ÅSIKT

Vi måste bli fler

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

9 500 soldater räcker inte för att försvara Sverige

Foto: SCANPIX

Jämnt 300 år efter den svenska arméns undergång vid Poltava 1709 drabbas vi av ännu ett dråpslag. Efter försvarsbeslutet senare i år kommer vi endast ha kvar 9500 soldater, vilket motsvarar den volym som ett enda regemente för 20 år sedan kunde producera. Vi kommer därmed inte kunna lösa de uppgifter som statsmakterna vill ge oss.

Sedan Warszawapaktens upplösning har försvaret ständigt omorganiserats. Kvaliteten och kvantiteten hos våra stridskrafter är nu på en farligt låg nivå. Förra året fick våra bataljoner en grundutbildning med den lägsta ambitionen i modern tid. Vi har gått från försvarsutgifter på 2,6 procent av BNP i mitten av 1990-talet till 1,26 procent 2009 och trenden fortsätter mot en europeisk bottenplats. Riktningen har varit motiverad, men ryckigheten med ständiga förändringar i spelregler har försämrat vår förmåga i onödan. Under tiden har läget i världen försämrats sedan Irakkriget 2003. Under 2008 har vi fått uppleva strider i Georgien och Gaza samtidigt som Indien och Pakistan höjt tonen mot varandra. I förlängningen innebär dessa konflikter högre beredskap och fler potentiella insatser för oss. Vi behöver därför slå vakt om vår militära förmåga.

Statsmakterna har som ambition att vi ska kunna ha 2 000 soldater insatta nationellt och internationellt kontinuerligt. Vi ska också kunna ha 300 soldater i ständig beredskap samt kunna sätta upp en stridsgrupp för EU på 1 600 soldater ungefär var tredje år. Med föreslagna pengar och planer kommer vi inte att klara detta.

I de anvisningar som kommit från försvarsdepartementet förbereds ännu en nedskärning av armén. Värnpliktiga ska inte längre rycka in. Vi ska ha kvar fyra skyttebataljoner bemannade med yrkessoldater. Bataljonerna skall rotera i insatser och beredskap i ett orealistiskt högt tempo. Vidare skall det finnas ytterligare tre skyttebataljoner med kontraktssoldater*, men dessa planeras inte träna tillsammans. Sammanlagt kommer armén och Hemvärnet ha lika mycket trupp som Estland och Lettland har tillsammans. Ett annat viktigt skäl till att soldaterna blir så få är att yrkessoldater kostar mycket mera än kontraktssolda

ter. Yrkessoldater ger definitivt en högre tillgänglighet för internationella snabbinsatser, men statsmakterna betonar uthålliga insatser och för hög nationell beredskap har vi under femtio års tid haft ett kostnadseffektivt mobiliseringssystem utan yrkessoldater.

För att klara våra uppgifter måste vi skapa flera och mer specialiserade bataljoner. Dessa bör i huvudsak vara reservförband som regelbundet tränar tillsammans. Vårt mål bör vara att kunna uppträda i flera olika brigadstridsgrupper sammansatta för olika uppgifter. Brigader med dess olika bataljoner är också en norm i omvärlden. Då skapar vi en bättre operativ bredd och uthållighet för våra insatser. Denna volym är även nödvändig för att kunna rekrytera personal. Vi har inte råd att överge värnplikten som grund för arméns personalförsörjning, eftersom vi inte har råd att betala för en yrkesarmé med nödvändig storlek och kvalitet.

Vi står inför ett avgörande vägval. Om inte viljan finns att snabbt överföra pengar från försvarets stödbyråkrati till Försvarsmakten, så måste mera pengar anslås. Vi kommer annars att äventyra våra möjligheter att i framtiden kunna försvara vårt land igen och genomförandet av våra värdefulla internationella insatser.

Statsmakterna måste nu ge den militära ledningen förutsättningar att ta fram ett adekvat försvar. Förmågan att ta ett beslut med balans mellan uppgifter och resurser blir ett lackmustest på den politiska insikten och viljan avseende vårt lands försvar.

Dagens debattörer

Kim Åkerman, 63 år, Vallentuna, överste 1. graden

Anders Emanuelson, 54 år, Malmö, överste

Johan Wiktorin, 42 år, Fagersanna, överstelöjtnant

Författarna är ledamöter av Kungliga Krigsvetenskapsakademien