Verkligheten på Koppargården hade fler sidor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Medierna lät inte alla komma till tals

I höstas målades äldreboendet Koppargården utanför Stockholm upp som ett helvete på jorden. Dagens Nyheter hävdade att de gamla vanvårdades till döds. Ben amputerades. Sår missköttes. De fick lida i återanvända kissblöjor.

Den här fasansfulla bilden etsades fast i medierna som utgick ifrån att allt som skrevs var sant. Koppargården fick heta ”dödens hus”.

Under de tre första månaderna av Caremaskandalen publicerades över 4000 artiklar i pressen. Men var allt verkligen sant? Fick medborgare och politiker veta hela bilden? Fick alla parter komma till tals?

I dag, nästan ett år efteråt, vet vi att ett antal viktiga pusselbitar fattades. Hade journalisterna varit mer noggranna – mer faktakontroll och källkritik – skulle berättelsen ha sett annorlunda ut.

Så låt mig börja med alla kvinnor vars röster ingen orkade lyssna på: 250 vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. Andra anställda inom äldreomsorgen i Hässelby-Vällingby. De som säger att de gör ett bra jobb och inte ägnar sig åt vanvård.

Vårdförbundet och tolv arga sjuksköterskor skickade skrivelser till stadsdelsförvaltningen redan samma dag som DN publicerade den första artikeln. Men deras berättelser har ingen fått höra, trots den intensiva rapporteringen.

Det finns många ohörda röster och historier bakom Caremaskandalen. Den som är intresserad upptäcker att verkligheten inte är så enkel. Till exempel att Koppargården inte utmärker sig när det gäller antalet avlidna, det visar statistik från andra liknande boenden i Stockholm. Vårdtiderna sjunker därför att de som får plats på ett äldreboende i dag är så allvarligt sjuka att det ofta handlar om vård i livets slutskede. Medelåldern är hög, 87 år.

I min rapport ”Vanvård och pressetik” (Timbro) har jag gått igenom vad alla inblandade parter sagt. Ingen förnekar att det finns allvarliga brister på Koppargården. Man bör utgå ifrån att Socialstyrelsen kommer att rikta kritik mot Carema i sin kommande rapport.

Men bilden av kaos och systematisk vanvård är det många som vänder sig emot, bland annat den tf verksamhetschef som nu driver Koppargården i kommunal regi. Enligt hennes mening var verksamheten där inte sämre än på ett genomsnittligt äldreboende i Stockholm. Uppfattningen stöds av förvaltningen, som två månader efter att Koppargården blivit synonymt med vanvård skrev så här i ett nämndsprotokoll:

Förvaltningen har gjort en samlad bedömning och funnit att verksamheten i stort sett fungerar väl”.

Till problemen hör en djup och långvarig konflikt mellan läkare och sjuksköterskor. Den har inte belysts, trots att Vårdförbundet och stadsdelens tjänstemän varnat för risker för patientsäkerheten.

I ett uppmärksammat fall tvingades en patient till en onödig amputation och avled därefter. Enligt Socialstyrelsen hade läkaren och sjuksköterskor inte samverkat på ett patientsäkert sätt. Läkaren tog av misstag bort ordinationen av blodförtunnande medicin, vilket ledde till amputationen. Men samma läkare använder händelsen som exempel på hur sjuksköterskor felmedicinerar patienter, i den kritik som startade rapporteringen om vanvård.

Kvinnorna som sliter på Koppargården är kvar och har egna röster. Trots att deras verkliga åsikter klippts bort i nyhetssändningar. Nu befaras neddragningar och många är oroliga.

Enligt Medieakademins förtroendebarometer har allmänheten högst förtroende för sjuksköterskor av alla yrkesgrupper. Lägst för journalister. Skillnaden i förtroende hos allmänheten är enorm. Mot den bakgrunden hade det varit klokt om Sveriges medier valt att intervjua de tolv arga sjuksköterskorna istället för att bara återupprepa vad andra redan skrivit.

Cecilia Stenshamn

Har på uppdrag av Timbro skrivit rapporten ”Vanvård och pressetik”

Publisert: