Debatt

Billström nonchalerar förtrycket i Iran

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Amineh Kakabaveh: Hur kan Sverige avvisa flyktingar som fått flyktingstatus av FN?

Systemfel Att Iran struntar i FN-konventioner vet vi, men att Sverige gör det – borde inte det föranleda migrationsminister Tobias Billström att reagera, skriver Amineh Kakabaveh.

Foto: Foto: GUSTAV MÅRTENSSON

Något är allvarligt fel när svenska domstolar beslutar om avvisning av människor som fått flyktingstatus av UNHCR till ett land som Iran, skriver Amineh Kakabaveh, som själv flytt undan den iranska säkerhetstjänsten och en dödsdom.

Den iranska regimen dödar sina kritiker och motståndare. Den gör det efter summariska rättegångar, där det inte finns en tillstymmelse till rättssäkerhet, eller genom att låta säkerhetstjänsten lönnmörda dem. Pasdaran, revolutionsgardisterna, tar sig rätten att själva avrätta människor och gör det ofta. Jag har personlig erfarenhet av Pasdarans framfart. Jag var 14 år när jag dömdes till döden och skulle avrättas.

Men genom att befolkningen i min hemby protesterade så kraftigt och mullan i byn också protesterade undgick jag med en hårsmån att avrättas. Efter det gick jag upp i bergen och anslöt mig till motståndsrörelsen Komalah.

Den iranska regimen drar sig inte för att mörda barn. Det är bland annat utifrån den erfarenheten som jag i riksdagen ställde en fråga på frågestunden i torsdags till migrationsminister Tobias Billström om hur det kunde komma sig att Migrationsdomstolen kunde avvisa flera flyktingar som faktiskt fått flyktingstatus av FN-organet UNHCR.

Hur kunde det komma sig att först Migrationsverket och sedan Migrationsdomstolen kunde ignorera och sätta sig över bedömningar och beslut som fattats av FN? Att Iran dagligen och stundligen struntar i FN-konventioner vet vi, men att Sverige gör det – skulle det inte föranleda migrationsministern att höja något på ögonbrynen?

Nej, det gör han inte. I stället går han genast i försvarsställning och gömmer sig bakom standardfrasen att han inte kan ta ställning i enskilda ärenden, för då är det ministerstyre.

Det är ett smidigt sätt för ministrar att smita från ansvaret som blivit allt mer populärt och säger till mig i besserwisseraktig ton som om jag inte kände till vad den svenska grundlagen säger om ministerstyre. Han sa att han inte har för avsikt att här i kammaren göra någon överprövning av Migrationsdomstolens beslut.

Men jag har faktiskt inte begärt någon överprövning av migrationsministern. Vad jag ville var att upplysa honom om att det kanske finns systemfel – för något allvarligt fel är det när svenska domstolar beslutar om avvisning av människor som fått flyktingstatus av UNHCR till ett land som till exempel Iran.

När jag talade om min oro för att det handlar om ett systemfel försöker ministern trolla bort detta genom att gömma sig i de enskilda fallens skyddande djungel. Strax därpå börjar han själv tala om ett enskilt fall, Eritrea, ett enskilt land, som jag nämnt i mitt anförande, och säger i polemisk ton att i fallet Eritrea har svenska myndigheter minsann ändrat sin praxis och vill därmed visa att systemet fungerar. Det är ett grovt felslut. Rävar är röda djur, men alla röda djur är inte rävar. Bara för att praxis efter sju (7) år ändrats när det gäller Eritrea behöver det inte alls ha skett i fallet Iran.

Förhoppningsvis är vår migrationsminister bara okunnig och naiv när han talar med mig om hur det står till i Iran. Sådant går att gör något åt. Det beklagliga är att jag får allt svårare att tro att det förhåller sig på det viset. Jag börjar mer luta åt åsikten att det under den bristfälliga formalistiska fasaden döljer sig något som är mycket värre – brist på empati och cynism.

Amineh Kakabaveh

Publisert: