ÅSIKT

Svenskar ska inte få köpa sex utomlands

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Vi kan inte anpassa sexköpslagen efter lyckliga prostituerade

Sexturism. Uppdatera sexköpslagen så att den omfattar sexköp i utlandet. Här en klubb på Pattaya, Thailand.

DEBATT Handel med människor är en lukrativ och grym form av brottslighet. Värst drabbade är kvinnor och barn. I dag den 18 oktober är det europeiska dagen mot människohandel. För drygt två år sedan antog EU ett direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel som nu ska vara införd i lag i alla EU-länder.

Vår svenska sexköpslag från 1999 har lett till minskad människohandel för sexuella syften. Men en stor del av svenskarnas sexköp sker utomlands. Vi kan inte tillåta att svenska sexköp bidrar till ökad människohandel i andra länder. Det är dags att uppdatera vår sexköpslag.

Att människohandel är ett brott mot mänskliga rättigheter och ett samhällsproblem som måste utrotas råder det ingen tvekan om. Däremot blir frågan mer känslig och komplex när man talar om kopplingen mellan prostitution och människohandel. Det märkte jag inte minst på min egen arbetsplats Europaparlamentet när jag arbetade med lagen mot människohandel. När jag berättade att Sverige som första land i världen kriminaliserat dem som köper sexuella tjänster men inte dem som säljer dem började några manliga ledamöter att försvara sina sexköp. De köpte minsann sex av frivilliga, lyckliga prostituerade.

Handel med människors kroppar bygger alltid på exploatering och någon form av makt­obalans enligt min mening. Det är bra att sexköpslagen kriminaliserar köparen och inte den som säljer. Lagen är till för att skydda de svaga och utsatta. Därför är det viktigt att vi inte låter frågan handla om frivillig kontra icke-frivillig prostitution.

Även om det vore så att det finns fria, välmående och lyckliga prostituerade kvinnor och män som aktivt väljer att sälja sex ser jag dem som ett undantag från regeln. Vi kan inte anpassa lagstiftningen efter dem, på samma sätt som vi inte kan legalisera droger med förevändningen att det finns väl­mående droganvändare som inte faller in i missbruk.

Ser man på den senaste statistiken som rör människohandel i EU är det hela 66 procent av offren som exploateras för sexuella syften. Kopplingen mellan prostitution och människohandel kan alltså inte förnekas.

Vi lever i en värld med ojämlikhet mellan kvinnor och män, mellan fattiga och rika, och så länge det finns någon som vill betala för en människas kropp kommer utbudet att finnas. Den stora utmaningen är alltså att komma åt och minska efterfrågan på sexuella tjänster.

Den svenska sexköpslagen har en normbildande effekt och ett brett stöd hos befolkningen. Lagen har lyfts fram som ett föredöme utomlands och politiker från exempelvis Frankrike, Nordirland och Skottland tittar nu mot den typ av lagstiftning som i dag finns i Sverige, Norge och Island. Framför allt har man insett vilken effekt lagen har för minskad människo­handel.

Även om vi i Sverige kommit en bit på väg är vi inte i mål än. Det förekommer som vi vet fortfarande sexköp och andelen som anmäls och fälls är påfallande låg. Dessutom sker åtta av tio svenska sexköp utomlands i länder där köp av sex är tillåtet. Med nuvarande lagstiftning står vi maktlösa inför dessa handlingar.

Förebilder behövs på EU-nivå när det kommer till kriminalisering av sexköp.

Det är därför dags att vi följer Norges exempel och ser till att den svenska lagen även om­fattar sexköp i utlandet. Sverige måste fortsätta att vara på­drivande i arbetet mot sexköp och människohandel.

Det är dags för den svenska regeringen och ansvarig minister Beatrice Ask att se till att den svenska sexköpslagen med femton år på nacken uppdateras.

Anna Hedh