ÅSIKT

Ship to Gaza är redan en framgång

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Yvonne Ruwaida: För Gazaborna visar de nio skeppen att omvärlden inte glömt dem

Just nu är nio skepp fyllda med förnödenheter och solidaritet på Medelhavet på väg till Gaza. 700 personer från många olika organisationer och 50 länder följer med båtarna till Gazaremsan. På Gaza bor i dag 1,5 miljoner människor varav hälften är under 16 år. Sedan juni 2007 är Gaza under både belägring och blockad av ockupationsmakten Israel. Militära offensiver mot Gaza är vanliga. Senast i dag har 20 Gazabor skadats i ett militärt angrepp.

Situationen på Gaza är katastrofal även om den nu är bättre än efter den israeliska offensiven vintern 2008. Den största anledningen till att situationen är bättre är tunnlarna som för in cirka 80 procent av varorna som kommer till Gaza. Övriga 20 procent är sådant som Israel släpper in. Men Gazas ekonomi är en undantagsekonomi, byggd på bistånd från omvärlden och någon återuppbyggnad efter alla israeliska bombningar av skolor, hus och flygplatsen har knappt kunnat ske. Cement är liksom kanel och koriander är några av varorna som Israel förhindrar Gazaborna att få.

Blockaden gör inte bara Gaza till ett utomhusfängelse, den – liksom den israeliska militärens oproportionerliga militära offensiver samt palestinska väpnade gruppers raketbeskjutningar – strider mot internationell folkrätt och drabbar civila.

Det som också blir ett straff mot Gazaborna är att de själva inte fritt kan resa till släktingar, vänner eller affärer utanför Gaza eller att människor fritt kan komma in. När i historien har isolering av människor främjat fred och mänskliga rättigheter? Aldrig.

Det finns i dag en internationell samsyn inklusive inom EU att blockaden är ”kontraproduktiv”. Den stärker Hamas som har kontroll över tunneltrafiken. Trots allt detta tillåter omvärlden Israel att fortsätta med blockaden.

I denna situation är ”Ship to Gaza” ett ljus i mörkret. Vissa debattörer kallar den för en PR-jippo. Det är att bortse från det folkrörelsearbetet som ligger bakom ”Ship to Gaza”: år av arbete, insamling av pengar, möten, utställningar, manifestationer, insamlingsgalor finansierar skeppen och förnödenheterna. Det är ett folkligt engagemang sprunget ur en besvikelse och frustationen över av att internationella världssamfundet inte agerat resolut för att häva blockaden mot Gazaborna. Det är ett stöd till Gazaborna och förnödenheterna ges till partipolitiskt oberoende organisationer.

Samma folkliga engagemang fanns i Sverige under bojkotten av apartheidregimen i Sydafrika och under belägringen av Sarajevo, då ”Studenter för Sarajevo” gjorde samma typ av arbete. Ett av målen var att uppmärksamma situationen för människorna i Sarajevo och få omvärlden att agera, precis såsom ett av ”Ship to Gaza ”s huvudmål är att få omvärlden att inte glömma bort Gazabornas situation.

Och ”Ship to Gaza” är redan en framgångssaga. I Israel har ”Ship to Gaza” startat en diskussion om Gaza och den israeliska blockaden. Den israeliska tidningen Haaretz hävdade i går i en ledare att blockadpolitiken är ett misslyckande. Bara den diskussionen är välbehövd och nödvändig för att israeliska politiker ska släppa sin prestige genom att hålla fast vid den på alla sätt misslyckade blockadstrategin.

I Gaza rapporteras också om skeppen och de skapar en viktig känsla av att omvärlden bryr sig. Trots den långvariga blockaden blir det oerhört svårt för Israel att neka nio skepp med förnödenheter till Gazaborna. Min förhoppning är att Israel väljer att låta skeppen komma fram till Gaza och att blockaden av Gaza hävs.

Sedan behöver internationella samfundet säkerställa inte bara en tvåstatslösning utan också en Marshallplan för både den palestinska som den israeliska ekonomin. Israels ekonomi är i dag beroende av att vara en ockupationsmakt och vapenproducent, Palestinas ekonomi är krossad av ockupationen och helt beroende av bistånd. Ska världen lära sig av hur fred kunde skapas i Europa – Marshallplanen var ett amerikanskt initiativ för att ekonomiskt bidra till återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget. Ett framgångsrikt koncept som skulle behövas i Mellanöstern för en efterlängtad och varaktig fred mellan israeler och palestiner.

Yvonne Ruwaida

Svensk-palestiner med familj på Gaza