Barns rätt till idrott får inte vara en klassfråga

Socialdemokraterna: En stark idrottsrörelse skapar ett tryggare Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Forskningens budskap är tydligt; människors hälsa och livschanser är ojämlikt fördelade i samhället – och att denna ojämlikhet följer tydliga socioekonomiska mönster, skriver Anna Wallentheim, idrottspolitisk talesperson (S).

Foto: TT

DEBATT. I dag är det åter dags att hylla några av Sveriges absolut främsta idrottare när årets Idrottsgala går av stapeln. Vi får chansen att lyfta det senaste årets fina prestationer, genombrott och medaljer.

Men idrotts-Sverige är så mycket mer än de stora matcherna, tävlingarna, cuperna. Så mycket mer än våra idrottsstjärnor och landslag.

Jag anser att det kanske finaste med idrottsrörelsen i vårt land är alla de människor som lägger sin tid och kraft på att få den att fungera. Alla tränare. Alla ledare. Alla frivilliga.

För det börjar i det lilla. Nämligen i att låta alla barn och unga få en chans till rörelse, idrott och lek. Att flytta gränser och inse att en jämlik idrott också skapar större förutsättningar för ett jämlikt samhälle.

Jag är stolt över det vi kan kalla idrotts-Sverige, men något är på väg att hända. För trots min stora glädje och respekt för idrottsrörelsen finns det problem vi inte kan blunda för.

För det första minskar aktivitetsnivån i barn- och ungdomsidrotten. Detta är en nedgång vi sett sedan 2008 och där trenden varit att det främst rört flickor och äldre ungdomar.

Sedan 2014 har dock en ny fas inlett och just nu är minskningen störst bland de som förut varit idrottens starkaste företrädare nämligen pojkar i åldrarna 7 till 12 och 13 till 16. I 233 av landet 290 kommuner minskade föreningsidrottande bland pojkar 7 till 12. I 233 kommuner!

För det andra har vi en klassituation och en ojämlikhet vi inte kan ignorera, både i samhället och i idrotten. Forskningens budskap är tydligt; människors hälsa och livschanser är ojämlikt fördelade i samhället – och att denna ojämlikhet följer tydliga socioekonomiska mönster.

Studier visar att bland unga med både låg utbildning och sämre ekonomi var endast en knapp tredjedel medlemmar i en idrottsförening. Detta kan jämföras med gruppen unga med hög utbildning och god ekonomi, där hela 80 procent var medlemmar i en idrottsförening.

Dessa studier går såklart emot hela målsättningen om ”idrott för alla”, det vill säga att föreningsidrotten ska vara lika öppen, tillgänglig och välkomnande för alla oavsett ekonomiska eller andra förutsättningar. Men det visar också på ett samhällsproblem eftersom ojämlikhet inom idrotten pekar på att människors möjligheter och förutsättningar är orättvist fördelade.

Som idrottspolitiker och som socialdemokrat är detta såklart inte något vi kan acceptera. Vi socialdemokrater står fast i vår övertygelse om att alla ska ha möjlighet att delta i idrottsrörelsen på sina egna villkor. Och att alla människor i vårt starka samhälle ska ha rätten till en rik fritid. Därför vi vet att en stark idrottsrörelse skapar ett bättre och tryggare Sverige.

Förutom mer glädje och ökad gemenskap vet vi nämligen att idrotten bidrar till bättre folkhälsa, bättre studieresultat, bättre prestationer i arbetslivet, högre inkomst och ett mer självständigt liv.

Dock är jag övertygad att det är genom att kroka arm med idrottsrörelsen som vi kan få in fler personer i den. Det är genom att ha tydliga målsättningar och peka på vad som önskas, men att inte gå in och styra hur idrottsrörelsen ska nå dessa mål som vi kan lyckas.

Som socialdemokratisk riksdagsledamot med ansvar för idrottsfrågorna blir det därför min uppgift att ständigt ha god och återkommande dialog med Riksidrottsförbundet och övriga idrottsrörelsen, detta för att jag faktiskt också ska kunna göra skillnad där det behövs. För politiken kan vara en del av lösningen.

Vi kan inte låta bristen på idrottshallar och anläggningar sätta krokben för mer idrott till fler, vi kan inte låta frågor som buller från idrottsanläggningar lamslå barn och ungas rätt till rörelse och lek, vi kan inte låta skattelagstiftning eller andra regelverk försvåra för idrotten. Här kan politiken ta ansvar. Och för detta kommer jag alltid göra mitt yttersta.

Det börjar i det lilla. Men slutar förhoppningsvis i en värld av möjligheter, för alla.


Anna Wallentheim, idrottspolitisk talesperson (S)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här:

LÄS OCKSÅ

REPLIK Vackra ord – men inte ett enda förslag

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Publisert: