ÅSIKT

Lår renarna kalva i hägn om björn finns

Replik från Rovdjursföreningen om rovdjur och samer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: JOHNÉR
För att mildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydande ekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem, skriver Jan Bergstam.
DEBATT

REPLIK. Två partiledare i Sametinget, tillika renägare, anklagar miljöpolitiken, läs fredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning som urfolk.

Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation har åtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigt livskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.

Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.

För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i två norrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvar under kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, en stor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.

Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar där björntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör den naturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.

Den miljön utgörs i stället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskilt björn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen, fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning.

Fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjar just detta förhållande även i dag och drabbas följaktligen i mindre grad av förluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Att uppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver en anpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade eller gränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar med björnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.

I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlusten av renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnå de mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutat krävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.

Renskötsel bedrivs enligt Sametinget i dag på mer än halva landets yta. För att mildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydande ekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem.

Det är då bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer med nyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam, ordförande Svenska rovdjursföreningen


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Höj din röst – filma och skicka in din viktigaste valfråga 00:28
ARTIKELN HANDLAR OM