ÅSIKT

Trots Trump - goda krafterna finns kvar

Pierre Schori: Vi måste räkna med både oväder och osäkerhet efter Donald Trumps storseger

Ska vi döma av vad Trump har sagt så innebär hans seger hotet om att en destruktiv mur reses mot omvärlden och att osäkerheten ökas i en redan alltför turbulent värld. Men det finns en liten ljusglimt, skriver förre kabinettsekreterare Pierre Schori (S).
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Även jag trodde på prognoserna om en Hillary-seger, men Timbuktus berättelse om hans amerikanska farbror Obi Linton i Baltimore några dagar före valet förstärkte en gnagande oro inom mig. Obi hade röstat och jobbat för Demokraterna i 42 år – men valarbetade nu för Trump.

Bosatt i USA i nästan sex år sedan år 2000 upplevde jag glädjen över att Busheran var över, en regim som gav oss det illegala Irakkriget med sin draksådd av IS. I stället valde det löftesfyllda och spännande Amerika, som jag drömde om som ung och alltjämt gillar, Barack Obama, son till en afrikan.

Men samtidigt förskräcktes jag av den mänskliga misären mitt i välståndet, av den invaderande kommersialismen och den våldsbejakande ”kulturen” inom högerextrema radioshower och tv-kanaler, förstärkt av nätets genomslagskraft.

Jag såg dagligen de ”vandrande vålnaderna” som Timbuktu kallar de många amerikaner som ”lever utan hopp för sina själar eller tillräcklig näring för sina kroppar”. De som lever i en amerikansk mardröm och känner sig svikna av samhället och makten i Washington.

I dag, dagen efter valet, gör jag följande reflektioner.

Det är egendomligt och farligt att världens starkaste nation/militärmakt producerar två så impopulära presidentkandidater.

Det är också sjukt att börsen i USA, och vi andra, påverkas av att FBI säger att den ena kandidaten inte är kriminell.

Det säger också en del om makthavarnas problem och försyndelser när Hillary i ett av sina sista valtal proklamerade att ”vill ni ha ett land där man har råd med högre studier, ska ni rösta på mig”. Varför har politikerna i världens rikaste land inte redan genomfört detta, undrade säkert många.

Märkligt är vidare att USA bihåller en otidsenlig författning (som innebär att flest röster i valet inte alltid innebär en seger och att 200 år gamla sedvanor från Vilda västern som gav den vite mannen rätt att skjuta indianer, hästtjuvar och skallerormarger alltjämt gäller) och ett orättfärdigt valsystem (i vilket nära sju miljoner lämnas utan rösträtt).

Samtidigt har det – i stället för ett förverkligande av den amerikanska drömmen för alla medborgare – skapats en växande strukturell underklass vid sidan om en allt rikare överklass. Till detta kan fogas sviterna av två långa, impopulära och oavslutade krig i Afghanistan och Irak.

Jag tänkte ofta på vad en av mina favoritpoeter – svenskamerikanen Carl Sandburg – skrev för många år sedan : ”The slums will take their revenge”. Därför hade det även med Hillary som president behövts en social revolution i USA för att bemöta trumpismen, för den utbredda vreden kommer inte att försvinna.

USA har i mycket varit ett föredöme för en lyckad integration. Men när väl globaliseringen har tagit fart med Kina och andra icke-västliga stater som spelare, har omvärldskonkurrensen blottat och förstärkt orättvisorna i den amerikanska modellen, som inte har fungerande, robusta sociala skyddsnät. Här kommer kanske Reepalu-rapporten om vinster i välfärden lägligt för att hemmavid diskutera hur långt man kan släppa loss marknadskrafterna till vinstsökande så kallade välfärdsbolag.

Ska vi döma av vad Trump har sagt så innebär hans seger hotet om att en destruktiv mur reses mot omvärlden och att osäkerheten ökas i en redan alltför turbulent värld. Han har sagt sig vilja upphäva klimatavtalet, viktiga handelsavtal, internationella FN-konventioner om kvinnors rättigheter och han gillar skarpt Netanyahus olagliga mur mot Palestina. Illa är också att FN:s fattigdomsbekämpning försvagas, liksom kampen mot kärnvapenhotet.

Trump har haft tre huvudlinjer i sin utrikespolitik:

• USA:s allierade, inte minst inom Nato, åker snålskjuts på amerikanska skattebetalares bekostnad.

• De frihandelsavtal som finns har kraftigt missgynnat amerikanska arbetare och USA som land.

• Och att det är lättare för ”en affärsmässig hårding som jag” att förhandla med Putin och andra.

Allvarligt är i så fall, vad gäller relationerna till Ryssland, att Trump verkar vara inne i ett tänkande som liknar den gamla uppdelningen av jorden i maktsfärer, där Moskva och Washington styr inom var sin sfär och låter den andre styra i sin.

I allt detta får vi dock inte glömma att Trump inte bara sopade bort demokraterna – han besegrade också den republikanska partiapparaten. Vi kan nog förutse strider mellan den nyvalde presidenten och den åter-och nyvalda republikanska majoriteten i kongressen.

Med andra ord: Vi måste räkna med både oväder och osäkerhet efter Trumps storseger.

En liten ljusglimt är dock att inte bara trumpismen finns kvar på banan, utan också allt vad som Bernie Sanders och de goda krafterna i Demokraterna står för.


Pierre Schori, tidigare kabinettsekreterare (S)


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.