Debatt

Klimatkrisen är här, då fegar våra politiker ur

Debattören: Varken höger eller vänster vågar stå upp för vårt land och vår befolkning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Förtroendet för politiska partier från höger till vänster sjunker när krisrapporterna landar på deras bord och de ändå inte vågar föreslå de förslag som stoppar den skenande klimatkrisen. Det är dags att politiker och partier samlas kring ett gemensamt samhällsprojekt, skriver Carl Schlyter.
Förtroendet för politiska partier från höger till vänster sjunker när krisrapporterna landar på deras bord och de ändå inte vågar föreslå de förslag som stoppar den skenande klimatkrisen. Det är dags att politiker och partier samlas kring ett gemensamt samhällsprojekt, skriver Carl Schlyter.

DEBATT

DEBATT. Sverige behöver politiker och partier som erkänner den skenande klimat- och artkris vi befinner oss i. Ledare som inser att folket förstår och står bakom ett kraftfullt agerande till försvar för vårt land, vår befolkning, vår natur och våra relationer med andra länder. 

Politiker och näringslivsföreträdare från höger till vänster jublar över gigantiska teknikprojekt som Hybrit, batteritillverkning och elbilar. Självklart behöver vi teknikutveckling för att ställa om, men det räcker inte.

”Grön” nyindustrialisering minskar inte utsläppen och artutrotningen i den takt forskningen visar behövs. Politiker vågar, trots människors djupa oro för klimat- och artkriserna, inte driva på för ett nytt ekonomiskt system, förändrade affärsmodeller eller nya mått på vad som är framgång.

Gång efter annan köper politikerna näringslivets falska lösningar och fortsätter med det ohållbara utan att göra tillräcklig förändring. Problemen dumpas på nästa generation när industrins utsläpp sopas under mattan med att pumpa koldioxid under havet och satsningar på fortsatt förbränning, av biomassa. 

Nuvarande ekonomi skapar klyftor och miljöförstöring. Socialdemokratin har misslyckats med att hitta en alternativ ekonomisk modell som utmanar både traditionell marxism och nyliberalism.

Varken röda eller gröna vågar presentera något annat än fortsatt ökad konsumtion trots att insikten om att ekvationen inte går ihop finns rakt framför näsan på oss. Högern har fastnat i den tid då idén om individuell frihet dominerades av materiellt välstånd.

Dagens frihetskamp måste handla om makt över vår tid och vad vi gör med den. Inget parti lyckas framföra något annat än att konsumtionssamhället är det högsta måttet på framgång.

Alla ska vi, som individer, ta oss fram bäst vi kan. Vi tvingas till falska löften om valfrihet i ett system som inte klarar av att ge oss vare sig frihet eller en god framtid. Alla ställs mot alla och varje förändring blir en uppoffring – varför ska jag göra något?

Tanken om att vi står inför gemensamma hot, som vi måste samarbeta för att lösa lyser med sin frånvaro.

När USA attackerades i Pearl Harbor 1941 ställde samhället om i rekordfart. På bara ett år ändrade fabrikerna om sin produktion och folket sin konsumtion för att möta det nya hotet. Annonskampanjer för stadsnära odling på bakgårdar och återvinning av metaller initierades, utan konflikter.

Alla förstod att långtgående omställning behövdes, och folk ställde upp – tillsammans. 

Förtroendet för politiska partier sjunker när bombmattor av krisrapporter landar på deras bord och de ändå inte vågar föreslå de förslag som stoppar problemen. Det borde vara lika otänkbart för varje seriöst parti att kapitulera inför hoten 2021 som det var att göra det 1941.

Den senaste IPCC-rapporten visar tydligare än någonsin att klimatpolitiken kräver krafttag, annars misslyckas den.

Rekordstora skogsbränder härjar i både Sibirien och Kalifornien. Över 500 miljoner ton koldioxid har läckt ut i atmosfären bara från Sibirien. 19 av de 20 varmaste åren människan uppmätt har varit detta århundrade.

Rekordmånga arter hotas av utrotning, de minskar i antal och utbredning och krisen för biologisk mångfald är ett hot mot vår överlevnad.

Mänskligheten står inför aldrig tidigare skådade hot, men vi har alla verktyg att möta dem. Vi mår bra av att känna att vi jobbar ihop, att vi är på väg att göra något bättre.

Det är dags att politiker och partier samlas kring ett gemensamt samhällsprojekt, där ekonomin och våra behov ryms inom planetära och sociala gränser.

Där gröna levande skogar, frisk jord, rent vatten är den grund allt vilar på. Då kan partierna debattera sina hjärtefrågor, men på samma sätt som vi var tvungna att hantera Covid-19-krisen måste vi nu hantera det planetära nödläget.

Som inspiration finns några av våra förslag till höstbudgeten.


Carl Schlyter, kampanjledare klimat och systemförändring Greenpeace


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

Klimatförändringarna

LÄS VIDARE

DEBATT Vi måste genast sluta utvinna fossil energi

ÄMNEN I ARTIKELN

Klimatförändringarna

Carl Schlyter

Greenpeace

Hållbarhet

IPCC

Miljöförstöring

Konsumtion