Arbetsförmedlingen fungerar bra - och dåligt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Arbetsgivare: Bilden ser av myndigheten ser olika ut i landet

61 000 människor kallades av misstag till Arbetsförmedlingen i Stockholm. För att fler hoppfulla ska få jobb måste myndigheten samarbeta mer med oss företagare, menar debattören Johan Talenti.
61 000 människor kallades av misstag till Arbetsförmedlingen i Stockholm. För att fler hoppfulla ska få jobb måste myndigheten samarbeta mer med oss företagare, menar debattören Johan Talenti.

Var det någon som såg kön som ringlade utanför arbetsförmedlingens port i centrala Stockholm häromdagen?

Den var just då särskilt lång för att myndigheten av misstag råkat bjuda in många fler än som var tänkt. Trots att några passade på att skämta om den plötsliga folksamlingen som uppstod så var det inget mindre än hoppfulla arbetslösa människor som köade för arbete.

Det tycker jag som arbetsgivare är viktigt att ha med sig - respekten för vad arbete betyder inte bara på samhällsnivå men också på individnivå. Därför är jag också angelägen om att vi får en ordentlig diskussion om vad som är möjligt att göra för att få fler i arbete både nu och på längre sikt.

Som företagare inom tjänstesektorn sedan 15 år och med verksamhet i Stockholm, Västerås och Boden och dessutom inom ett område där många unga är anställda; servicebranschen, har jag svårt att förstå tvivlet kring vilken betydelse vi som startar och driver företag har på arbetsmarknaden.

Tvivlet verkar idag vara utbrett både hos politiker och även den instans som skall matcha arbetslösa med arbetstillfällen - Arbetsförmedlingen.

Det här skiljer sig förstås dock åt mellan olika orter. 

I Boden fungerar samarbetet vi har med Arbetsförmedlingen mycket bra, i Västerås sämre och i Stockholm kan man faktiskt inte med den bästa viljan i världen ens kalla det för samarbete.

I Boden har Arbetsförmedlingen förstått att det är våra behov som de måste tillfredsställa för att lyckas, inte sina egna. Personalen på den lokala arbetsförmedlingen intresserar sig för vad vi efterfrågar och försöker lära sig vår verksamhet för att kunna lyckas med sitt uppdrag.

De gör arbetsplatsbesök och lär sig vårt bolag inifrån, vilket är en förutsättning för att de ska klara av sitt jobb. De har förstått att uppdraget är att hjälpa oss att rekrytera nya medarbetare och fungera som en förlängd arm för vår rekryteringsavdelning.

De känner oss, våra behov och vår personal väl.

Från Arbetsförmedlingen i Stockholm hör vi däremot intet.

På 15 år har Arbetsförmedlingen inte tagit något initiativ för att ta kontakt med oss. Ingen har ställt frågan vad vi behöver, om vi behöver anställa ny personal och vilka behov vi har. Detta trots att vi kontinuerligt annonserar efter nya medarbetare på deras hemsida.

De här personliga erfarenheterna är dock inte unika. Jag delar den med många andra företag och även arbetsförmedlarna själva medger att de lägger allt mindre tid på att träffa oss arbetsgivare och mer på andra arbetsuppgifter.

Som företagare är jag medveten om att jag alltid måste kunna möta kundernas efterfrågan. Det går inte att skapa ett utbud som ingen är intresserad av.

Denna plågsamma insikt måste även Arbetsförmedlingen göra för att de ska klara av sitt uppdrag. De måste förstå att både myndigheten, de arbetssökande och företagarna skulle må bra av att det fanns alternativ.

Kön till arbetsförmedlingen kommer inte krympa av sig själv. Just nu får både företagare och arbetssökande betala priset, genom att inte kunna rekrytera respektive få ett arbete i den utsträckning som hade varit möjligt om det funnits fler än Arbetsförmedlingen som förmedlade jobb.

Det är väl ändå själva poängen med arbetsförmedling?

Johan Talenti

Publisert: