ÅSIKT

Det ska inte finnas en frizon för knark

Debattörerna: Att lagarna mjukas upp i Norge är ingen anledning att införa det här

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: iStockphoto
Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Norge och i den mån våra norska vänner kommer fram till bra och effektiva insatser bör vi i Sverige titta närmare på dessa, skriver debattörerna.

DEBATT. Narkotikadebatten är intensiv just nu. Det är bra. Vi har val i september och narkotikapolitiken engagerar många i vårt land. Dessutom händer det mycket i vår omvärld som vi måste förhålla oss till – ta intryck av eller ta avstånd från.

Inget politikområde mår bra av att marschera på stället utan vi måste hela tiden röra på oss och vara beredda till omprövningar.

Narkotikapolitiken har två centrala uppgifter: förebygga att icke-medicinskt bruk alls uppstår och tillhandahålla stöd och behandling till de som fastnar i beroende.

Den ena uppgiften är inte viktigare än den andra utan politiken måste utformas så att den är effektiv i båda dessa avseenden.

När det gäller den förebyggande delen är rättsväsendet centralt, när det gäller stöd och behandling handlar det om socialtjänst och sjukvård. Det finns inga motsättningar mellan att agera enligt dessa två spår samtidigt. Tvärtom kan rättsväsende och socialtjänst/sjukvård samordnat agera mycket mer effektivt än om de agerar var och en för sig.

Sverige har ett gammalt narkotikaproblem jämfört med andra länder i Europa och vi har prövat det mesta inom narkotikapolitiken.

Sedan början av 1980-talet har vi en restriktiv politik som varit bra i så motto att narkotikabruk bland unga är på en låg nivå. Däremot har vi tragiskt nog under senare år sett en kraftig ökning av narkotikarelaterade dödsfall.

Tyvärr präglas debatten om dagens narkotikaproblem av alltför tvärsäkra uttalanden. Ett mått av ödmjukhet inför svårigheterna att åstadkomma resultat med narkotikapolitiken skulle vara till stor nytta för debattklimatet. Vi inbillar oss inte att vi har svar på alla frågor men vill ändå utifrån våra erfarenheter framföra några ståndpunkter.

  • Det är bra att bruket av narkotika är förbjudet. På så vis finns ingen juridisk frizon för att hålla på med narkotika.
    Brukandeförbudet ger polisen möjlighet att ingripa med tvångsmedel när unga människor börjar experimentera med narkotika.

  • De rättsliga konsekvenserna vid ringa narkotikabrott ska inte vara hårda utan adekvata.
    För en ung vuxen person med jobb och bostad kan kännbara böter vara nog så effektivt och avskräckande. För en tonåring som går i skolan och bor hemma hos föräldrarna är det mer lämpligt att gå på samtal hos en socialsekreterare och lämna urinprov en tid för att komma på rätt köl.
    För en beroendesjuk vuxen narkoman handlar det om att bli hänvisad till missbruksvård. Det tryck som rättsväsendet kan använda sig av kan hjälpa många att börja ta itu med sina drogproblem.

  • Åklagarnas möjlighet att straffvarna unga lagöverträdare bör användas mer och även användas för unga vuxna när det är lämpligt. Straffvarningar för unga rensas ur brottsregistret efter tre år i dagsläget.
    Vi menar att man borde kunna bli struken redan efter ett år om man fullföljer det åklagaren ålagt en att göra och i övrigt sköter sig. Sköter man sig inte ska anteckningen finnas kvar i registret under de tre åren.

  • För att tydliggöra att prevention är ett delat ansvar mellan rättsväsende och socialtjänst/vård bör polisen ges lagstöd och uppdrag att vidarerapportera samtliga ingripanden vid ringa narkotikabrott till socialtjänsten. Detta sker inte regelmässigt i dag.

I vårt grannland Norge planerar man lägga om narkotikapolitiken. I uppdraget från regeringen till den kommitté som ska ta fram underlag för den nya politiken finns en hel del kloka formuleringar. Samtidigt innehåller uppdraget närmast omöjliga uppgifter för kommittén att lösa. Det ska bli intressant att följa utvecklingen och i den mån våra norska vänner kommer fram till bra och effektiva insatser bör vi i Sverige titta närmare på dessa. Fokus ska hela tiden vara på att så få som möjligt börjar med narkotika och så många som möjligt får hjälp att sluta.


Lennart Karlsson, ordförande Svenska Narkotikapolisföreningen
Jessica Vikberg, ordförande Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM