ÅSIKT

Var är planen för att lösa problemet med ungdomars utanförskap, Borg?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Fredrik Olovsson (S): Ny siffror visar att antalet unga i långvarigt utanförskap har ökat snabbt under den borgerliga regeringen

Fredrik Olovsson (S)

Nya beräkningar från Riksdagens utredningstjänst (RUT) visar att antalet ungdomar som lever i långvarigt utanförskap har ökat med mer än 50 procent under perioden 2006-2010. Idag riktar vi tre skriftliga frågor i riksdagen till finansminister Anders Borg om hur han tänker hantera den alarmerande utvecklingen:

Varför säger finansministern nej till vårt förslag om att ställa högre krav på arbetslösa ungdomar? Varför behålla ineffektiva lönesubventioner för alla unga – i stället för att rikta insatserna till de unga som verkligen behöver stöd? Och varför sparar regeringen miljarder på skolan – när vi vet att unga utan gymnasieutbildning löper nästan tre gånger så stor risk som andra att hamna i långvarigt utanförskap?

Vi har låtit riksdagens utredningstjänst undersöka hur det långvariga utanförskapet bland ungdomar i åldern 20-24 år utvecklats. Till gruppen i långvarigt utanförskap har vi räknat personer som under ett helt år varken jobbat eller studerat.

De unga i långvarigt utanförskap har ökat snabbt under den borgerliga regeringen. Under åren 2006-2010 har gruppen ökat med 51 procent, från 59600 till 90200 personer. Även andelen av samtliga ungdomar i åldern 20-24 år som lever i långvarigt utanförskap har ökat kraftigt, från 11 till 15 procent.

År 2010 befann sig 28 procent av de unga som saknar gymnasieutbildning i långvarigt utanförskap. Motsvarande andel för unga med gymnasieutbildning är 11 procent. Det innebär att unga utan fullständig gymnasieutbildning löper nära tre gånger så stor risk som andra att hamna i långvarigt utanförskap.

Vi föreslår att särskilda utbildningskontrakt för unga arbetslösa som saknar gymnasieutbildning införs. Den unge erbjuds en individuellt utformad väg till fullständig gymnasieutbildning samtidigt som olika ersättningar från det offentliga villkoras av att utbildningskontraktet fullföljs.

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström ger dock förslaget om utbildningskontrakt kalla handen och konstaterar i en intervju med Ekot den 25 april att ”det är alldeles omöjligt om man tar bort människors försörjning” och att ”man kan tvinga en ko till en vattenkälla men inte tvinga kon att dricka”.

Delar finansministern Hillevi Engströms uppfattning att utbildningskontrakt skulle vara en alltför tvingande åtgärd? Håller han med sin statsrådskollega om att det inte går att påverka ungas vilja att göra sig anställningsbara genom ekonomiska incitament?

Att så många, uppemot tio procent av en årskull, lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg kan vara den viktigaste orsaken till att det långvariga utanförskapet breder ut sig bland unga. Varför vill Anders Borg skära ned 2 miljarder kronor på gymnasieskolan? Denna besparing motsvarar enligt beräkningar från Riksdagens utredningstjänst 3600 färre lärartjänster.

Investeringar i skolan och tydligare krav på unga att göra sig anställningsbara ratas av alltså av regeringen. Istället sätter man allt hopp till mycket kostsamma statliga subventioner av ungas löner. En rad tunga bedömare - Finanspolitiska rådet, IFAU, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet - är dock samstämmiga i sin bedömning av reformens ineffektivitet. I en intervju med SvD den 25 mars i år sammanfattar professor Lars Calmfors forskningsläget på följande sätt:

”Möjligen kan det fördela om en del jobb mellan olika grupper men argumenten är väldigt starka för att det inte får någon effekt på den totala sysselsättningen.” Varför väljer finansministern att lägga 16 miljarder kronor på en nära nog verkningslös sänkning av arbetsgivaravgiften? Hur många jobb har detta gett?

Anders Borg avvisar insatser som ger dokumenterad effekt på ungas sysselsättning samtidigt som han håller fast vid gamla, ineffektiva åtgärder som saknar forskningsstöd. Nu vill vi veta varför.

Fredrik Olovsson