ÅSIKT

Anna har inget förtroende längre

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Lars Stjernkvist: Som förtroendevald bör man undvika sådant man inte vill läsa om i lokaltidningen

Foto: Lars Stjernkvist anser att Anna Sjödin ska lämna sitt uppdrag.

Som socialdemokratisk partisekreterare fick jag ibland frågan om det inte finns, eller borde finnas, en handbok i etiska frågor för förtroendevalda socialdemokrater. Så att ingen behöver tveka om vad man får göra och inte göra.

Bakgrunden är begriplig. Men idén är nog inte särskilt klok i alla fall. För följdfrågan är vad som skulle stå i en sådan bok. "Du ska betala din tv-licens i tid. Och alla andra räkningar." Dessutom får vi väl en dag som denna lägga till: "Du ska lyda när en ordningsvakt vill köra ut dig från krogen. Och inte skrika svartskalle."

Nej, politikens anseende skulle sannolikt inte stärkas om det var nödvändigt att sätta den här typen av självklarheter på pränt.

Egentligen behövs det kanske bara en enda regel, nämligen att man som förtroendevald bör undvika sådant man inte vill läsa om i lokaltidningen. För det är just det som är själva grunden; politik handlar om förtroende, att kunna stå för vad man gör och säger.

För mig var Anna Sjödins förtroende skadat redan i samband med krogbråket. Det är i och för sig inte olagligt att vara full. Och SSU är inget nykterhetsförbund. Men det är olämpligt. Och anklagelserna från vakter och andra var allvarliga.

Därför tyckte jag att Anna Sjödin skulle ta ett steg åt sidan i väntan på domen. Dels för att visa att det handlar om just allvarliga anklagelser. Dels därför att jag anade och befarade att Anna Sjödin under valrörelsen skulle förknippas mer med krogbråk än med SSU:s politiska program. Min oro förstärktes när både Anna Sjödin och några i hennes omgivning först försökte framställa brottsmisstanken som en merit.

Nu finns en dom och därmed förstärks förstås min omedelbara slutsats. För mig är det självklart att hon lämnar uppdraget. På några punkter är domen diskutabel, ord står mot ord. Dock. Det är domstolen som dömer.

Men finns det inte en risk för moralpanik? Vän av sans och balans frågar sig säkert i dessa dagar om över huvudtaget någon klarar politikens krav.

Jag inser att det finns en risk att omgivningen överreagerar, att partitaktisk hänsyn helt skymmer de sakliga omständigheterna och hänsynen till den enskilde.

Nej, inte i det här fallet. Det är fullt förståeligt att ett redan sargat ungdomsförbund inte vill bli förknippat med våld och förolämpningar. Dessutom är jag helt övertygad om att avgången även är riktig för Anna Sjödins egen skull.

Ingen ska dömas till livstidsstraff. Det går att återvinna ett förlorat förtroende. Men det förutsätter först och främst en insikt om varför förtroendet försvann.