ÅSIKT

Nej, ni kan inte låsa in gatubarnen hos oss

Debattören: Statens institutionsstyrelse har varken plats, personal eller resurser

Foto: POLISEN
Det är naivt att tro att det på kort tid ska gå att få fram platser till de omkring 200 pojkar som det handlar om, skriver Thord Jansson, ordförande för fackförbundet ST inom SiS.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Gatupojkarna från Marocko lämnar inte politikerna någon ro.

Lösningen verkar vara pengar till fler platser hos Statens institutionsstyrelse (SiS) så att pojkarna kan låsas in i väntan på utvisning, och lagändringar som ska förenkla beslut om inlåsning.

Fackförbundet ST inom SiS anser att förslagen står i strid med SiS uppdrag och hotar rättssäkerheten för barn och unga.

Målet med vården hos SiS är att ge ungdomarna bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk och kriminalitet. Institutionerna ska fokusera på ungdomarnas motivation till fortsatt behandling. Det är svårt att se hur det ska fungera för de här pojkarna som ska utvisas till ett land som inte vill ta emot dem och där de förmodligen inte får någon fortsatt behandling.

Politikernas främsta mål är att få bort pojkarna från gatan. Ingen pratar om deras behov av vård och behandling. Unga som omhändertas enligt LVU har rätt till skola, behandling och fritidsaktiviteter. Ska de här pojkarna ha samma rätt?

Och hur länge ska pojkarna vara inlåsta? Enligt LVU ska socialnämnden var sjätte månad pröva om vården ska upphöra. Om vården inte behövs längre ska socialnämnden ”noga förbereda den unges återförening med den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne”. Hittills har alla försök att utvisa pojkarna misslyckats. Ska de vara fortsatt inlåsta ”för säkerhets skull” och i väntan på utvisning?

Aftonbladet skriver den 28 augusti om 12-åriga Amin som placerades på en SiS-institution, gick i skolan, lärde sig läsa och älskar att lägga pussel. Från tillförlitliga källor får reportern höra att Amin är tillbaka på gatan. Socialnämnden har alltså skrivit ut honom från SiS. Till vad, kan man undra?

Beslut om tvångsvård ska enligt lagen tas av förvaltningsrätten på begäran av socialnämnden. Även ett akut omhändertagande ska bekräftas av förvaltningsrätten, något som borgar för en rättssäker bedömning.

Nu föreslår politiker att socialsekreterarna ska få ta beslutet, för att ”förkorta processen”. Vad får det för konsekvenser när det gäller andra omhändertaganden, av ”svenska” barn? Eller menar politikerna att möjligheten bara ska gälla marockanska gatupojkar?

Vi anser att förslaget hotar rättssäkerheten för barn och unga.

SiS går med ett rejält underskott vilket innebär stora svårigheter att klara uppdraget.

ST inom SiS välkomnar naturligtvis om myndigheten får mer pengar, men det är naivt att tro att det på kort tid ska gå att få fram platser till de omkring 200 pojkar som det handlar om.

Och det krävs mer än platser. SiS har redan idag problem att rekrytera och behålla personal. Lönerna är låga och arbetsmiljön svår, med mycket våld och hot om våld riktat mot personalen.  Framför allt måste ett uppdrag att ta hand om den här gruppen handla om mer än förvaring. Personalen vill känna att deras insatser gör skillnad. De har inte sökt sig till SiS för att administrera förvaring av barn och unga som ska utvisas – det är ett uppdrag för Migrationsverket.

Vi undrar också över Barnombudsmannens tystnad, BO som ska företräda barns och ungas rättigheter och intressen utifrån barnkonventionen. Vad anser BO om politikernas förslag när det gäller de marockanska gatupojkarna?


Thord Jansson, ordförande för fackförbundet ST inom SiS


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.