt exempel, inte Mauds ord) Jag är centerpartist och ni som inte är det är kan dra åt helvete!

Retoriska giftpilar:

”Aldrig i världen att jag sätter min regering med en kommunist”.

”Lars Ohly kallar sig inte kommunist för att han är under tvång”.

(Om Sahlins samarbete med Ohly) ”Hon har valt ett sällskap som är historiskt när hennes föregångare alltid tagit avstånd från kommunismen”.

Fallgropar:

Hon tar starkt avstånd från De rödgröna ”Aldrig i livet” och kallar Ohly kommunist men är inte lika nyanserad i avståndet från Sverigedemokraterna, det kan göra osäkra väljare mer osäkra. I slutet säger hon lågmält med ett leende att ”Jag gillar varken Lars Ohly eller Jimmy Åkessons politik”.

Olofsson var väldigt säker idag, det som ställde till det något var hennes retoriska ticks som var utfyllnadsorden ”Nja”, ”Nej men” och ”det måste jag erkänna”. Trots att Olofsson förmodligen inte menar något med orden så kan det få lyssnaren på ofördelaktiga banor för henne.

”Betyder inte obligatoriskt någonting?” Frågade utfrågaren. ”Nja” svarade Olofsson.

”Du har väl en åsikt?” sa Anna Hedenmo och Olofsson svarade inledande med ”Nej men..”

”Det måste jag också erkänna…” Här kan lyssnaren undra om det är fler saker som Olofsson borde erkänna.

Elaine Bergqvist