ÅSIKT

Svenskt sportfiske hotas av EU

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nils Lundgren: Nytt förslag att alla fångster ska rapporteras och registreras

Redan nu i veckan sätter sig en EU-arbetsgrupp för att diskutera hur sportfiskares fångster ska registreras och fisketillstånd ska utformas. Så nu gäller det att säga ifrån i tid, skriver Nils Lundgren.

Foto: Aftonbladet Bild

Nu kastar sig EU över sportfiskarna. Sportfiskare som tänker fiska ”i gemenskapens vatten” ska ansöka om tillstånd och tvingas rapportera fångsterna. Och det skall vara förbjudet för dem att sälja vidare den fisk de har dragit upp. I veckan sätter sig en arbetsgrupp vid förhandlingsbordet i Bryssel för att diskutera hur lagstiftningen och administrationen av tillstånd och fångster ska utformas.

Fiskeripolitiken är ett av de absolut värsta exemplen på den dårskap med vilken EU styrs. Särintressen i Sydeuropa har drivit fram enorma EU-subventioner för att bygga stora trålare. Dessa har sedan använts för att fiska ut Biscaya, Nordsjön och delar av Nordatlanten. När det började bli tomt där, har denna EU-subventionerade fiskeflotta gått över till samma rovdrift i Indiska oceanen och slår nu undan grunden för det nationella fisket i fattiga länder som Cap Verdeöarna och Madagaskar.

Det är ett beprövat grepp att när EU ställer till något elände, påstår man att det visar att EU behövs för att rätta till det hela. Så även här! Utfiskningen sägs visa att EU behövs, eftersom enskilda länder inte kan klara detta problem. Så sant, men det är ju framför allt EU som har ställt till det. EU betalar nu dessutom kompensation till de länder som drabbas av utfiskningen. Svenska skattebetalare har alltså först fått subventionera trålarflottorna åt Spanien och Portugal. Nu skall vi kompensera dem som drabbas av följderna.

Nu slår EU-kommissionen till mot sportfiskarna. Varför? Jo, revisorerna har, med rätta, varit mycket kritiska. Kommissionen kom därför till att den måste visa handlingskraft. Ett rejält slag i luften var vad som krävdes. Den 14 november kom förslaget att alla sportfiskare ska rätta in sig i ledet och meddela EU härnäst de tänkt fånga fisk till söndagens släktmiddag. Kommissionen har funnit att fritidsfiske har ”en ökande påverkan på fiskebestånd och på den marina miljön”.

Lagförslaget innebär att fritidsfiskare som i gemenskapens vatten vill fiska fisk som skyddas enligt en flerårsplan ska ansöka om tillstånd i sitt hemland. Därtill ska fritidsfiskarnas fångster rapporteras och registreras och det skall vara förbjudet att sälja vidare den fisk man tagit upp.

I denna vecka träffas tjänstemän från de olika medlemsländerna för att diskutera förslaget. European Anglers Alliance, den europeiska intresseorganisationen för fritidsfiskare, har redan sagt nej och den svenska regeringen måste också säga ifrån illa kvickt.

Länderna är mycket olika. Till skillnad från en del andra länder har Sverige i stort sett lojalt följt de stränga kvoteringar för yrkesfisket som införts för att få t ex torskbestånden att växa till sig.

Men vi har fritt sportfiske i våra skärgårdar för medborgarna och sportfiske är en grundläggande del av vår nationella kultur.

Det här är bara första steget. Ger man djävulen ett lillfinger tar han hela handen. Och EU är en bitsk djävul.

Snart kommer regler för insjöfiske med krav på rapportering och förbud på olika områden, förbud som i praktiken beslutas i Bryssel av tjänstemän som inte har en susning om hur den nationella sportfiskekulturen i Sverige ser ut och inte heller bryr sig.

De har aldrig fiskat röding i Vättern, satt ut kräftburar i Möckeln eller lagt nät i Lule skärgård.

Nu gäller det att säga ifrån i tid! Svenska sportfiskare har rätt att fiska som fria medborgare under lagar stiftade av Sveriges riksdag.

Nils Lundgren