ÅSIKT

Snälla, ge min dotter rätt att ha ett värde

Debattören: Senaste domslutet om assistansrätt drar åt snaran ytterligare kring oss

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Malin Larsson med sina barn, Kevin och Tuva. ”Vi ligger mellan stolarna och kämpar för en fungerande vardag. Det skrämmer mig enormt att svensk politik i dag står bakom att samhällets mest oskyldiga grupp manövreras ut” skriver hon.
DEBATT

DEBATT. Känner mig nedslagen. Var på RBUs konferens i helgen där mycket cirkulerade kring hur det senaste domslutet kring assistansrätt drar åt snaran ytterligare kring halsen på oss. Försäkringskassan själva reagerar.

Med detta som praxis drabbas uppskattningsvis 6000 personer som verkligen är i behov av stöd, 6000 personer som, i likhet med Tuva behöver tillsyn nattetid och stöd för aktiviteter.

Jag mötte tårar. Jag mötte rädsla. Jag mötte maktlöshet. Såg mina egna känslor speglas i andras ögon.
Hörde advokatens ord att med rådande lagar och ledande domslut står vi chanslösa. Utan en lagändring kommer i princip ingen med omfattande hjälpbehov att kunna få hjälp via LSS.

Vi har alla ett föräldraansvar. Mitt innefattar:
- Uppstigning 5.30 varje morgon och sänggång tidigast 23.00 för att få i mitt barn all vätska och mat hon behöver.
- hålla koll på klockan för mat med 1,5 timmars mellanrum
- lämna på skola i annan kommun klockan 9 och hämta klockan 13.30.
- vara vaken i snitt en natt per vecka (per definition mer tid vaken än sovande).
- vara mitt barns möjlighet till självförverkligande aktiviteter som ridning och simning.

LSS har tidigare gjort det möjligt för mig att få hjälp i mitt föräldraskap. Hjälp att få sova ut nån gång då och då. Hjälp att lämna och hämta ibland för att komma upp i en rimlig arbetstid som bidragande skattebetalare. Hjälp att vara min dotters armar och ben på aktiviteter.

Nu ser inte stat och försäkringskassa mat via sond som grundläggande och därför ska mitt föräldraansvar täcka detta i stället.

Senaste domslutet innebär att ställtid ej inräknas i timbeslutet, vilket betyder att om en person ska jobba en natt hos oss får den betalt för den stund Tuva krampar, men inte tiden mellan anfallen. Skulle du ta det jobbet?

”Vi får se om du får nåt betalt inatt- det är ju upp till kramperna. Men kul att du är här!”

Skulle du ta jobbet att rida med Tuva? Du får betalt för exakt den tid Tuva sitter på hästryggen; ca 20-30 minuter...du får inte betalt för att delta i hela aktiviteten längre. Så med andra ord kommer det att falla på föräldraansvar att Tuva får komma iväg på sådant som andra barn får göra.

Vår enda räddning skulle vara en lagändring. Men Åsa Regnér hävdar åter att ”hon följer utvecklingen nogsamt”, ”ingen med behov ska falla mellan stolarna” och att ”en utredning är tillsatt för att se om begränsningarna inom LSS får konsekvenser för behövande”.

Vi ligger mellan stolarna och kämpar för en fungerande vardag. Det skrämmer mig enormt att svensk politik i dag står bakom att samhällets mest oskyldiga grupp manövreras ut totalt, att deras anhöriga tystas med retorik, menlösa haranger om verklösa åtgärder och i många fall rena lögner.

På bilden ser ni mina barn. De är det absolut viktigaste i mitt liv. Jag vill kunna finnas till för dem. Vill kunna ta mitt ansvar. Men någonstans måste det finnas en gräns för vad som är rimligt.

Skulle du kunna försörja din familj på att jobba mellan 10-12 mellan lämningarna? Skulle du fungera vettigt med minst en vaknatt per vecka och ett dygn som går från 5.30-23.00 i övrigt? Skulle du orka vara på tå och ha koll på klockan varje timma, varje dag i veckan, året runt? Skulle du orka ha pressen att vara ditt barns enda möjlighet till livskvalité varje dag? Orkar du leva med det dåliga samvetet de dagar du inte orkar?

Om inte, snälla hjälp oss att höras! Snälla, låt inte regeringen få komma undan i detta! Snälla, hjälp oss göra detta till en valfråga!

Snälla, ge min dotter rätten att ha ett värde!
Ge min son möjlighet att ta plats!
Ge min familj en chans att få hålla.


Malin Larsson

(En version av texten har tidigare publicerats på skribentens Facebook-sida).

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.