Utred hur vi bättre flyttar ett samhälle
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Debattörerna: Gruvornas expansion är ödesdigra för de kringboende
I Sverige ser vi i dag nyinvesteringar i gruvor på många håll, vilket är positivt för sysselsättningen. När det sker i kommuner med vikande arbetsmarknad och utflyttning, kan det vända utvecklingen. Problemet är emellertid att när gruvorna ligger så till att brytningen kräver att bostäder och andra fastigheter rivs så fungerar inte den svenska ersättningsmodellen vid inlösen av fastigheter. Så är fallet i till exempel Malmberget och Kiruna, där statliga LKAB:s gruvors expansion kräver rivning av bostäder.
Ersättningsmodellen innebär att småhusägaren får marknadsvärdet plus 25 procent i ersättning. Men när det kostar mycket mer att bygga en ny bostad än vad man får för den befintliga bostaden, blir det ödesdigert för de boende. Likaså för hyresgäster som tvingas flytta till nya bostäder med dubblad hyra. Statliga LKAB får samtidigt hela exploateringsvinsten på hundratals miljarder kronor, när gruvbolaget tack vare rivningarna, kommer åt järnmalmen under husen. Mer än orättvist, kan man tycka.
Det kan därför inte vara rimligt att som i dag tvinga boende att
* ta stora nya bostadslån för att finansiera ersättningsbostäder,
* betala mycket högre hyror
* flytta till mindre boenden eller
* flytta från orten på grund av att de inte klarar att finansiera en ny bostad.
Till följd av de njugga ersättningarna och höjda hyrorna kommer många inte att bygga nya bostäder eller flytta in i nybyggda hyresrätter, utan att helt enkelt lämna orterna. Det är inte bra för gruvkommunerna, när gruvexpansion blir samhällsrivning.
I Tyskland har runt 110 000 människor i hundratals samhällen tvingats flytta de senaste årtiondena på grund av gruvbrytning. Tyskarnas enorma erfarenhet av samhällsflyttar har lett fram till en där sedan länge fungerande och beprövad modell för samhällsflyttar, nyckel mot nyckelprincipen. Modellen inbegriper allt och alla: villaägare, lägenhetsägare, hyresgäster och företag. Grundtanken är att en samhällsflytt ska ske så att det nya samhället kan fortsätta fungera och att de som måste flytta, ska gå skadeslösa från flytten och få nya bostäder.
I Tyskland eftersträvar man även att genomföra flyttarna på ett social omhändertagande sätt. Det rör sig till exempel om att ge klara besked angående när flytt ska ske för att minska osäkerhetskänslan och att göra flyttarna samlat, så att de boende inte blir sittande i ett rivningssamhälle mer än nödvändigt länge och inte heller år ut och år in på en byggarbetsplats i det nya samhället.
De stora satsningar som görs i gruvnäringen kräver att nödvändiga samhällsflyttar kan ske på ett socialt acceptabelt sätt och att ersättningsreglerna för boende och fastighetsägare är rimliga. En statlig utredning med uppdrag att ta fram förslag konkreta förslag i dessa frågor måste tillsättas. Härvid torde mycket finnas att hämta från tyska erfarenheter och lösningar.
Ulf Stenberg, chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund. Henry Magnusson, regionchef Hyresgästföreningen, region Norrland. Jonas Eriksson, riksdagsledamot, Miljöpartiet, vice ordförande Näringsutskottet. Jan Lindholm, riksdagsledamot, Miljöpartiet, ledamot i Civilutskottet. Kent Persson, riksdagsledamot, Vänsterpartiet, ledamot i Näringsutskottet. Siv Holma, Vänsterpartiet, ledamot i Trafikutskottet. Gunnar Selberg, Kretsordförande och gruppledare, Centerpartiet, Kiruna. Lars Alriksson, Gruppledare, Moderaterna, Gällivare. Peter Stenberg, Kristdemokraterna, Lokalavdelningsstyrelsen, Kiruna. Anne K Jatko, Ordförande och gruppledare, Folkpartiet, Kiruna. Dagmar Nyman, Miljöpartiet, Gällivare. Margareta Henricsson, Ordförande och gruppledare, Norrbottens Sjukvårdsparti - Gällivare. Dick Vånsjö, Ordförande och gruppledare, Norrbottens Sjukvårdsparti Kiruna. Bo Ek, vice ordförande, Norrbottens sjukvårdsparti Gällivare. Steve Hedén, ordförande, Villaägarna i Gällivare kommun. Lars Stålnacke, ordförande, Villaägarna i Kiruna.