Så skyddar JK makthavarna och höga tjänstemän

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Pelle Svensson: Samma situation med Thomas Quick som i Haijbyaffären

1 av 3 | Foto: Urban Andersson
Göran Lambertz, JK, skyddar makhavare och politiker, skriver dagens debattör Pelle Svensson och ser samband mellan Thomas Quick och den så kallade Haijbyaffären.

Parallellerna mellan den så kallade Haijbyaffären och turerna kring Thomas Quick är flera. Hellre än att utreda vill Justitiekanslern skydda politiska makthavare och höga tjänstemän som gjort karriär på bekostnad av en sjuk person, skriver Pelle Svensson.

Regeringen höll ett krismöte i december 1947 och inrikesminister Eije Mossberg inledde mötet med de klassiska orden ”Vår konung är homosexuell”. Finansminister Ernst Wigforss replikerade omedelbart. ”Vid hans ålder? Så viril”.

Den så kallade Haijbyaffären var 1900-talets största rättsskandal där högt uppsatta potentater och det politiska etablissemanget lyckades hålla svenska folket ovetande från 1912 och fram till 1952. Gustav V var brottslingen i dramat genom utövande av förbjuden homosexuell handling. Kurt Hajiby var dessutom bara 14 år när det hela började. Haijby insåg att han kunde tjäna pengar på sin roll som kungens ”älskare” och krävde därför med jämna mellanrum ansenliga belopp för sina insatser.

Men konungens ansvar försvann när rättsväsendet tog vid och överståthållaren Torsten Nothin, högste chef för polisledningen, gav order om att Haijby skulle åtalas för otukt med minderåriga pojkar men också för mångårig utpressning mot hovet. För att undvika skandal hölls Haijby tidvis inspärrad på mentalsjukhus. Justitiekanslern (JK) presenterade sin utredning i februari 1952 och samtidigt meddelades att utredningen hade hemligstämplats i 50 år för att skydda kungen och hovet.

Drygt 40 år senare sitter Thomas Quick på Säters säkerhetsavdelning dömd för bland annat sexuella övergrepp på tonårspojkar och en knivskärning i Uppsala. Quick har vid två tillfällen dömts till rättspsykiatrisk vård och har nu i terapi börjat erkänna sig skyldig till en lång rad ouppklarade mordfall alternativt försvinnanden. I december 2008 avslöjar Quick att han ljugit om samtliga mord. Han hade inte begått ett enda av dem. Quick som tidigare missbrukat narkotika säger nu att han belönades med hemliga frigångar, samt att han rikligen belönades med narkotikaklassade preparat bara han berättade om ”sina” mordgärningar. Chefsåklagaren van der Kwast har uttalat att Quick tagit tillbaka sina erkännanden för att få frihet.

Kurt Hajiby dömdes slutligen till sex års fängelse. Han var nu oskadliggjord – trodde man – särskilt eftersom endast domslutet blev offentligt. Inför rättegången meddelade JK följande: Det finns inga som helst bevis för att myndigheterna agerat olagligt i Haijbyaffären. Ingen av de höga herrar som skyddat vår dåtida kung skulle ställas till svars.

Vi har nu samma situation vad gäller Thomas Quick som i Haijbyaffären. De verkliga mördarna har genom JK:s och van der Kwasts med fleras agerande gått fria.

JK har vägrat att utreda Quick-skandalen, trots att allmänheten vill veta om Quick är en farlig seriemördare eller är han oskyldigt dömd för åtta mord. JK beslöt i november 2006 att inte inleda förundersökning mot någon av de personer som skapat den stora rättsskandalen. De som utfört misstänkta straffbara gärningar, till exempel chefsåklagare van der Kwast, förhörsledaren Seppo Penttinen och chefspsykologen Birgitta Ståhle undgår straff. De till och med undgår brottsutredning på grund av preskriptionshindret, vilket RÅ använde som grund för att inte väcka åtal mot någon av de inblandade.

Eftersom JK inte kunde sekretessbelägga ett material som tidigare varit och fortfarande är offentligt, så valde JK att i sitt avslagsbeslut göra sina klassiska uttalanden om gedigna domar och ett professionellt polis- och åklagararbete. Inga ledande frågor, ingen upprepning av frågor, inga frågor som innehåller svaret, inget material av betydelse har lämnats utanför vid domstolsförhandlingarna. Numera vet vi att JK har ljugit inför svenska folket och det gäller inte bara det som står i hans avslagsbeslut utan det har skett i stor omfattning genom TV-framträdanden och debattartiklar i riksmedia.

Vilka vill då JK skydda genom sitt mycket klandervärda beteende? Svaret blir detsamma som gavs av JK 1952 i Haijbyskandalen. JK ser som sin viktigaste uppgift att skydda de politiska makthavarna och de höga chefstjänstemän som gjort karriär på bekostnad av en mentalsjuk person som ännu sitter inspärrad efter över 20 år på Säters säkerhetsavdelning.

Pelle Svensson

Publicerad: