ÅSIKT

Rättslig prövning har blivit en klassfråga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Robin Enander: I en välutvecklad rättsstat som Sverige borde den juridiska rättvisan tillkomma alla, inte bara bemedlade.

Möjligheten att få sin sak prövad av en opartisk domstol är en av rättsstatens hörnstenar. Detta gäller såväl det straffrättsliga som civilrättsliga området. Med program som Trolljägarna i TV3 har vi blivit varse om hur det civilrättsliga förfarandet, med skadeståndstalan för kränkningar på nätet, kan fungera som ett effektivt instrument för att ge brottsoffer upprättelse och motverka kränkningar på internet. Men för att det ska fungera krävs att gemene kvinna och man kan få till stånd en domstolsprövning och att även mindre kränkningar (som i regel ger en ersättning om 5000 kronor) blir värda att få prövade. Med de kraftiga avgiftshöjningar till de allmänna domstolarna som den borgerliga regeringen nu genomfört, riskerar möjligheten till prövning i allmän domstol att bli en klassfråga. En metafor med bäring i sammanhanget är att regeringen nu stängt dörren till tingsrätten för den fattige.

Vid halvårsskiftet, den första juli, ändrades förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Kostnaden för att väcka talan i domstol ökade med drygt 600 procent. I stället för 450 kronor kommer det nu att kosta 2 800 kronor att väcka enskilt åtal eller inleda ett vanligt tvistemål. De ojämlika styrkeförhållanden som civilrätten redan präglas av förstärks ytterligare. Avgiften för att anhängiggöra ett så kallat förenklat tvistemål (FT-mål), ett mål som rör krav under 22 200 kronor, ökar ”bara” från 450 kronor till 900 kronor. Jämförelsevis kan sägas att ansökningsavgiften för motsvarigheten till ett FT-mål i en domstol i delstaten New York är 15 dollar, alltså strax över 100 kronor. När möjligheten att driva FT-mål infördes på 70-talet var syftet bland annat att öppna upp domstolarna för konsumenter. Resursstarka näringsidkare, såsom stora elektronikkedjor, har tidigare vetat att om de åsidosätter konsumentlagstiftningen kan en kund enkelt få till stånd en juridisk prövning. David kan besegra Goliat, om hen har rätten på sin sida. Men med höjda avgifter blir konsumenten mer maktlös och konsumentlagstiftningen riskerar att bli tandlös när det blir svårare att effektivt kräva att den efterlevs.

Den som vill driva ett mål mot ett massmedium kommer dock, även om det rör ett värde under 22 200 kronor, vara tvungen att betala avgiften om 2800 kronor. Yttrandefrihetsmål och tryckfrihetsmål kan inte handläggas enligt de förenklade reglerna, eftersom de kräver att domstolen har en särskild sammansättning (ett visst antal domare och en jury). Denna effekt av avgiftshöjningen är särskilt allvarlig och riskerar att ge fri lejd åt den som skaffar utgivningsbevis för sin webbsida och därefter sprider exempelvis förtalande uppgifter. I och med att Justitiekanslern aviserat att hon inte tänker hjälpa människor med förtalsåtal i nämnvärd utsträckning riskerar samhället att de nazistiska och högerextrema webbsidor, som med yttrandefrihetsgrundlagens särskilda skydd sprider sin propaganda, får en ännu större frizon. Även sidor som Lexbase kommer lättare att kunna undgå juridisk prövning för de uppgifter de sprider, en masse, om enskilda.

Den nu genomförda avgiftshöjningen är anmärkningsvärd och ett bakslag för rättssamhället. I en välutvecklad rättsstat som Sverige borde ansträngningarna och reformerna snarare syfta till att den juridiska rättvisan ska tillkomma alla, inte bara bemedlade. Ett rättssamhälle, i ordets sanna bemärkelse, är till för alla.

Robin Enander