ÅSIKT

Vi äldre förväntas jobba för allmosor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: En hundralapp i timmen är mitt värde som 60-plussare

Foto: LÅGAVLÖNADE Många pensionärer som väljer att jobba för att dryga ut pensionen får nöja sig med lågkvalificerade arbetsuppgifter med dåligt betalt, menar debattören Inge Josephson, 65.

Det finns en hel bukett bemanningsföretag som vill ­tjäna en hacka på den gigantiska ­arbetskrafts- och kompetensreserv som landets 1,5 miljoner 60-plussare är. En växande ­skara, erfarna och all kompetenta på något område, många välutbildade. Och bara den miljonen av oss som är mellan 65 och 75 och arbetsföra har säkert mycket kvar att ge fast vi ofta lämnat det reguljära arbetslivet alltför tidigt.

Tycker du också så och vill fortsätta vara nyttig med din ­arbetskraft, har du några olika möjligheter (när du väl rest dig ur soffan):

1. Lyssna med gamla kontakter eller hoppas på att förra jobbet hör av sig.

2. Starta eget.

3. Sätta upp lappar i grannskapet och erbjuda dina tjänster mot betalning.

4. Kontakta något bemanningsföretag.

Har du gett upp vid punkt 1, suckat över punkt 2, väntat förgäves på telefonsamtal vid punkt 3, hamnar du på punkt 4.

På webben hittar du bemanningsföretagen som erbjuder dig som är ”pensionär/veteran/senior”, är ”glad och pigg” möjlighet att dryga ut pensionen och ”berika pensionärstillvaron” via ­betalt arbete – ja, lagom betalt arbete.

Märkligt nog tycks företagen­ värdera veteranens arbetskraft ungefär lika i kronor och ören – en hundralapp drygt per timme för enklare arbete. Nästan så det luktar kartellbildning?

Nåja­, lite­ mer i plånboken, kanske uppåt­ 140 kronor i timmen, får du om du är certifierad hantverkare eller om det handlar om särskilt kvalificerat arbete. Men jag får en känsla av sådana jobb inte­ förmedlas så ofta, åtminstone inte via de företag jag tittat på. Mest rör det sig om enklare jobb, hushållsnära tjänster, trädgårdsarbete, spika, måla, laga, fixa och dona.

När jag själv engagerade mig i ett av företagen fick jag optimistiskt såväl på papper som i intervju lista alla mina kompetenser och önskade arbeten. Det som erbjöds mig var inte precis vad jag drömt om: rensa avlopp, laga toaletter, kratta löv, flytta möbler, sätta upp gardiner och byta däck. Allt för en dryg hundring i timmen före skatt. I och för sig inga arbeten att förakta, men mot sina uppdragsgivare debi­terar företagen förstås tre gånger så mycket, cirka 325–400 kronor i timmen, lockar kunderna med rut- och rot-reducering och tjänar en ordentlig hacka.

Hur bra är egentligen detta på en skala? Knappast rimliga villkor, mera som allmosor, tycker­ jag. Jo, visst, företagen gör ett visst jobb, men berikar sig också på kompetenta, arbetsvilliga­ seniorers kanske enda möjlighet att tjäna lite extra. För dig som är 66 och äldre betalar företaget dessutom bara 10 procent i arbetsgivaravgift (jämfört med drygt 31 om du är yngre).

Bäst vore om 60-plussarna blev kvar längre i det reguljära arbetslivet, med anständiga lönevillkor. Hellre än att duttas runt med som underbetalda löneslavar. Det är bättre för arbetsplatserna, defini­tivt bättre för statskassan. Och inget kompetensslöseri.

Skattesystemet gynnar i dag arbete framför pension ganska rejält, särskilt för den som fyllt 66 och ännu mer vid 74. Det är inte rättvist mot dem som nöjer sig med pensionen – uppskjuten lön. Även om det förhållandet kanske gör oss mer intresserade av att jobba har det nog inte ändrat synen på äldre arbetskrafts kompetens och erfarenhet – som är rätt beklämmande i Sverige.

Inge Josephson