Antisemitism och rasism går framåt i Grekland

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Demokrater i EU måste trycka på både Syriza och Trojkan

Medan Alexis Tsipras den här veckan reser runt mellan europeiska huvudstäder i egenskap av Greklands nya premiärminister, tycks en farlig och självvald blindhet ha drabbat många europeer. De tycks bara se Syrizas seger i det grekiska valet som ett tecken på hopp – men vägrar att se de oroväckande kopplingar till rasism och antisemitism som den också fört med sig.

Först och främst gäller denna blindhet det nationalistiska, främlingsfientliga, rasistiska och antisemitiska partiet Oberoende greker, som Syriza har bildat en koalitionsregering med. Partiledaren har gjort antisemitiska och konspiratoriska uttalanden, där han till exempel beskyllt judar för att inte betala skatt. En partimedlem kan ostraffat påstå att ”de anti-grekiska känslorna hos britter och amerikaner beror på propaganda från den Sionistiska världsorganisationen”.

Trots detta så möttes den nya regeringskoalitionen med i stort sett ointresse från EU och andra politiska krafter i Europa – och till och med rättfärdigande från en del vänsterpartier. De är därmed själva skyldiga till att ha stöttat nationalism, rasism och antisemitism.

Denna omdömeslöshet förvånar faktiskt mer den samverkan som fortfarande är inlemmad de gamla korrupta partiernas politiska praxis, som i förlängningen genom den förda åtstramningspolitiken har legitimerat den extrema högern. Det var ju ändå pressen från trojkan (Europeiska centralbanken, EU-kommissionen och Internationella valutafonden) – som ville säkra en fortsatt åtstramningspolitik – och dess tveksamma relationer med Pasok och Ny demokrati som gjorde det möjligt för extremhögern att, för första gången sen juntan föll, göra nationell comeback i grekisk politik 2011.

Den här självvalda blindheten är också märklig givet att Syriza och Oberoende greker inte bara har samma ståndpunkt då det gäller åtstramningspolitiken utan även i utrikespolitiken, i synnerhet då det gäller synen på Putins Ryssland. Oberoende greker stödjer Ryssland genom kyrkan och pan-ortodox solidaritet, medan Tsipras sprider vidare rysk propaganda – han dömer ut makten i Ukraina som nynazistisk och välkomnade både den ryska annekteringen av Krim och den bluff-folkomröstning som hölls där. Han hade knappt hunnit sväras in när han tog emot den ryska ambassadören och uppmanade till ett stopp för EU:s sanktioner mot Ryssland. Sanktionerna är ju införda på grund av rysk aggression mot Ukraina – alltså mot Europa.

En annan självvald blindhet råder då det gäller Gyllene grynings valresultat. De ligger kvar på drygt sex procent av rösterna och förlorade bara ett mandat – de gick från 18 till 17. Gyllene gryning är ett äkta nynazistiskt parti, som är grovt rasistiskt, antisemitiskt, inte har några problem med folkmordsförnekande, ser på Tredje riket med nostalgi och vill begränsa människors frihet. Partimedlemmar har gjort sig skyldiga till mord på flyktingar och utlänningar.

Trots detta så var reaktionen på deras valresultat detsamma som när de 2012 kom in i det grekiska parlamentet: nästan totalt ointresse.

Den självvalda blindheten är symptomatisk för den besatthet som råder då det gäller ekonomiska frågor, samtidigt som vår kontinents likgiltighet inför rasism och antisemitism växer. Att nynazism har blivit en del av det politiska landskapet i Grekland är mycket alarmerande.

Åtstramningspolitiken i Grekland har försvagat demokratin och den utvecklingen riskerar att fortsätta om blindheten inför rasism, antisemitism och nationalism fortsätter. Demokratisk sinnade europeer måste därför bemöta den med skärpa – och engagera sig.

Det bör vi göra på flera sätt:

Viktigast är att förmå Syriza att avsluta koalitionssamarbetet med Obereonde greker. Vi måste uppmana Tsipras att sluta göra förvirrande uttalanden, som när han talar om en ”social Förintelse” [”social Holocaust”] i Grekland, och få honom att revidera sitt ovillkorliga stöd till Putin.

Verka för att Trojkans åtstramningspolitik, som gör att Grekland i dag går på knäna och som har skapat extremistiska spänningar, upphör.

Begära att EU ger stöd till det demokratiska civilsamhället i Grekland, som nästan kvävts av alla åtstramningar. EU bör också begära och driva på för reformer av grekisk polis och rättsväsende, och att för lagstiftning som kan stärka kampen mot rasism och antisemitism.

Civilsamhället i övriga Europa måste solidarisera sig med det i Grekland, på samma sätt som antirasiströrelsen har gjort under många år, för att öka medvetenheten om situationen och för att skapa lösningar.

Det är genom att öppna ögonen, överge den självvalda blindheten, och tillsammans kämpa mot rasism och antisemitism som den grekiska demokratin verkligen kan utvecklas.

Benjamin Abtan

President i EGAM, European Grassroots Antiracist Movement

Översättning: Anna Andersson

Artikeln har pubclierats i ett antal tidningar i Europa.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN