ÅSIKT

Se dig omkring - Miss Skinny finns på riktigt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Frisk & Fri: Vår kampanj har fått upp ätstörningar på agendan

Size zero-butiken ”Miss Skinny” var visserligen en bluff. Men branschens retorik är på riktigt.

Vi i Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar, lanserade Miss Skinny för att belysa modebranschens retorik. Miss Skinny är nämligen inte någon bluff. Hon finns i allra högsta grad på riktigt. Du ser henne överallt, var du än tittar.

Frisk & Fri är en liten, ideell organisation med 4,45 anställda. Merparten av både personal och volontärer har antingen själva haft en ätstörning eller är när­stående till någon drabbad. Vi har en minimal marknadsföringsbudget. I vår kampanj hade vi råd med en enda reklamtavla i Stockholm och internetannonsering för några tusenlappar.

Trots det har över 45 000 personer sett vår kampanjfilm på nätet. Vi har pratat om syftet i Metro, Rapport, Aktuellt, Nyhetsmorgon i TV4, P1, P3 och P4. Aldrig tidigare har vi nått ut så här brett. Plötsligt vet väldigt många att Frisk & Fri finns – en direkt förutsättning för att kunna hjälpa så många drabbade som möjligt.

Ätstörningar är komplexa. Många psykologiska, biologiska och samhälleliga faktorer samspelar för att forma det person­liga helvete som många kvinnor och män hamnar i. En viktig del i problemet är de bilder vi utsätts för varje dag: i tidningen, på tv, i annonser och på nätet. Dessa bilder förmedlar ett budskap som förhärligar ett slankt skönhetsideal och skapar en grogrund för ätstörningar hos sårbara individer.

Var femte sjuårig flicka vill vara smalare, 80 procent av alla femtonåringar är missnöjda med sin kropp, över 100 000 människor i Sverige uppskattas lida av en ätstörning. Och mörkertalet är troligtvis stort.

Vissa har reagerat på vårt sätt att bryta igenom mediebruset. Till alla som har tagit illa vid sig ber vi givetvis om ursäkt. Ätstörningar är ett känsligt ämne, men vi är oändligt glada att ätstörningar och skönhetsideal äntligen diskuteras. Vi har arbetat för just detta i 30 år.

Några känner sig besvikna och upplever att vi lurats, men vi hoppas att det bestående minnet blir att vi nu har börjat samtala om hur vi kan förbättra vårt samhälle. Nu står vår fråga på agendan: hur kan vi göra för att fler människor ska trivas bättre i sina kroppar?

Och vad är definitionen av att luras? Är det att luras att visa ett enda skönhetsideal? Att ständigt försköna sanningen? Att retuschera bilder? Att berätta för unga kvinnor och män hur de ska se ut, varje dag, året runt?

Modebranschen frågar oss ideligen om vi passar in, om vi duger, om vi är tillräckligt unga och vackra. Oftast står det mellan raderna, med fina ord och fyndiga formuleringar. Som all effektiv reklam fastnar budskapet i vårt undermedvetna och vi reflekterar inte över vad vi uppfattar som normer och ideal. Vi reagerar nästan aldrig. Det är det stora problemet.

Vi har fått väldigt mycket positiv respons på vår kampanj. Många tycker att Miss Skinny var en ögonöppnare. Vi önskar att fler ska bli mer medvetna om hur manipulerade vi blir av mode, reklam, löpsedlar, bantningskurer och skeva kroppsideal. Redan nu har vi inlett diskussioner med modeföretag som är intresserade av vår nya kravmärkning. Där har vi konstruktiva förslag på några första steg mot en sundare skönhetsindustri. En skönhetsindustri med större variation, mindre retuschering och aktiva handlingsplaner mot ätstörningar.

Vi hoppas att detta blir startskottet för samtal mellan allmänheten, drabbade, anhöriga, vårdgivare, modebranschen och medier om vårt kroppsfixerade samhälle och om vad vi tillsammans kan göra för att skapa sundare ideal.

Att folk har börjat prata råder det inga tvivel om. Låt oss alla nu ta vårt ansvar, höja blicken och börja diskutera de kroppsideal vi ser hela tiden, 365 dagar om året.

David Clinton

Hanna Kihlander

Kari Elise Slinning

ARTIKELN HANDLAR OM