Stoppa våldskulturen bland tonårskillarna

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Män för jämställdhet: Kortedala-fallet följer ett tydligt mönster - unga killar är överrepresenterade i våldsstatistik

Den 18 mars sparkades en 61-årig man ner av ett ungdomsgäng på Kortedala torg i Göteborg.
Foto: Thomas Johansson
Den 18 mars sparkades en 61-årig man ner av ett ungdomsgäng på Kortedala torg i Göteborg.

Den 18 mars misshandlade sju pojkar i 15-årsåldern en 61-årig man grovt på Kortedala torg i Göteborg. 61-åringen vårdas nu för hjärnskador. Misshandeln är en tragedi för alla.

Kortedala-fallet följer ett tydligt mönster: än en gång är det ett gäng unga män eller killar som utövat våld. Och än en gång blundar debatten för det faktum att just unga män är så kraftigt överrepresenterade som förövare av våld.

Statistiken ger en klar bild: gruppen 18- till 25-åriga män utgör bara­ en artondel av befolkningen. Samtidigt är det män ur denna ­åldersgrupp som står för en tredje­del av allt polisanmält våld. Etnisk bakgrund spelar i sammanhanget liten roll. Att lyfta fram de här uppgifterna är inte att peka finger åt gruppen unga män. Tvärtom. Att ta situationen för given och inte närmare under­söka problemet är att lämna killar och unga män i sticket. Inte minst för att våldet ofta drabbar dem själva.

Det finns ingen forskning som hållbart kan hävda att gener är orsaken till våld hos någon individ eller grupp människor. Att testosteron skulle orsaka våld är en myt.

Att våld mot andra människor inte kommer av sig självt vet man inte minst inom militären världen runt. Där har man länge känt till den inbyggda spärr som människor har mot att ut­öva grövre våld mot andra människor.

Att komma runt denna spärr har alltid varit en nöt att knäcka i soldatutbildningarna.

Det finns numera gott om forskning som visar att mönster i många pojkars livsvillkor kan förklara överrepresentationen i våld. Dessa mönster är kopplade till sociala idéer och normer för hur en kille ska vara för att accepteras och få status: inte visa­ svaghet, att ha kontroll, inte vika ner sig, att tåla en smäll, att vara drivande, etc. Den som bäst lever upp till normen för en ”riktig” kille i gänget får högst status. Kring honom bildas en hier­arki. Egna obearbetade våldsupplevelser finns inte sällan med i bagaget.

Om en sådan kille får en tillrättavisning av en utomstående person inför ögonen på det egna gänget är risken stor att han känner sig kränkt. Att acceptera tillrättavisningen upplever han som att vika ner sig, vilket leder till förlorat anseende. Hans gensvar blir i stället att återta kontrollen, inte sällan genom att utöva våld eller på annat sätt kränka motparten. Detta återställer hans position. Resten av gänget följer efter för att inte bryta den inbördes ordningen. Ingen vill riskera att hamna utanför.

Det är denna reaktionskedja­ som gång på gång sätts i gång i en del – inte alla – killgäng på gator och torg. Kortedala den 18 mars var inget undantag. Enligt uppgifter i media ska 61-åringen ha bett pojkarna att sluta bråka med hans hund. Någon av pojkarna beslöt sig då för att svara på ett sätt som startade reaktionskedjan som i slutänden innebar ett ödesdigert våld mot 61-åringen. Denna konsekvens kanske ingen av pojkarna ville uppnå, men ingen av dem vågade säga stopp när väl stenen var satt i rullning.

Våld är komplext, och politiken mot våld måste omfatta många olika insatser. För att komma vidare i det våldsförebyggande arbetet är det dags att skolan får bättre metoder för att stötta killar och unga män att stå emot destruktiva sociala normer som kopplar ihop manlighet med makt.

Det är dags att bryta tystnaden om killar, unga män och våld. I detta har våra politiska ledare ett stort ansvar.

Klas Hyllander

Publicerad: