ÅSIKT

Betygens vikt bör minska i ansökan

Foto: STUDENTER PÅ VÄG MOT HÖGSKOLA? I dagarna får många besked om de kommit in på sin utbildning eller inte. Högskoleverkets chef Sigbrit Franke, och utredarna Stig Forneng och Leif Strandberg, anser att dagens ansökningssystem leder till betygsstress. De föreslår en urvalsprocess i två steg där betyget får mindre betydelse till förmån för särskilda ämnesprov.
DEBATT

Betygshets i gymnasieskolan gör att eleverna taktikläser och väljer lättare ämnen. Dessutom är betygen inte alltid rättvisa. Därför föreslår Högskoleverket ett nytt urvalssystem till högskolan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Lösningen är att komplettera betygen med särskilda prov eller intervjuer.

– Är det inte dags att en gång för alla acceptera betygens brister? skriver verkets chef Sigbrit Franke och utredarna Stig Forneng och Leif Strandberg.

Hur ska det gå till att komma in på högskolan för att det ska bli så rättvist som möjligt? Det är en fråga där stora ansträngningar gjorts för att komma fram till en metod som både kan förutsäga framgång i högre studier och som är rättvis sett ur den sökandes perspektiv. Betygen i gymnasieskolan har ansetts och anses ha stora fördelar, men det finns problem.

I dag kan man säga att det egentligen finns två högskolor som ryms inom ett och samma universitet. Den ena är en urvalshögskola och omfattar utbildningar som många söker till och där bristen på platser är stor. Här finns exempelvis utbildningar som leder till läkare, psykolog, journalist och sjukgymnast. Till läkarutbildningen har det gått så långt att man tvingas lotta bland sökande med maximala meriter. Lotten avgör alltså vilka av de personer med högsta betyg från gymnasiet som kommer in på utbildningen.

Den andra är en rekryteringshögskola och omfattar utbildningar som har brist på sökande i förhållande till antalet platser. Det är i nuläget bland annat högskoleingenjörsutbildningar och vissa datautbildningar. Till nästan hälften av alla nybörjarplatser finns ingen konkurrens alls. Alla behöriga sökande kommer in. Till de flesta av det resterande antalet utbildningar är konkurrensen måttlig, som exempelvis utbildningar till lärare och ekonom.

Mot denna bakgrund kan vi ställa frågan: Är det inte dags att tänka om när det gäller hur antagningen till högre utbildning kan gå till?

Dagens system och det utredningsförslag som just har lagts fram fokuserar enligt vår mening alldeles för mycket och ensidigt på urvalsproblemen som gäller för de populäraste utbildningarna. Det leder i sin tur till förluster för andra mål som överblickbarhet, enkelhet och relevans för systemet i dess helhet. Verksamheten i gymnasieskolan påverkas också på ett negativt sätt.

Trots betygens omvittnade förmåga att förutse framgång i högre studier, tror vi att det är nödvändigt att tona ner deras roll i urvalet till högskolan. Betygen är inte helt rättvisa eftersom olika skolor kan sätta betyg på olika grunder. Det betyder att betygen inte heller rangordnar de sökande på ett rättvist sätt. Den som har ett betyg från en skola kan inte vara säker på att han eller hon skulle ha fått samma betyg från en annan skola. En annan nackdel är att betygshetsen i gymnasieskolan har negativa effekter för undervisningen och får eleverna att taktikläsa vissa kurser. Exempelvis väljs ”svåra” kurser bort till förmån för ”lättare” i syfte att höja medelbetyget. Allt detta gör att det inte är acceptabelt att låta betygen ha så stor betydelse för urvalet till högskolan som de har i dag.

Är det inte dags att tänka om och pröva möjligheterna att införa ett urval i två steg?

Vid antagningen till hösten 2003 krävdes gymnasiebetyg om 15,00 eller mer till färre än en fjärdedel av de cirka 1 600 alternativen. Och det krävdes inget urval alls för nästan hälften av sökalternativen. Ett andra steg i urvalet kommer alltså bara vara aktuellt för ett begränsat antal utbildningar. Det antalet påverkas naturligtvis av om högskolan kommer att byggas ut ytterligare med tanke på de växande ungdomskullarna.

När det är fler sökande än platser föreslår vi att urvalet sker på följande sätt. I det första steget används betygsgenomsnittet upp till en viss gräns. I det andra steget kan olika urvalsinstrument användas. Det kan exempelvis vara fråga om särskilda prov inom hela ämnesområden som vård och teknik eller strukturerade intervjuer. Naturligtvis måste man ställa stora krav på detta andra steg när det gäller att urvalsmetoden ska ha både god prognosförmåga och god rangordningsförmåga.

Det system vi föreslår kan minska både den negativa betygsstressen och betydelsen av olika taktiska val i gymnasieskolan. Sökande som bestämmer sig sent för högskolestudier blir mer jämställda med dem som tidigt i gymnasieskolan är inriktade på högskolestudier. Det kan också innebära att ungdomar från hem med studietradition och ungdomar från hem utan studietradition blir mer jämställda inför högskolestudierna, vilket också är positivt med avseende på målet att bredda rekryteringen.

Vårt förslag betyder i och för sig att betygens förmåga att förutse framgång i högre studier utnyttjas i mindre utsträckning än vad som är möjligt. Det kompenseras av att det andra steget i urvalet både har hög prognosförmåga och hög rangordningsförmåga. En fördel med förslaget är att betygens brister när det gäller att på ett rättvist sätt rangordna de sökande kommer att betyda mycket mindre än i dag.

Ytterligare en fördel är att med den föreslagna modellen så kommer sannolikt de negativa effekterna som dagens system har på undervisningen i gymnasieskolan i stort sett att försvinna.

Är det inte dags att en gång för alla acceptera betygens brister och införa ett tvåstegsurval?

Sigbrit Franke (universitetskansler och chef för Högskoleverket), Stig Forneng (utredare), Leif Strandberg (utredare)