ÅSIKT

Dina angrepp visar på eländet i svensk skola

Slutreplik från Mats Alvesson om lärarlöner och behörighet

Slöjdläraren och LR-ombudet Christian Jensen verkar i sin replik ha svårt att läsa innantill och möta sakargument, skriver Mats Alvesson.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

SLUTREPLIK. I mitt inlägg vände jag mig mot att debatten om brist på behöriga lärare okritiskt utgår från att behörighet är helt centralt för en bra lärarinsats och att lösningen på problemet nästan uteslutande handlar om högre löner.

Slöjdläraren och LR-ombudet Christian Jensen verkar i sin replik ha svårt att läsa innantill och möta sakargument – och i gengäld vilja ösa på med personangrepp. "Dumheter” verkar vara favoritordet.

Jag skrev att jag ”har frågat några hundra rektorer om de ibland ställs inför valet att anställa en behörig eller en bra lärare. Så gott som alla har svarat ja på frågan, ofta med emfas”. Det finns många indikatorer på att behöriga lärare inte är detsamma som duktiga lärare.

Detta får Jensen till att kommentera: "Ska man förledas tro att det måste föreligga en konflikt mellan att vara en bra eller en behörig lärare? Ska man förledas tro att rektorerna i avsaknad av behöriga lärare inte får anställa bra lärarvikarier med så bra anställningsvillkor att de inte får läsa till behöriga lärare under sin anställning?”

Nej, det ska man självklart inte förledas till att tro. Att det ibland, kanske till och med ofta, är en sådan konflikt innebär givetvis inte att det måste föreligga en sådan konflikt.

Vad jag hävdar är att i lägen där det finns de som bedöms klart mer lämpade än de formellt behöriga bör man kunna anställa efter lämplighet. För Jensen är detta tydligen en löjlig dumhet. De flesta utanför lärarskrået inser nog att lämplighet kan stå i strid med och vara viktigare än behörighet. Skolan och även lärarkåren skulle tjäna åtskilligt på duktigare personal.

En genomgången hårt kritiserad lärarutbildning och lärarlegitimation garanterar föga. 

Jensen skriver också att ”han (dvs jag) sedan exempelvis tror att det finns en motsättning mellan lön och arbetsmiljön är befängt”.

Det befängda är att denna vrånguppfattning tillskrivs mig. Självklart kan lön och arbetsmiljö gå hand i hand. Det jag hävdar är att det fokuseras för ensidigt på lönefrågan och att studie- och arbetsmiljön troligen är ett större problem för skolan och för lärarflykten.

Men det är svårare att ta upp och anvisa lösningar för, varför debatten vrids mot det som är enkelt att kräva, alltså mer i lön. Arbetsmiljön blir inte automatiskt bättre genom högre lärarnivåer. Då resurserna alltid är begränsade är det ofta svårt öka lärarlönerna ordentligt och på samma gång anställa fler  personer som kan bidra till lugn och ro i skolan och skapa en bättre fysisk arbetsmiljö: kuratorer, psykologer, vaktmästare och ibland kanske väktare/ordningsskapare.

Jensen avslutar med att skriva: ”Och varför studera dumhet? Även gudarna kämpar förgäves däremot.”

Läs hans text, jämför med min och det blir nog tydligt att Jensen själv besvarar sin fråga och oavsiktligt illustrerar eländet med svensk skola och även fenomenet funktionell dumhet, där man är låst vid en snäv tankeram, typ det skråtänkande som många yrkesföreträdare gärna ägnar sig åt. 


Mats Alvesson, organisationsforskare vid Lunds Universitet. Har bland annat publicerat The Stupidity Paradox. The power and pitfall of functional stupidity at work, m André Spicer.

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.