Debatt

”Svenska partier har gjort sig oberoende av folket med gemensamma beslut om generösa partistöd från staten”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Mattias Svensson: Politikerna är besatta av att styra och kontrollera

Foto: FELIPE MORALES
I Sverige är alliansen och socialdemokratin överens i sin misstro mot folkets förmåga att välja, skriver Mattias Svensson.

Demokrati betyder folkstyre. Men på allt fler områden är det just vad som saknas i den politiska processen: folk och styre. En jämförelse med aktuella val i öst och väst kan illustrera vad jag menar.

Ta det här med Ryssland. Alla visste hur det skulle gå. Alla visste vilket styre som skulle etableras, även om det fått ett nytt namn. Folket hade reducerats till statister, förväntade att ge sitt bifall. Skulle folket mot förmodan trilskas någonstans har ingen tvivlat på att makthavarna skulle rätta till det och gå vidare som förut.

Fast det ovanstående stämmer inte bara på Rysslands auktoritära skenprocess där Vladimir Putin lämnade över presidentmakten till den tronprins hans själv utsett. Det stämmer lika väl in på hur EU:s konstitution införts. Folket röstade nej i Frankrike och Nederländerna. (Och hade röstat nej i Storbritannien och Sverige om vi bara fått chansen.) Men folket negligerades. Liksom styret. EU-konstitutionen bytte namn och bankades igenom på nytt. Reglerna böjdes, kringgicks och negligerades för att passa maktens syften.

Kontrasten blir tydligare om vi blickar västerut, mot den amerikanska demokrati som många européer anser underlägsen vår egen. Om presidentvalskampanjen kan sägas mycket, men den är definitivt inte avgjord på förhand. Den lockar gräsrötter att ta ledigt i månader för att delta i kampanjen. Samma gräsrötter förser sina kandidater med kampanjkassor stora nog för att utmana partiledningarnas och storföretagens favoriter. I USA finns folket, och även i viss mån styret genom en levande konstitution och maktdelning.

Svenska partier har gjort sig oberoende av folket med gemensamma beslut om generösa partistöd från staten. De behöver därför inte vara engagerande eller ge medlemmarna inflytande över vem som kandiderar, men har i gengäld svårt att ens locka den egna personalen till sina torgmöten. Vår demokrati har en hel del att lära från andra delar av världen. I Australien finns ett system med regelbundna utfrågningar av myndighetschefer i parlamentet. I Sverige har statliga verksamheter tillåtits svälla utan parlamentarisk kontroll. För några år sedan visste riksdag och regering inte ens hur många myndigheter det fanns, en dråplig illustration på avsaknaden av styre.

Dessvärre finns en internationell trend att vända på folkstyrets beslutsordning, som svenska politiker varit snabba att ta till sig. Även demokratiskt valda makthavare verkar besatta av att styra och kontrollera sitt folk. George W Bush höjer statsutgifter och underminerar personliga friheter. Han kommer oavsett hur det går att efterträdas av en kandidat som gillar statliga ingrepp i ekonomi och personliga beslut. Människors motionsvanor och tv-tittande diskuteras upp på FN-nivå. I Sverige är alliansen och socialdemokratin överens i sin misstro mot folkets förmåga att välja. Allt från att välja framtida väg för Europa till att välja nöjen och matvanor utan pekpinnar och förbud.?

Demokrati bygger på den motsatta ordningen, att folket som regeringens och riksdagens uppdragsgivare styr politikernas vardag och sätter gränser för deras beslut.

Hur kan vi vitalisera demokratin, och få styrsel på politikerna? Utöver goda globala exempel hyser jag paradoxalt nog visst hopp om vänsterpartiet. Inte bara för att de vill låta folket rösta om EU-konstitutionen. Vänsterpartiets har som enda riksdagsparti vägrat att gå i koalition med andra, de står för sina egna förslag och idéer. Därtill har de ambitionen att bli ett gladare parti, när andra tävlar om rollen som gråterska över människors alla problem. För mig som gillar individualism, framtidsoptimism och valmöjligheter är det svårt att inte sympatisera med en sådan ansats, hur osmaklig jag än finner vänsterpartiets kollektivistiska ideologi och diktaturhyllande historia.

Här finns kanske en nyckel. Om liberaler kan lära pluralism av vänsterpartiet och om folkrörelsesossar kan lära gräsrotsaktivism av amerikanska partier, ja då måste det finnas hopp om en bättre demokrati.

Dagens debattör

Mattias Svensson

35 år, Lidingö, skribent och opinionsbildare,

knuten till Timbro.